Antarktis
.svg)
|
|
|
|
| Area: Isfri area: Permanenta invånare: Icke permanenta invånare: Antal stater: Anspråk gjorda: Högsta punkt: Lägsta punkt: |
14 000 000 km² 280 000 km² ≈ 0 ≈ 1 000 - 4 000 0 8 Vinson Massif 4 897 m ö.h. Bentley Subglacial Trench 2 540 m u.h Dock täckt av stora mängder is. |
|
Gjorda anspråk:
Kända antarktiska forskningsstationer:
|
|
Antarktis är land- och havsområdena kring Sydpolen. Antarktis, som även är en egen djurgeografisk region (antarktiska regionen), är till skillnad från Arktis en riktig kontinent med en landmassa som ligger ovanför havsytan. Det är den enda kontinent som saknar bofast mänsklig befolkning. Det finns dock mer tillfälligt boende, en del under ett helt år.
Innehåll |
[redigera] Historia
[redigera] Antarktis uppkomst
Världen har inte alls sett likadan ut som den gör idag. För ungefär 250 miljoner år sedan var världens alla länder samlade i en enda superkontinent, med gemensamt namn kallad för Pangaea. Vid den här tiden tillhörde Antarktis den södra kontinenten Gondwanaland tillsammans med andra kontinenter som Sydamerika, Afrika, Indien och Arabiska halvön. Denna superkontinent låg inte vid Sydpolen, vilket gjorde att Antarktis inte var det islandskap som det är nu, utan istället var det en varm och tropisk kontinent med riklig växtlighet bebodd av massvis med olika djurarter och dinosaurier. Men för ungefär 45 miljoner år sedan skulle jordens alla kontinenter sakta röra sig ifrån varandra. Detta gav upphov till att kraftiga bergskedjor som Himalaya bildades, samt stora klimatförändringar. Antarktis skulle frigöras från Australien och istället färdas sakta ner mot Sydpolen. Detta gjorde att Antarktis fick ett allt mer kallare klimat och stora ismassor växte till.
[redigera] Kontinenten upptäcks
Med hänsyn till Antarktis geografiska läge tog det lång tid innan kontinenten upptäcktes. Geografer och forskare hade dock i århundraden haft teorier om att en stor sydkontinent skulle existera. Detta antagande kallades för Terra Australis, "den okända kontinenten", och fanns på europeiska kartor från medeltiden ända fram in på 1800-talet. Teorin fördes fram av den grekiske filosofen Aristoteles, men det var först under 100-talet som teorin utvidgades och uppmärksammades av geografen Klaudios Ptolemaios. Denne var övertygad om att en stor sydlig kontinent täckte stora delar av Indiska oceanen. Tanken om ett stort landområde nere i syd väckte stort intresse hos dåtida upptäcktsresande. Den brittiske upptäcktsresanden James Cook försökte redan 1773 att nå "terra australis" med sitt fartyg HMS Resolution. Cook nådde aldrig Antarktis, för att han försökte i Stilla Havet där Antarktis kust ligger sydligare, där han hindrades av den tjocka packisen.
Flera försök att nå Antarktis gjordes efter Cook men folk hindrades av det kalla stormiga havet. År 1820 var det den brittiske sjömannen Edward Bransfield tur att försöka nå kontinentens fastland. Bransfield har noterat i sina anteckningar att man skymtade ett is- och snötäckt land. Bransfield och hans kompanjoner landsteg dock inte fastlandet, utan förde istället utförliga kartanteckningar över området. Ryssen Fabian von Bellingshausen var även han under samma period som Bransfield på expedition runt Antarktis kuster. Han fann ett flertal öar och delar av Antarktis, bland annat har havet Bellingshausenhavet uppkallats efter honom. Den tredje i raden av upptäcktsresande på 1820-talet var segelfartygskaptenen Nathaniel Brown Palmer. Hans syfte med resan till Antarktis var, liksom för många andra resenärer, till största delen den stora efterfrågan på sälskinn. Palmer reste med fartyget Hero och utforskade främst södra delen av Antarktiska halvön under åren 1820-1822. Han blev, tillsammans med sina medresenärer, de första amerikanerna att upptäcka Antarktiska halvön. Deras expedition blev lyckad då de fann ett flertal öar längs kusterna, bland annat Palmer Land som är uppkallad av Nathaniel Palmer, vilken upptäcktes den 16 november 1820. I februari 1823 upptäckte britten James Weddell med sitt valfångstfartyg Weddellhavet efter färd i Antarktiska oceanen.
Antarktis hade nu upptäckts av både val- och säljägare. Den första iakttagelsen av fastlandet Antarktis kan inte exakt tillskrivas en enda person. Känt är att en amerikansk säljägare gjorde den första kända landstigningen på kontinenten 1821. Rykten och rapporter började sedan, på 1830-talet, att sprida sig bland världens länder att en stor kontinent var belägen vid Sydpolen. Detta medförde att flera länder skickade iväg forskningsexpeditioner med förhoppningen att upptäcka nya landområden. Bland dessa kan James Clark Ross, Charles Wilkes och Jules Dumont d'Urville nämnas. De fann en rad betydelsefulla öar och kustområden. Ross påbörjade sin resa till Sydpolen den 29 september 1839 med två fartyg. Han döpte ett flertal landområden vid Antarktis som han själv hade upptäckt. Han upptäckte Rosshavet och gjorde en stor utforskning av Victoria Land. Han fann även två vulkaner på Ross Island, vilka han döpte efter sin båda fartyg, Mount Terror och Mount Erebus.
[redigera] Geografi
[redigera] Översikt
Med ungefär 14 miljoner km²[1] är Antarktis större än Europa. En exakt storlek är svår att fastställa. Landmassor och angränsande havsområden ligger under isen som kontinuerligt ändrar storlek. Den växer efter snöfall och blir mindre när isberg bryts loss.
De Transantarktiska bergen delar kontinenten i en västlig och en betydligt större östlig del. Den högsta bergskedjan är Vinsonmassivet med berget Mount Vinson som är 4 897 m högt. Djupaste punkten som är täckt med is ligger 2 538 m under havsytan. Runt om Antarktis sträcker sig den Antarktiska oceanen. Den närmast liggande punkten på en annan kontinent är sydspetsen av Sydamerika, Eldslandet.
Indelningen av Antarktis sker i stora områden, hav och shelfis:
Område: bl.a.
- Antarktiska halvön
- Adelie land
- Coats land
- Drottning Mauds land
- Enderby land
- George V land
- Marie Byrd land
- Neuschwabenland
- Wilkes land
Hav: Randhav till Antarktiska oceanen är bl.a.
Shelfis: Shelfisområden är bl.a.
[redigera] Inlandsisen
Speciellt för Antarktis är att kontinenten är nästan helt täckt med is. Den antarktiska inlandsisen som är upp till 4 500 meter tjock innehåller omkring 90% av världens is och 75% av världens sötvattenreserver. Bara 280 000 km² (2 procent) av kontinentens yta är isfri. Det är bergskedjor som skär genom isen och områden med för låg nederbörd.
[redigera] Isberg
Då och då lossnar stora tillplattade isberg från shelfisen som flyttar några tusen kilometer ut i havet. Det tar ibland många år tills ett stort isberg smälter helt. Ofta bryts ett isberg i många mindre delar under sin tid på havet. Den 30 april 1894 siktade man ett isberg i Atlanten vid 26°30’S och 25°40’V. Det är den nordligaste positionen som är känd.
[redigera] Klimat
Vädret på Antarktis skiljer sig på många sätt mot klimat på andra kontinenter.
Kontinenten är:
- den kallaste: I kontinentens mitt är temperaturens medelvärde -55 °C. Vid kusterna ligger temperaturen under vintern (juni) omkring -18 °C och under sommaren (januari) något över noll. Den lägsta temperaturen på Jorden någonsin uppmättes den 21 juli 1983 med minus 89,2 °C vid forskningsstationen Vostok tillhörig Sovjetunionen/Ryssland. Denna station ligger på centralplatån ungefär 3 000 meter över havet.
- den nederbördsfattigaste: Vanligtvis faller nederbörd i Antarktis som snö. I kontinentens mitt ligger det årliga genomsnittet vid 40 liter per m² (40 millimeter). Enligt definitionen är sådana områden att beteckna som öken. Den låga temperaturen håller avdunstningen nere. Vid kusterna är nederbörden betydligt större.
- den blåsigaste: I juli 1972 mättes vid den franska stationen Dumont d’Urville en vindhastighet på 327 km/h (91 m/s).
Klimatet på Antarktis är betydligt kallare än klimatet på motsvarande breddgrader på det norra halvklotet. Detta beror till stor del på att det inte finns någon varm havsström i stil med nordatlantiska driften som ger ett varmare klimat, men också på att Antarktis är en kontinent. Detta innebär att de inre delarna klimatmässigt blir mer isolerade från omvärlden än de motsvarande delarna i Arktis.
Som jämförelse är årsmedeltemperaturen längst ut på den Antarktiska halvön jämförbar med den på Svalbard, och då är de nordligaste delarna av Antarktiska halvön "bara" på motsvarande breddgrad som till exempel Umeå i Sverige är på det norra halvklotet men som är betydligt varmare, till och med varmare än många städer i sydligaste Sydamerika.
I Antarktis mitt blir det aldrig plusgrader och värmerekordet vid Amundsen-Scott-basen mitt på sydpolen är endast minus 13 °C.
Antarktis är även den enda kontinenten på hela Jorden som har en av människan så gott som orörd natur, vilken även skyddas av antarktisfördraget. Trots klimatet är det populärt att turista till Antarktis under sommarperioden. Det största hindret är egentligen resekostnaden som kan vara uppemot 40 000 kronor.
[redigera] Flora och fauna
I havet runt Antarktis lever ett stort antal krill (Euphausia superba) och annat zooplankton som bildar basen i matkedjan för fiskar, bläckfiskar, pingviner, valar och sälar.
På kontinentens centrala del häckar två pingvinarter, kejsarpingvinen och adeliepingvinen. Men det finns 19 andra fågelarter som häckar på Antarktis. Deras bon ligger på isfria berg som sticker upp ur isen. På sommaren kommer mer än 100 miljoner flyttfåglar till området och de lever på isflaken och på de närliggande öarna. Sälarter i Antarktis är till exempel weddellsälen, krabbätarsälen och sjöleoparden. Runt kontinenten lever några av de största valarterna.
I motsats till det rika livet i oceanen är kontinentens mitt nästan tomt på organismer. På isfria områden som kallas antarktiska oaser växer mossor och lavar. Antarktis hyser endast två blomväxter, Colobanthus quitensis och Deschampsia antarctica. Det största landdjuret som lever permanent på Antarktis är en 6 mm stor fjädermygga (Belgica antarctica) som saknar vingar.
[redigera] Befolkning
Antarktis har inga riktiga invånare, på de olika forskningsstationer lever däremot varje sommar mer än 4 000 och året runt omkring 1 000 personer. Hittills har tre barn fötts på kontinenten: 1978 en argentinsk pojke och 1986/87 en pojke och en flicka på den chilenska stationen.
I området söder om den sextionde breddgraden på södra halvklotet finns idag 82 forskningsstationer, däribland 37 stationer som används hela året och 36 stationer som bara bedrivs under sommaren. Den största stationen är McMurdo (USA) som liknar en stad. Mycket känd är också stationen Amundsen-Scott (USA) som ligger direkt på den geografiska Sydpolen. Sverige har två stationer på Antarktis som heter Wasa och Svea och som är belägna i den sektor Norge gör anspråk på, Drottning Mauds land. Stationen Wasa ligger bara några hundra meter från den finländska forskningsstationen Aboa. De svenska stationerna förvaltas av Polarforskningssekretariatet.
[redigera] Territoriella anspråk
Flera stater ställde under 1900-talet territoriella anspråk på Antarktis. Efter Antarktisfördraget saknar dessa anspråk praktiskt betydelse.
- Argentina: Argentinska Antarktis, mellan 25° V till 74° V; utropat 1943.
- Australien: Australiska Antarktis, mellan 160°-142° Ö och 136°-45° Ö; proklamerat 1933.
- Brasilien: intressezon, mellan 28° V till 53° V; utropat 1986.
- Chile: Chilenska Antarktis, mellan 53° V till 90° V; utropat 1940.
- Frankrike: Franska sydterritorierna, mellan 142° Ö till 136° Ö; utropat 1924.
- Norge: Norska Antarktis, mellan 45° Ö till 20° Ö; proklamerat 1939.
- Nya Zeeland: Ross Dependency, mellan 150° Ö till 160° Ö; utropat 1923.
- Storbritannien: Brittiska Antarktis, mellan 20° V till 80° V; utropat 1908.
[redigera] Lagar
Eftersom Antarktis inte har någon egen lagstiftande församling och inte tillhör något land, kan man tro att inga lagar och inga domstolar finns. Men i praktiken gäller lagar från de olika basernas hemländer, ungefär som i fartyg till sjöss. Många länder med baser har också lagar som uttryckligen skyddar naturen i Antarktis. Antarktisfördraget innehåller sådana skyddsregler.
[redigera] Ekonomi
På Antarktis har man hittat ett stort antal naturrikedomar, till exempel järn, krom, koppar, guld och platina. Dessutom finns där kol, petroleum och naturgas, men i Antarktisfördraget är fastlagt att ingen får utvinna något av detta.
Fiskebolag hade 1998/99 en officiell fångst från 120 000 ton i Antarktiska oceanen. Tillsammans med den illegala fångsten är mängden troligtvis flera gånger större.
Turism till Antarktis får en allt större framgång. På grund av de stora förberedelser och höga kostnader (upp emot 40 000 kronor) som krävs kan idag bara välbeställda personer resa dit. Ändå ökade antalet turister från säsongen 1990/91 till säsongen 2002/03 med 13 000 personer. Kryssningsfartyg föredrar Antarktiska halvön, som har höga berg vilka kan ge starka upplevelser. Detta område ligger dessutom närmast Sydamerika där det finns stora hamnar i bland annat Ushuaia.
[redigera] Antarktis framtid
Sedan Antarktisfördraget undertecknades den 1 december 1959 har totalförbud för kommersiell exploatering fastslagits. Trots detta har kontinenten till viss del skadats av mänsklig påverkan. Forskare och upptäcktsresande har under åren varit tvungna att bygga olika former av boningar och forskningsstationer. Detta har gjort att landskapet utsatts för avfall som kan vara skadligt för både djur och natur. Antarktis är ur ett miljövänligt perspektiv starkt beroende av övriga världens länders syn på miljöfrågor. I och med att de ledande industrialiserade länderna släpper ut stora mängder växthusgaser, påskyndar detta växthuseffekten, som gör att klimatet blir allt varmare, vilket påverkar polarområdena negativt. I och med att medeltemperaturen stigit så har Antarktis glaciärer minskat avsevärt de senaste tjugo åren, och på så vis har vattennivån höjts drastiskt, samtidigt som risken för översvämningar ökar för varje år. Tack vare att Antarktis miljö ändå är, till förhållande mot övriga världens kontinenter, god, beror på dess isolerade läge. För att Antarktis i framtiden ska få vara skyddad mot miljöhot krävs förändringar och att världens länder tar sitt ansvar. Utöver växthuseffekten är ozonlagrets uttunning ett allvarligt hot mot Antarktis miljö, ett hot som är av mänsklig påverkan efter att vi förbränner fossila bränslen och använder freoner. Detta stör även djurlivet på Antarktis då tillgången på föda minskar.
[redigera] Källor
- ^ ”CIA - The World Factbook -- Antarctica”. CIA. Arkiverad från originalet den 12 december 2009. http://www.webcitation.org/5ly46ftol. Läst 12 december 2009.
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
|
|||||||||||||||||||
|
|||||
