Lukasevangeliet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sankt Lukas skrivande sitt evangelium (cirka 823).

Lukasevangeliet är den tredje boken i Nya Testamentet. Tillsammans med Matteus och Markus räknas den till de synoptiska evangelierna. Traditionen utpekar läkaren Lukas som författare, omnämnd i bl.a. Kol 4:14. Förkortas Luk, men i vetenskapliga sammanhang används ofta förkortningen Lk istället.

Datering[redigera | redigera wikitext]

Lukasevangeliets författare daterar själv mer eller mindre noggrant en del av de händelser som återges i texten, ett exempel är Johannes döparens framträdande i det femtonde året av kejsar Tiberius regering (Luk 3:1). Lukasevangeliet och Apostlagärningarna och att de båda har samma författare vilken traditionellt antagits vara Lukas. Man är inte helt klar över när boken skrevs. Vanligen dateras den till perioden 55-90 e. Kr., oftast 75-90 e. Kr.[1] Traditionell bibelsyn brukar istället datera Lukasevangeliet 60-65 e. Kr. Lukas börjar sitt evangelium med att skriva till Teofilus och i början av Apostlagärningarna skriver han också till Teofilus och refererar till sin ”förra skrift” som är Lukasevangeliet. Alltså måste Lukasevangeliet ha kommit ut till Teofilus innan Apostlagärningarna. Slutet av Apostlagärningarna är väldigt abrupt och det slutar med att Paulus sitter som fånge i husarrest i Rom och undervisar om Jesus. Att Apostlagärningarna inte fortsätter berätta om historien och hur det hela slutar tror man beror på att Lukas inte hade mer att berätta eftersom inget ytterligare hade hänt då boken avslutades. Vidare vet man också att Paulus satt i husarrest till år 62 och strax efter det dömdes till döden. Eftersom detta måste ha skett innan Apostlagärningarna skrevs klart måste också Lukasevangeliet ha blivit färdigskrivet innan det eftersom det skrevs innan Apostlagärningarna.

Traditionens författare[redigera | redigera wikitext]

Den Lukas som utpekas som författare rörde sig i församlingen i Jerusalem, där han sannolikt träffade Maria, Jesu mor. Han reste tillsammans med Paulus (deras resa till Rom via Jerusalem i början av 60-talet beskrivs i Apostlagärningarnas senare hälft) och träffade säkerligen flera av Jesu lärjungar.

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

Till sitt innehåll finns det mesta av Markusevangeliet med. Markusevangeliets författare Johannes Markus reste även han med Paulus enligt Apostlagärningarna. Dessutom har Lukas eget material som till exempel födelseberättelsen, och jungfru Marias besökelse. Det har debatterats om de medicinska iakttagelser som nämns är resultatet av en läkares kunskap eller om det är kunskap en bildad man hade.

Bibelkritikens syn[redigera | redigera wikitext]

Tvåkällehypotesen[redigera | redigera wikitext]

Inom bibelforskningen anses det troligt att Lukas hade två skriftliga källor som han utgick ifrån, dels Markusevangeliet, dels en förlorad samling med jesusord, som betecknas Q.

Kvinnoperspektivet[redigera | redigera wikitext]

Bibelforskningen har uppmärksammat att Lukas ger en mycket mer framskjuten plats åt kvinnorna i berättelsen i sin framställning än de andra tre evangelisterna.[2]

Författarskapet[redigera | redigera wikitext]

Bibelforskningen har uppmärksammat att Lukasevangeliet mest troligt skrevs i en grekisk miljö.[3] Bland feministiska teologer har detta tillsammans med den framträdande roll kvinnor spelar i evangeliet tagits som grund för att framkasta hypotesen att Lukasevangeliet skrevs av en kvinna.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin, multimedia plus, 2000 (uppslagsord Lukasevangeliet)
  2. ^ [1], Women in the synoptic gospels
  3. ^ [2], Who Really Wrote the Gospels, and Why Should We Care?
  4. ^ [3], Women in Luke-Acts: A Redactional View, Mary Rose D'Angelo, Journal of Biblical Literature, Vol. 109, No. 3 (Autumn, 1990), pp. 441-461