Tredje Johannesbrevet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Tredje Johannesbrevet (förkortat: 3 Joh) är en skrift som ingår i Nya Testamentet.

Liksom Första Johannesbrevet och Andra Johannesbrevet kommer Tredje Johannesbrevet från samma andliga miljö som Johannesevangeliet. Brevet har till skillnad från Första Johannesbrevet en tydlig avsändare, ”den gamle” eller ”den äldste” och en i övrigt okänd mottagare, Gaius. Brevet har också ett traditionellt brevslut. Det är oklart om "den gamle" (grekiska: presbýteros) syftar på författaren ålder eller om det rör sig om hans ställning som auktoritativ företrädare för en församling eller för kringresande förkunnare.[1] Som författare betraktas traditionellt aposteln Johannes, men aposteln som författare kan vara något som senare har tillskrivits brevet.[2] Det har ifrågasatts om författaren är samma person som författaren till Första Johannesbrevet.[3] Brevets plats i kanon är inte helt oomtvistad. Så sent som år 360 finns det i en nordafrikansk kanonförteckning en anteckning om Johannesbreven: ”Bara ett”.[4]

Brevets innehåll[redigera | redigera wikitext]

Brevskrivare skriver med pondus till en församlingsledare och berömmer honom för hans sätt att ta emot främlingar. Han säger sig sen vid ett personligt besök vilja påtala det felaktiga i den mans handlingssätt, heter Diotrefes. Enligt vad brevskrivaren fått höra, så vill Diotrefes inte lyssna på brevskrivarens budskap och vill hindra andra att göra det och till och med utesluta ur församlingen dem som gör det. Som avslutning säger han att han helst vill komma personligen och inte bara i brev framföra vad han vill säga och så avslutas detta endast 15 verser långa brev med en fridshälsning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Noter till brevet och ordet "äldste" i förklaringarna i Bibel 2000
  2. ^ Beträffande författarskap se den inledande kommentaren till brevet i The Jewish Annotated New Testament, Oxford, 2011
  3. ^ Noter till brevet i Bibel 2000
  4. ^ sid 102 i En bok om Nya Testamentet, Birger Gerhardsson (red). 1969

Fördjupningslitteratur[redigera | redigera wikitext]