Tunntarm

Tunntarmens uppbyggnad

Tunntarm, intestinum tenue, är en av tarmkanalens huvuddelar. Tunntarmen är ca 3 meter lång hos levande människor och 6 meter hos döda, detta beror på att de musklerna som finns i tarmen slappnar av när individen dör. Dess huvudsakliga uppgift är att absorbera näringsämnen, mineraler och vitaminer från tarminnehållet. Galla utsöndras till tolvfingertarmen från gallblåsan, vilket bland annat innehåller gallsalter och bilirubin. Gallsalter är en detergent som emulgerar fett, vilket ingår som ett steg i absorptionen.

Flera olika sjukdomar kan drabba tunntarmen; flera av dessa resulterar i antingen diarré, viktminskning, olika sorters brister (som vitamin, salt, näring, med flera) samt buksmärtor. Tarmvred, invagination, allergier, sårsjukdomar och tumörer är olika sjukdomar som kan drabba tunntarmen.

Uppbyggnad

Tunntarmen är en av tarmkanalens huvuddelar och blir omkring 3 meter lång hos en levande människa. Den är därigenom matsmältningskanalens längsta del. Hos döda individer kan den uppgå till närmare 6 meter då musklerna inte längre är sammandragna. Tunntarmen delas upp i tolvfingertarmen (duodenum), tomtarmen (jejunum) och krumtarmen (ileum). Tunntarmen börjar vid den nedre magmunnen i magsäcken, och slutar samt mynnar ut i tjocktarmen, där blindtarmen övergår till tjocktarmen. Tunntarmen rör sig fritt i bukhålan överallt förutom den del som kallas tolvfingertarmen. Tarmen fäster med hjälp av ett tarmkäx format som ett solfjäder vid den bakre bukväggen. Tarmkäxet består av bindväv, fettvävnad, och blodkärl, lymfkärl, nerver och lymfkörtlar.

Slemhinnan i tunntarmen innehåller tarmludd som består av så kallade villi, det vill säga, många utskott inte större än en millimeter, som förstorar tunntarmens yta. Dessa består av enterocyter, på vars yta mikroskopiska utskott, så kallade mikrovilli, sitter, vars uppgift är att hjälpa till att absorbera näringsämnen. Genom denna ytförstoring effektiviseras näringsupptaget. I vissa fall kan man bli drabbad av tunntarmssvikt, vilket innebär att tunntarmen slutar fungera som den ska och släpper igenom mat utan att ta upp näring. Detta leder ofta till döden, men på senare tid har läkare kunnat transplantera delar av tarmen och på så sätt rädda patienten. Tarmsvikt drabbar en på sex miljoner.

Slemhinnan innehåller även tarmsaft, som är körtlar som producerar vätska. Det är svårt att få en objektiv överblick av hela tunntarmen, eftersom den är så lång och slingrig. Man har försökt att överblicka den genom att röntgenundersöka med hjälp av ett kontrastmedel som sväljs ned, och som i sin tur förs vidare i tunntarmen med hjälp av dess rörelser. DT-enterografi har också använts.

Funktion

Tunntarmen styrs dels av det autonoma nervsystemet, dels av ett eget nervsystem. Huvudfunktionen är att bryta ned näringsämnen i mindre beståndsdelar med hjälp av enzymer från bukspottkörteln, som sedermera skall absorberas till blodkärlen och lymfkärlen. Tarmens försvarssystem skyddar kroppen mot mikroorganismer som födan kan föra till tarmen.

Sjukdomar

Det finns ett antal olika sjukdomar som kan drabba tunntarmen. Vanliga symptom på att man har en tunntarmssjukdom är att man får diarré, viktminskning, vitaminbrist, saltbrist, näringsbrist och brist på spårämnen, men även att man får buksmärtor vid tarmförträngningar. Olika sjukdomar som förekommer i tunntarmen är tarmvred, såsom volvulus, invagination, olika allergier, såsom mot laktos, celiaki, med flera, inflammationer som crohns sjukdom, sårsjukdomar som tarmtuberkulos och Behçets sjukdom, infektioner som Whipples sjukdom, strålreaktioner, godartade och elakartade tunntarmstumörer samt blodproppar.