Symfonirock
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Symfonirock är en subgenre[källa behövs] alternativt synonym[1] till progressiv rock. Det är rockmusik som är komplext arrangerad och ofta klaviaturbaserad. Den har i stor utsträckning influenser från (brittisk) folkmusik, klassisk musik och jazz. Symfonirocken utvecklades på Brittiska öarna – främst i England – i slutet av 1960-talet[1] och hade en storhetstid i början av 1970-talet.
Beskrivning
Översikt
Symfonirocken hade sin storhetstid i början av 1970-talet och är ofta strukturellt, tonalt och harmoniskt inspirerad av klassisk musik, men även tydliga rötter i brittisk psykedelisk rock (snarare än den rätt traditionella[förtydliga] amerikanska psykedelian). I vissa fall hämtades inspiration direkt från de klassiska kompositörerna och man spelade in klassisk musik i egen tolkning, något som framför allt gjordes av Emerson, Lake & Palmer.
Symfonirocken är ofta den typ av progressiv rock som avses när man på svenska pratar om progressiv rock.[1] Yes, Genesis, Emerson, Lake & Palmer, Camel, King Crimson och Gentle Giant är exempel på band som spelar symfonirock.
Viktiga grupper
I detta sammanhang måste[enligt vem?] två band från Nederländerna nämnas, nämligen Ekseption och Focus.
Ekseption
Ekseption, med ledaren och frontfiguren Rick van der Linden (1946-2006) var aktivt 1967-89 och är till största delen känt för att helt enkelt arrangera om och vårdslöst uttryckt "poppa upp" renodlade klassiska stycken. Som exempel kan nämnas gruppens "version" av Beethovens femte symfoni, första satsen och framför allt stycket "Air" som grundar sig på Bachs orkestersvit nr 3 och andra satsen där. Det är sällan ett omarrangemang blir bättre än originalet, i synnerhet när originalet är ett klassiskt verk av en av de största mästarna, men Ekseptions tolkning av denna sats av Bach är, enligt vissa,[vilka?] ett av mycket få omarrangerade stycken som faktiskt kan mäta sig med originalet. Rick van der Lindens pianosolo mitt i stycket är hänförande. Avslutningsvis om Ekseption bör nämnas att också en hel del material är komponerat av gruppens medlemmar, allra oftast Rick van der Linden själv, och har en touch av klassisk musik i botten men framfört på ett fritt jazzrockvänligt[förtydliga] sätt.
Fokus
Det nederländska bandet Focus startades 1969, med dess grundare och ledare Thijs van Leer som självklar frontfigur. Bandet är (2013) fortfarande aktivt. Till skillnad från Ekseption så är det mesta material Focus gett ut egenhändigt komponerat. Här finns guldkorn som Focus 3, Sylvia, House of the king samt Hocus Pocus. Men också längre jamsessioner med mycket improvisation, inte bara från van Leers klaviatur och flöjt utan kanske framför allt från gruppens olika gitarrister genom tiderna, där den allra främste är Jan Akkerman, som av vissa[vilka?] betraktas som en av världens skickligaste elgitarrister någonsin. Thijs van Leers komponerande talang i kombination med Akkermans känsliga och smakfulla men ibland också ganska vilda gitarrspel har visat sig vara en perfekt kombination.
Se även
Källhänvisningar
- ^ [a b c] "symfonirock". NE.se. Läst 4 september 2014.
