Etiopien

Wikipedia

**Ityop'iya Federalawi Demokrasiyawi Ripeblik**
**የኢትዮጵያ ፈደራላዊ ዲሞክራሲያዊ ሪፐብሊክ**

(Flagga)
Nationellt valspråk: -
Nationalsång: 'Whedefit Gesgeshi Woude Henate Ethiopia'

Huvudstad	Addis Abeba
Största stad	Addis Abeba
Officiellt språk	amhariska
Statsskick President Premiärminister	republik Girma Wolde-Giorgis Meles Zenawi
Självständighet • Deklarerad • Erkänd	- - -
Yta • Totalt • Vatten	1 127 127 km² (26:e) 0,7%
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet	77 997 804 (15 Maj 2008) (15:e) 65,0 inv/km² (123:e)
BNP (PPP) • Totalt 2003 • Per capita	$60 099 milj (106:e) $201
Valuta	Birr (1 SEK=1,56 BIRR) (1 BIRR=0,76 SEK) (`ETB`)
Tidszon	UTC+3
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod	Ras Dejen 4 620 m ö.h. Tanasjön 3 600 km² Blå Nilen (Nilen) 412 km
Nationaldag	28 maj
Landskod	ET, ETH
Landsnummer	`+251`

Etiopien (ibland, dock sällan, stavat Ethiopien) eller Federala demokratiska republiken Etiopien, tidigare Abessinien eller Amhariska imperiet, är en stat belägen på Afrikas horn i nordöstra Afrika. Angränsande länder är Djibouti, Eritrea, Kenya, Somalia och Sudan.

[redigera] Historia

Huvudartikel: Etiopiens historia

Etiopiens historia har präglats av tre viktiga faktorer: dess läge vid Röda havet, som inneburit nära relationer med Egypten och Arabien; dess motstånd mot islamisering, som lett till att Etiopien som enda nation i Mellanöstern och Nordafrika fortfarande har en stor mängd av befolkning kristna; och slutligen dess framgångsrika kamp mot den europeiska kolonialismen, som gett E. en unik ställning bland Afrikas stater. Landets ca 2000-åriga historia kan indelas i fem perioder: Aksum, Zagwe/Lasta, Amhara/Shewa, Gonder samt det moderna E. med centrum i Addis Abeba.

Så tidigt som andra årtusendet f.Kr. finns det belägg för handel mellan Etiopien och Egypten såväl längs Nilen och dess bifloder som sjövägen. Exporten bestod av lyxvaror: rökelse och kryddor, guld, elfenben och noshörningshorn. Kontakterna med Sydarabien kan beläggas från ca 700 f.Kr., då invandrare från Saba och Himyar började bosätta sig i norra Etiopien, där de bidrog till uppkomsten av den kushitisk-semitiska kultur ur vilken Aksumriket växte fram. Redan före invandringen och Aksums grundande idkade den kushitiska höglandsbefolkningen jordbruk, medan boskapsskötsel dominerade i lågländerna. Plogen var känd, liksom terrassering och konstbevattning. Sydarabernas främsta bidrag blev införandet av det sabeiska alfabetet och därmed skrivkonsten. Aksum utvecklades under de första århundradena e.Kr. till en regional stormakt.

Zagweperioden innebar i vissa avseenden en kushitisk reaktion mot det semitiserade Aksum. Visserligen var de centrala provinserna i det nya riket – Wag, Lasta med huvudstaden Lalibela, Angot och Amhara – kristnade, och geez förblev kyrkospråk. De arkitektoniska mönstren bevarades, men kyrkorna byggdes inte längre på höjder eller öppna fält som tidigare utan i grottor och som monolitiska byggnader under marknivå. Uppgivandet av Aksum som centrum innebar en reträtt, och det mesta av kusten och utrikeshandeln gick förlorad. För att stärka de nya härskarnas legitimitet uppgavs de vara ättlingar till Moses och hans "etiopiska" hustru, säkerligen för att uppväga myten att de aksumitiska härskarna var avkomlingar av kung Salomo och drottningen av Saba.

Ånyo kopplades en förskjutning av Etiopiens politiska tyngdpunkt söderut till ett dynastiskifte. Samtidigt betraktades Yikunno Amlak (1270–85) som återställaren av den "salomoniska" dynastin, och det nya riksspråket amhariskan var mera semitiskt än kushitiskt. Rikets centrum blev norra Shewa, och det var kampen mellan muslimer och kristna som kom att prägla perioden.

Den politiska tyngdpunktens förskjutning från Shewa till provinserna vid Tanasjön hade pågått sedan länge, och den dynastiska kontinuiteten bevarades. Ändå innebar Fasiledes (1632–67) trontillträde och grundandet av den nya huvudstaden Gonder ett brott med det förgångna. Ambitionen att återta makten över de tidigare provinserna och lydrikena i öster och söder uppgavs. Huvudstaden ersatte härlägret som maktcentrum. Jesuiterna utvisades omgående, och de forna fienderna, turkarna, ombads tillse att inga nya västerlänningar tog sig fram till E. Inställningen till muslimerna inom landet mildrades. Kyrkosplittringen visade sig vara svår att komma till rätta med. Ett kyrkomöte beslöt att jesuiternas tidigare anhängare fick välja mellan att gå i landsflykt eller återgå till den ortodoxa tron, men enighet uppnåddes inte.

Den förste att söka ena de gamla riksdelarna och återupprätta monarkin var Tewodros (1855–68). Som guvernör i västra E. hade han upplevt hur det egyptiska trycket mot gränsen ökade, samtidigt som Etiopien. från 1830-talet översvämmades av europeiska emissarier och forskningsresande, missionärer och lycksökare. Till en början välkomnades de för de gåvor (mest vapen) som de förde med sig, och internationella fördrag undertecknades av lokala furstar som kung Sahle Sillase (1813–48) av Shewa och ras Ali (1830–53) av Begemdir (nuv. Gonder). Samtidigt fanns det dock en hälsosam misstänksamhet beträffande européernas motiv. Tewodros insåg att den nya tiden krävde en stark centralmakt och en modern, avlönad armé. Han inte bara utmanövrerade och besegrade de regionala furstarna utan tog det revolutionära steget att låta kröna sig själv till kejsare. Han tog emot den brittiske konsuln Walter Plowden men vägrade erkänna honom som konsul eller ratificera det fördrag som ingåtts med Ali. Protestantiska lekmannamissionärer välkomnades; katolikerna utvisades. Dessa understödde då ett uppror i Tigray, som varade i flera år. År 1964 och 1977 krigade landet med Somalia om de omtvistade regionen Ogaden som utgör en tredjedel av Etiopien. Etiopien vann kriget och besegrade Somalia med stöd av 20 000:- Sovjet- och Kubanska soldater. Etiopia har dålig relation med Somalia efter dessa krig. Etiopien har alltid varit ett självständigt rike. Det var kejsardöme till 1974, då den siste kejsaren, Haile Selassie, störtades. Därefter var det kommunistisk diktatur till 1991. Eritrea i norr blev självständigt från Etiopien år 1993 efter 30 år gerillakrig.

Till en början kom Eritrea och Etiopien väl överens, men de blev fiender år 1998–2000 pågick ett blodigt krig där över 100 000 soldater dog. Situationen är fortfarande spänd FN-trupperna som var stationerad där har gått ur landet och man är rädd för att ett nytt krig kan blåsa upp.

USA stödjer kriget mot terrorismen och Etiopien ockuperar en del av sin grannland sedan år 2006 och har över tusentals soldater i Somalia. De etiopiska soldaterna strider mot Islamiska Domstolarna Union som styrde där innan. Etiopien stödjer den internationella erkända regering som består av krigsherrar som inte är legitima enligt majoritet av Somalier.

[redigera] Geografi

Karta

Etiopien är beläget på Afrikas horn i nordöstra Afrika. Det gränsar till Djibouti, Eritrea, Kenya, Somalia och Sudan. Floden Blå Nilen rinner upp i Tanasjön i Etiopien. Flera viktiga grödor har sitt ursprung i landet, bland annat kaffe och durra.

Lägsta punkt: Denakildepressionen, 125 meter under havets nivå
Naturtillgångar: naturgas, vattenkraft, petroleum och små fyndigheter av guld, platina och koppar.

[redigera] Klimat och miljö

I Etiopien råder ett tropiskt monsunklimat, som varierar beroende på landets topografi. Längre torrperioder är vanliga. Östafrikanska riftsystemet är ett geologiskt aktivt område där det förekommer jordbävningar och vulkanutbrott. Sprickan som delar den södra delen är mellan 4-6 mil bred.

Några av Etiopiens miljöproblem är avskogning med åtföljande jorderosion och att det råder brist på färskvatten i vissa områden. Landet har skrivit under, men inte ratifierat avtal om förbud mot kärnvapenprov. Över 97% av elektriciteten framställs av vattenkraft.

[redigera] Större städer

1 Addis Abeba, 2 Afar, 3 Amara, 4 Binshangul Gumuz, 5 Dire Dawa, 6 Gambela Hizboch, 7 Hareri Hizb, 8 Oromiya, 9 Somali, 10 Ye Debub Biheroch Bihereseboch na Hizboch, 11 Tigray

Beräknat invånarantal 2008, enligt befolkningsprognos baserad på folkräkningen 1994:^[1]

Addis Abeba - 3 146 999 invånare
Dire Dawa - 306 499 invånare
Nazret - 250 817 invånare
Gonder - 213 673 invånare

[redigera] Administrativ indelning

Etiopien är indelat i två självstyrande privilegierade städer (astedaderoch) och nio etnisk-baserade regioner (kililoch).

Privilegierade städer: Addis Abeba och Dire Dawa.

Regioner: Afar, Oromiya, Binshangul Gumuz, Gambela Hizboch, Hareri Hizb, Somali, Amara, Tigray och Ye Debub Biheroch Bihereseboch na Hizboch ("de södra nationernas, nationaliteternas och folkens region").

[redigera] Ekonomi

Etiopiens ekonomi är präglad av fattigdom och baserad på jordbruk, som står för halva BNP, 85% av exportinkomsterna och sysselsätter 80% av arbetskraften. Jordbrukssektorn lider av ofta förekommande torrperioder och gammalmodiga produktionssätt. Kaffet är en av de viktigaste grödorna, men de historiskt låga kaffepriserna medför att många jordbrukare istället odlar kat (en drog). År 2001 fick Etiopien hjälp med avskrivning av en del av sin utlandsskuld, och 2003 fick man nödhjälp med mat, efter torkan i slutet av 2002. År 2007 har Etiopiens ekonomi höjt med totalt 38%. Det beror på att Etiopien säljer mycket varor. Ex.Kaffe, Kläder och grönsaker. År 2007 minskade arbetslösheten i Etiopien med 4,50%. Nu har ungefär 55% av Etiopiens befolkning ett arbete. (År 2007 hade ca 50,5% av befolikningen i Etiopien ett arbete, År 2005 hade ca 47,5% av befolkningen i Etiopien ett arbete och År 2000 hade ca 38,7% av befolkningen i Etiopien ett arbete.)

[redigera] Demografi

Etniska grupper: oromo 36,1 %,tigre 6,2 %, amhara 15,2 %, somalier 6%, gurage 4,3 %, sidamo 3,4 %, wolayta 2 %, afar 2%, hadiya 2%, gamo 1 %, shankella 1 %, andra 9,8 %.^{[källa behövs]}
Spädbarnsdödlighet: 7,7% (2008).^{[källa behövs]}
Befolkningens medellivslängd: 57,9 år (2008).^{[källa behövs]}
Religiös tillhörighet: etiopisk-ortodoxa 60 % (kristna) (bland annat den amhariska befolkningen), muslimer 30-35 % , animister 5 %, annan 2 %. Det har sedan 450 år funnits armenier bosatta i landet.^{[källa behövs]}
Språk: tigrinska, oromiffa eller oromigna,amhariska,guaragigna, somaliska, arabiska, andra lokala språk, engelska.^{[källa behövs]}
Analfabetism: år 2008 (Januari-Maj) var 48 % av befolkningen över 15 år analfabeter.^{[källa behövs]}