Tore Almén
Tore August Almén, född 14 oktober 1871 i Uppsala, död 15 mars 1919 i Stockholm, var en svensk rättsvetare och ämbetsman. Han var son till professor August Almén, läkare och kemist, och dotterson till Elias Fries. Hans syster var Gunhild Almén, lärarinna vid Brummerska skolan i Stockholm, känd för social reformverksamhet.
Biografi
Almén blev docent i civilrätt vid Uppsala universitet 1897, juris licentiat 1900 och juris doktor 1900. Han var lärjunge till Victor Nordling och gick i hans fotspår gällande teoribildning. Almén vidareutvecklade Nordlings praktiska och pragmatiska argumentation. Han kan även betraktas som portalgestalten för den sociala realismen, som började gro bland nordiska jurister i 1900-talets början. Hans stora kommentar till lagen om köp och byte av lös egendom (1906-08) anses vara något av det bästa inom sitt område.[1] Idag intar vetenskapliga kommentarer en framträdande plats i förståelsen och tolkningen av en lag. Han systematiserade rättsligt även de många lokala auktionsreglementena. Mellan 1910 och 1914 var Almén ledamot i obligationskommittén och 1918 var han dess ordförande. År 1904 blev han adjungerad i Svea hovrätt. Åren 1906-09 var han ledamot av Lagberedningen, 1911 revisionssekreterare och 1915-18 justitieråd. Han var med 1916 vid grundandet av Svensk Juristtidning. Han gjorde även insatser för nordiskt lagstiftningsarbete och juristmöten.
Bibliografi
- Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal (två band, 1897-1900)
- Om köp och byte av lösegendom (två band, 1906-08, översatt till tyska av Friedrich Karl Neubecker 1922)
- Lagen om avtal et cetera (1915)
Utmärkelser
Kommendör av andra klassen av Vasaorden, 30 september 1914.[2]
Riddare av Nordstjärneorden, 1909.[3]
Källor
- Erik Anners, Den europeiska rättens historia, 2. Norstedts: Stockholm 1990
- Svensk uppslagsbok, 1. Malmö 1957
Noter
- ^ Anners 1990
- ^ Kungl. Vasaorden. i Sveriges statskalender 1915
- ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1915
|