Progressiv rock

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Progressiv rock
Stilursprung Psykedelisk rock, progressiv folkmusik, avantgarde, experimentell rock, jazzfusion, frijazz, klassisk musik, Canterbury scene, folkrock, barockpop
Kulturella ursprung Sent 1960-tal, Storbritannien
Typiska instrument Gitarr, elbas, keyboard och trummor. Jazz- och klassiska instrument såsom saxofon, timpani, flöjt och fiol förekommer också.
Genrer som skapats ur denna genre Math rock, postrock, experimentell metal, New Age-musik
Subgenrer Progressiv metal, symfonirock, neo-progressiv rock, space rock, krautrock, zeuhl
Relaterade ämnen
ArtrockRock in Opposition

Progressiv rock, ofta kallat progrock (ej att förväxla med den svenska proggen) och på svenska ofta synonymt med symfonirock,[1] är en musikgenre eller grupp av musikgenrer. I sin vidare definition täcker den helt eller delvis in krautrock, Canterbury scene, konstrock, symfonirock, space rock, och progressive metal. I en snävare bemärkelse kan begreppet täcka in ett mindre stilområde, vanligtvis förknippat med ett antal främst brittiska grupper och artister i början av sjuttiotalet: Pink Floyd, Yes, Genesis, King Crimson, UK, Emerson, Lake & Palmer, Gentle Giant, Camel, Soft Machine, Jethro Tull med flera. Frank Zappa, Captain Beefheart och Velvet Underground kan till viss del betraktas som nordamerikanska representanter för detta stilområde, liksom även Kansas, Styx och Rush.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Den progressiva rocken är en egenartad variant av rockmusik vars väsentligaste kännetecken (dock ej obligatoriska) är:

En stor del av progrocken kännetecknas även av en medvetenhet om och en strävan efter att vara nyskapande och att testa nya saker – därav begreppet progressiv. Att blanda in influenser från olika sorters musik till exempel klassisk musik, engelsk medeltida folkmusik (Gentle Giant, Jethro Tull, Mike Oldfield med flera), jazzrock eller psykedelisk musik är mycket vanligt.

Musikstilen kräver generellt sett, ifrån lyssnarens sida, mer uppmärksamhet och aktivt lyssnande, än vid annan typ av rockmusik. Oftast kräver nytt material som är släppt av en artist, flera genomlyssningar innan man som lyssnare har förstått helheten. Musiken siktar inte in sig på någon slags "omedelbarhet" som måste befästas efter enbart en genomlyssning. Därav lämpar denna musik sig mycket mindre för att spelas på radio, mest på grund av låtarnas längd. De mest experimentella kan också vara intellektuellt utmanande, och provocerande för lyssnaren, och då inte bara i text utan även musik, ljud (Zappa, Beefheart etc). Rent visuellt har progrockens artister och fans, inga speciella yttre attribut att visa upp för att visa att de gillar/spelar denna typ av musik. Klädsel, smink, hårfrisyr och det yttre spelar liten eller ingen roll, i alla fall inte i lika stor utsträckning som till exempel inom hårdrocken/heavy metal, punken, syntmusiken eller andra genrer.

Historia[redigera | redigera wikitext]

King Crimson, ett av de mest inflytelserika progressiva rockbanden, under ett liveframträdande 2003

Stilursprung och tidiga grupper[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Symfonirock
Fördjupning: Artrock

Stilen kan sägas varit ett direkt resultat av de experimentella tendenserna inom den psykedeliska rockmusiken under sextiotalet med grupper som The Beatles, The Moody Blues, Procol Harum och Jimi Hendrix.

Några band som under sent 1960-tal/tidigt 1970-tal kan sägas ha lagt grunden för progrocken är Pink Floyd, Yes, King Crimson, Genesis, Emerson, Lake & Palmer. Samtliga – bortsett från Genesis – hade sin största popularitet under 1970-talet. En andra generation av grupper kom i mitten av sjuttiotalet med Rush, Kansas, Camel, Supertramp, Saga med flera.

Andra vågen[redigera | redigera wikitext]

Under 1980-talet kom den så kallade neoprog-vågen som var mer synthdominerade än den första vågen band och som dessutom stod närmare popmusiken musikaliskt. Den neoprogressiva rocken gav genren en nytändning och blev återigen mer populär. Två av de viktigaste neoprogbanden kan sägas vara Marillion och IQ. Mot slutet av 1980-talet och början av 1990-talet uppstod en ny våg band som blandade progrock och hårdrock vilket resulterade i progressive metal med band som till exempel Fates Warning, Dream Theater, Queensrÿche, Symphony X och Empty Tremor. Under 1990-talet har även ett antal band i ytligt samma stil som 1970-talets progrockband uppstått och vunnit ny popularitet, till exempel Spock's Beard och de svenska grupperna The Flower Kings, Anekdoten, Promemoria och Änglagård.

Tredje vågen[redigera | redigera wikitext]

Under 2000-talet fick genren en ny storhetstid med band som The Mars Volta, Porcupine Tree, Opeth, Tool med flera.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "symfonirock". NE.se. Läst 4 september 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]