Teheran

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 35°41′46″N 51°25′23″Ö / 35.69611°N 51.42306°Ö / 35.69611; 51.42306
Teheran (persiska: تهران)
Huvudstad
Land  Iran
Provins Teheran
Höjdläge 1 200 m ö.h.[1]
Koordinater 35°41′46″N 51°25′23″Ö / 35.69611°N 51.42306°Ö / 35.69611; 51.42306
Area 686 km²
Folkmängd 8 154 051 (24 oktober 2011)[2]
Befolkningstäthet 11 886 invånare/km²
Borgmästare Mohammad Bagher Ghalibaf
Tidszon IRST (UTC+3:30)
 - sommartid IRDT (UTC+4:30)
Riktnummer 021
Tehran.png
Webbplats: www.tehran.ir
Azaditorget och Azaditornet, uppfört 1971

Teheran (persiska: تهران eller طهران, Tehrān, IPA: [tʰehˈɾɒn]) är Irans huvudstad och tillika största stad, med cirka 8,2 miljoner invånare vid folkräkningen 2011. I närheten ligger ett flertal stora eller medelstora städer, bland annat miljonstaden Karaj (den administrativa huvudorten för Alborzprovinsen) som ligger ett par mil västerut. Teheran ligger på 1 200 meters höjd över havet. Floderna Jajrud och Karaj flyter längs var sin sida av staden. Teheran ligger i norra delen av landet. Mer än hälften av landets industrier ligger i staden eller dess närområde. Staden har två internationella flygplatser samt flera militära flygplatser. Teherans symboler är det 50 meter höga Azaditornet och det 435 meter höga Miladtornet. Teheran har mer och mer blivit ett ekonomiskt och kulturellt centrum, vilket innebär att människor från andra delar av Iran dras till staden i stor omfattning.

De flesta som bor i Teheran är perser, men ungefär 25 procent av invånarna är azerer. Andra minoriteter är kurder och gilaker. Ungefär 90 procent av invånarna i Teheran är muslimer. Övriga är främst kristna armenier, zoroastrier, bahaier, yarsaner och judar.[källa behövs]

I staden finns inte mindre än 739 parker, 33 museer och 36 imamzadeh. Teheran är indelat i 22 stadsdelar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Staden grundades troligtvis på 800-talet. Den växte ordentligt på 1200-talet i och med att mongolerna då drog sig längre och längre västerut och ödelade en närbelägen större stad så att invånarna där fick fly till Teheran. På 1600-talet byggdes en mur runt staden och en basar grundades i staden.

År 1722 ockuperade afghanerna Teheran men sex år senare befriades staden av Nader Shah. Agha Mohammad Khan, grundaren av Qajardynastin, utsåg år 1795 Teheran till sin huvudstad.

1920- och 30-talen präglades av omfattande ingrepp i stadsbilden då Irans nye ledare Reza Shah Pahlavi menade att gamla byggnader som vissa delar av Golestanpalatset och Toopkhaneh-torget, stadens befästningar och det gamla citadellet inte passade in i en modern stad. Gamla byggnader revs systematiskt och fick ge plats för moderna byggnader i pre-islamisk iransk stil, till exempel riksbanken, polishuset, televerket och militärhögskolan. Basaren delades på mitten och många historiska byggnader förstördes för att bygga breda raka avenyer i huvudstaden. Många persiska trädgårdar föll också offer för nya byggprojekt.

Under andra världskriget gick sovjetiska och brittiska trupper in i Teheran. 1943 hölls Teherankonferensen i staden. USA:s president Franklin D. Roosevelt, Sovjetunionens ledare Josef Stalin och brittiske premiärministern Winston Churchill träffades och gjorde bland annat planläggningen för invasionen av Normandie.

Under 1960-talet och 70-talet genomgick Teheran en snabb utveckling under Shah Mohammad Reza Pahlavis regeringstid. Moderna byggnader förändrade stadens ansikte och ambitiösa projekt planerades för de följande decennierna. De flesta av dessa projekt har fortsatt efter den islamiska revolutionen 1979, när Teherans urbanisering hade nått sin höjdpunkt och den nya regeringen påbörjade ytterligare nya projekt, till exempel Miladtornet.

Under Iran-Irakkriget 1980-1988 var Teheran måltavla för upprepade attacker med irakiska Scudmissiler och flyganfall.

År 1999 öppnades Teherans tunnelbana som påbörjades av shahen på 1970-talet.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Irans huvudstad har inlandsklimat. Dessutom är temperaturen avhängig från höjden. I stadens norra delar som ligger högre är det kyligare än i Teherans södra delar som ligger närmare det centraliranska ökenområdet.

Sommaren är torr och het. Den genomsnittliga temperaturen i juli ligger mellan 25 (nord) och 30 (syd) grader. I januari ligger temperaturen mellan 2 (nord) och 5 (syd) plusgrader. Snö faller huvudsakligen i Teherans norra och västra delar.

Den genomsnittliga nederbördsmängden per år är med 230 millimeter låg. Den största nederbördsmängden förtecknas mellan december och april. Mellan juli och september finns nästan ingen nederbörd.

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
 Högsta medeltemp. 7,2 9,9 15,4 21,9 28,0 34,1 36,8 35,4 31,5 24,0 16,5 9,8
 Lägsta medeltemp. -1,1 0,7 5,2 10,9 16,1 20,9 24,0 23,0 19,2 12,9 6,7 1,3
 Nederbörd 37,2 34,0 37,4 27,8 15,2 2,9 2,5 1,4 0,9 13,7 20,6 36,3

Näringsliv och miljöproblem[redigera | redigera wikitext]

Teheran med omgivning är Irans största industri- och handelscentrum. Här produceras 65 procent av landets industriprodukter.[3] Viktiga industrier är bland annat bomullskläder, livsmedel, cement, tegelstenar, kemiska produkter, aluminium- och stålproduktion samt bildindustri.

I staden ligger huvudkontoret för National Iranian Oil Company som är ett statsägt petroleumbolag. 1968 inrättades Tehran Stock Exchange (TSE)[4] som är landets största börs.

Ett större problem är luftföroreningar genom avgaser från bilar och hushåll. Mellan 35 och 40 procent av stadens 2,5 miljoner bilar (en tredjedel av alla 7,5 miljoner bilar som finns i Iran) är äldre än 20 år och saknar moderna avgasfilter. Därför uppstår nästan varje dag smog.[5]

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Detalj av Golestanpalatset.

Till Teherans främsta sevärdheter hör de kungliga palatsen, främst Golestanpalatset och Niyavaranpalatset, samt en rad olika museum, såsom Arkeologimuseet (Muze-ye Iran-e bastan), Miniatyrmålningsmuseet (Muze-ye Reza Abbasi) och Keramikmuseet (Muze-ye abgine). Arkeologimuseet har en rik samling föremål från tiden både från före och efter islam. I Teheran finns även flera stora parker, varav de i norra Teheran, såsom Nationsparken (Park-e mellat), lockar mest flanörer under veckosluten. De flesta hotellen ligger i stadens centrala delar.

Norra Teheran[redigera | redigera wikitext]

Norra Teheran

De norra delarna ligger på Alborzbergens sluttning med Tajrish som centrum. I närheten finns det populära utflyktsmålet Darband med många bäckar och floder från bergen, kantade av många restauranger. Väster om Tajrish ligger Velenjak där det finns en linbana upp till Tochal. I närheten ligger även Sa'ad Abadpalatset. Öster om Tajrish ligger Farmanie och Niavaran med den siste shahens sommarpalats. Detta är välbärgade stadsdelar och de har ett något svalare klimat än Teherans södra delar.

Södra Teheran[redigera | redigera wikitext]

I de södra delarna av Teheran ligger stadens äldre stadsdelar samt många industrier. Här finns också Teherans stora basar, Sepasalarmoskén och Golestanpalatset. Södra Teheran hyser också flera moskéer samt imamzadeh och khaneqa (sufiska samlingsplatser) från qajartiden.

Sport[redigera | redigera wikitext]

1974 var Teheran den första staden från Mellanöstern som blev värd för Asiatiska spelen. Evenemanget hade 2 363 deltagare från 25 stater. Azadi är Teherans största stadion med plats för upp till 100 000 åskådare, men det har hänt att mycket fler har kommit.[6] Det har överstigit 120 000 åskådare. Azadi är hemmaarena för Irans herrlandslag i fotboll och för klubbarna Persepolis FC Teheran och FC Esteghlal Teheran som spelar i landets högsta liga. Flest meriter har Persepolis som hittills blivit landets mästare åtta gånger. Dessutom finns fyra andra fotbollslag i staden.

Andra viktiga idrottsgrenar är brottning och tyngdlyftning. Teheran var värd 1959, 1973, 1998 och 2002 för världsmästerskapet i brottning. Inte långt från staden, i bergsområdet Elburz, finns möjligheter för vintersport.

Behrang Safari, svensk landslagsback i fotboll, är född i Teheran.

Vänorter[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Teheran”. Store norske leksikon. http://snl.no/Teheran. Läst 4 december 2009.  (bokmål)
  2. ^ ”نتایج سرشماری سال ۱۳۹۰” (på persiska). http://www.sko.ir/Sarshomari1390/Shahrhaye_IRAN.xls. Läst 16 november 2013. 
  3. ^ Die Zeit: Lexikon Iran (tyska)
  4. ^ Tehran Stock Exchange: börsens webbplats[död länk]
  5. ^ Bundesagentur für Außenwirtschaft: Branche kompakt - Kfz-Industrie und Kfz-Teile - Iran, 2008[död länk], publicerad 30 april 2008 (tyska)
  6. ^ http://www.worldstadiums.com/middle_east/countries/iran.shtml (engelska)
  7. ^ http://www.lacity.org/SisterCities/[död länk]
  8. ^ http://www.danwei.org/archives/001506.html (engelska)
  9. ^ http://www.hoteleslondres.org.es/londonhotels/Sister-cities-london.php (engelska)
  10. ^ http://www.payvand.com/news/01/mar/1053.html (engelska)
  11. ^ http://www.dfa.gov.za/foreign/Multilateral/profiles/persian.htm (engelska)
  12. ^ http://el.mos.ru/cgi-bin/pbl_web?vid=2&osn_id=0&id_rub=2368&news_unom=35877 [död länk]
  13. ^ [1][död länk]
  14. ^ [2] (serbiska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

En panaromabild över Teheran.