Tage Olihn

Från Wikipedia
Version från den 22 december 2017 kl. 03.34 av FranzGall (Diskussion | Bidrag) (Kategori.)
Tage Olihn
Information
Född5 november 1908
Ronneby församling i Blekinge län, Sverige
Död16 april 1996 (87 år)
Söndrums församling i Hallands län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige, Etiopien Etiopien
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1930–1973
GradGenerallöjtnant
BefälHallands regemente,
I. militärområdet,
Nedre Norrlands militärområde

David Tage Olihn, född 5 november 1908 i Ronneby församling i Blekinge län, död 16 april 1996 i Söndrums församling i Hallands län,[1] var en svensk militär.

Olihn blev officer vid Hallands regemente 1930, studerade vid Artilleri- och ingenjörhögskolan 1932 och Krigshögskolan 1938–1940 samt blev kapten vid regementet 1941. År 1940 tjänstgjorde han som bataljonsadjutant i Svenska frivilligkåren i finska vinterkriget. Han var generalstabsofficer 1943–1946 och tjänstgjorde 1946–1949 som chef för kejserliga gardets kadettskola i Etiopien. År 1948 befordrades han till major och tjänstgjorde 1949–1950 vid Svea livgarde samt 1950–1953 som chef för Utbildningsavdelningen vid Arméstaben, 1952 befordrad till överstelöjtnant. Han var försvarsattaché vid ambassaderna i Washington och Ottawa 1954–1956, befordrad till överste 1955. Åren 1956–1959 tjänstgjorde han åter i Etiopien som chef för försvarsstaben.

Tage Olihn var chef för Hallands regemente 1959–1960 och pansarinspektör vid Arméns pansarcentrum 1960–1963. År 1963 befordrades han till generalmajor 1963–1966 befälhavare för I. militärområdet samt 1966–1973 befälhavare för Nedre Norrlands militärområde. År 1973 inträdde han som generallöjtnant i reserven.

Olihn var hedersledamot av Lunds Akademiska Officerssällskap.

Referenser

  1. ^ Sveriges dödbok 1947–2003, CD-ROM, version 3.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2003).

Källor

  • Kjellander, Rune: Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter (Probus, Stockholm 2003), s. 158.
  • Uddling, Hans; Paabo, Katrin (red.): Vem är det. Svensk biografisk handbok 1993 (Norstedts, Stockholm 1992), s. 845.