Takht-e Soleyman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsarv
Takht-e Soleyman
Kratern
Geografiskt läge
Koordinater 36°36′14″N 47°14′6″Ö / 36.60389°N 47.23500°Ö / 36.60389; 47.23500 (Takht-e Soleyman)Koordinater: 36°36′14″N 47°14′6″Ö / 36.60389°N 47.23500°Ö / 36.60389; 47.23500 (Takht-e Soleyman)
Plats Västazarbaijan
Land  Iran
Data
Typ Kulturarv
Kriterier i, ii, iii, iv, vi
Referens 1077
Historik
Världsarv sedan 2003  (27:e mötet)
* Enligt Unescos indelning.
Ej att förväxlas med Takht-e-Sulaiman i Pakistan och Sulaymanbergen i Kirgizistan.

Takht-e Soleyman, (persiska: تخت سليمان, Salomos tron) är den viktigaste helgedomen för zoroastriska och Sasanidiska imperiet. Den 3 juli 2003 blev helgedomen, som ligger nära den moderna staden Takab i Västazarbaijan, Iran ett världsarv.

Det befästa området ligger i en dal, mitt i en mosaik av odlingsfält 400 km väster om Teheran. Platsen omfattar lämningar av en zoroastrisk helgedom delvis återuppbyggd under Ilkhanidiska perioden, såväl som ett tempel från Sassanidisk tid, som var helgat till Anahita (på modern persiska kallad Nahid). Likt många andra platser i Iran, som Firuzabad, tanser man att designen av eldtemplet, palatset och allmänna planen starkt influerat utvecklandet av islamisk arkitektur.

Folkliga legender säger att kung Salomo brukade fängsla monster innanför den 100 meter djupa kratern i det närliggande Zendan-e Soleyman ("Salmomos fängelse"). En annan krater innanför befästningarna är fyllt med källvatten; Salomos sägs ha skapat en flödande damm som än idag finns kvar. I vilket fall tillhör Salomo semitiska legender och därför anses sägnen och namnet (Salomos tron) ha blivit till efter den islamiska erövringen av Persien. Ett armeniskt manuskript från 300-talet, som relaterar till Jesus och Zarathustra, och ett antal historiker från den islamiska perioden, nämner denna damm. Grunderna till eldtemplet omkring dammen hör till denna legend.

Arkeologiska utgrävningar har avslöjat spår att området använts på 500-talet f.Kr. under den Achaemenidiska perioden, såväl som spår av senare partiska bosättningar i citadellet. Mynt från de sasanidiska kungarnas regeringstid, har också hittats. Enligt legenden, reste varje potentiell sasanidisk härskare hit för att ödmjuka sig själv vid det helgade eldaltaret innan de tillträdde tronen.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]