Tätörtssläktet

	Tätörtssläktet
	Vanlig tätört, blomma
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Plisterordningen; Lamiales
Familj	Tätörtsväxter; Lentibulariaceae
Släkte	Tätörtssläktet; Pinguicula
Vetenskapligt namn
	§ Pinguicula
Auktor	Linné
Utbredning
Arter
	Barrtätört (P. gypsicola); Dvärgtätört (P. villosa); Fjälltätört (P. alpina); Gul tätört (P. lutea); Kvicktätört (P. primuliflora); Portugisisk tätört (P. lusitanica); Skär tätört (P. moranensis); Storblommig tätört (P. grandiflora); Vanlig tätört (P. vulgaris);

Tätörtssläktet är ett släkte av örter i familjen tätörtsväxter. I Sverige finns tre arter: tätört eller vanlig tätört (Pinguicula vulgaris), dvärgtätört (Pinguicula villosa) och fjälltätört (Pinguicula alpina). Tätörten har lila blommor och den avsevärt mindre dvärgtätörten har ljuslila, medan fjälltätörten har vita.

Växten har en bladrosett på marken, och en blomma på en stängel som hos den vanliga tätörten kan bli 18 centimeter hög. Tätörten är en köttätande växt. Den fångar små insekter på de klibbiga bladen. Djuret löses upp med proteinnedbrytande enzymer, så att växten kan tillgodogöra sig den kväverika näringen. Det har beräknats att bladen har 25 000 körtlar per kvadratcentimeter, som utsöndrar det enzymrika slem som används för fångsten.

Tätörten är relativt vanlig i hela Sverige, och växer gärna i fuktig mark som vid myrar. Första beskrivningen av tätört i Sverige finns i Olof Rudbecks Catalogus plantarum från 1658.

Förr använde man ibland tätört för att bereda fil, men det är tveksamt om växten egentligen hade någon större funktion i sammanhanget.