Våldtäktskultur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Våldtäktskultur innebär inom feminismen en sammankoppling mellan sexuellt våld och kulturen i ett samhälle. Begreppet implicerar att vi lever i ett samhälle där sexuella trakasserier och våldtäkter förekommer ofta. Det innebär även att våld mot kvinnor normaliseras samt överses med i media. [1]

Begreppet våldtäktkultur används dessutom för att modellera beteende i sociala grupper där våldtäkter är särskilt vanliga, inklusive fängelsevåldtäkter och konfliktområden där våldtäkt i krig används som psykologisk krigföring.

Våldtäktskultur är inom den feministiska ideologin, teorin om att ifall en kvinna inte lever upp till det rådande samhällets krav på hur hon ska reagera, skydda sig, och förebygga övergrepp, så är det är hon själv som skuldbeläggs. Våldtäktskulturen tros vara uppbyggd på den rådande synen av vad som anses vara manligt, respektive kvinnligt. Även män ska till viss del påverkas, och kan samtliga börja ses som potentiella våldtäktsmän, där deras sexualitet ges en bild av att verka okontrollerbar, då det inte tycks finnas någon annan förklaring.

Våldtäktskulturen är tänkt att vara uppbyggd genom en användning av könsfientligt och kränkande språk, försköning av våld och objektifiering av människokroppen.


Våldtäktskulturens komponenter[redigera | redigera wikitext]

Det finns olika underliggande och grundläggande delar som tillsammans tros ge upphov till en våldtäktskultur i teorin, några av dessa delar är;

  • Victimblaming - ett engelskt begrepp som innebär att man beskyller offret eller fokuserar på annat än gärningsmannens handling. ”Hen drack sig för full”, ”hen var alldeles för lättklädd”, ”det var nästan som att hen bad om det” är exempel på uttryck. [1]
  • Slut-shaming/slut-bashing/sex-shaming - att beskylla eller attackera en person för att vara sexuell; ha en eller flera sexpartners och/eller erkänna sina sexuella känslor. Med detta begrepp menar man även att ”slampor inte kan våldtas”. [2]
  • Överseende med sexuella övergrepp, alltså att trivialisera övergreppen med att förlöjliga händelseförloppet.
  • En väldigt inskränkt könsroll, det vill säga mycket begränsade ramar för kvinnor och män att hålla sig inom, utan att få sin könstillhörighet ifrågasatt. [3]


  • En överdriven bild av de siffror gällande falska våldtäktsanmälningar. Man nämner ofta att ”alla vet att det finns personer som anmäler oskyldiga personer för våldtäkt, enbart för att de ångrat sig dagen efter”.
  • Glorifiering av sexuell aggression hos människor, med det menas att folk vinner på att framstå som personer utan förmågan att visa sig svag. Inom våldtäktskulturen finns en stor rädsla hos män att förflyttas från rollen som "förövare" till rollen som "offer", eller att anses att inte passa in i sin roll. En man som blir våldtagen kan därför bli dubbelt bestraffad, då folk inte har en bild av att "förövaren" kan bli utsatt på samma sätt som samhället ser att "offret" har möjlighet till.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Gålmark, Lisa. Bonnier Carlsen, 2005. "Vadå Feminist"
  2. ^ http://finallyfeminism101.wordpress.com/2010/04/04/what-is-slut-shaming/
  3. ^ http://www.politism.se/genusfolket/valdtaktskulturens-senaste-offer/