Vanlig strandsnäcka
| Vanlig strandsnäcka | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Blötdjur Mollusca |
| Klass | Snäckor Gastropoda |
| Ordning | Sorbeoconcha |
| Familj | Strandsnäckor Littorinidae |
| Släkte | Littorina |
| Art | Vanlig strandsnäcka L. littorea |
| Vetenskapligt namn | |
| § Littorina littorea | |
| Auktor | Linnaeus, 1758 |
| Synonymer | |
| Kubunge | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Vanlig strandsnäcka (Littorina littorea) är en snäcka som tillhör familjen strandsnäckor. Den har givit namn åt Littorinahavet, ett tidigare stadium av Östersjön som fanns för 3000 år sedan som hade betydligt saltare vatten än dagens Östersjö.
Kännetecken
Den vanliga strandsnäckan har en skallängd på upp till 35 millimeter. Storleken blir mindre ju sötare vattnet är. Skalet är oftast gråbrunt men kan variera mycket i färg. Toppen på snäckan bildar en spetsig vinkel.
Utbredning
Den vanliga strandsnäckan har sitt huvudsakliga utbredningsområde i Nordeuropa och Nordamerika. I Sverige finns den på västkusten ner till sydvästra Östersjön. Under Östersjöns tidigare utvecklingsstadium Littorinahavet förekom snäckan ända upp till mellersta Norrland.
Levnadssätt
Den vanliga strandsnäckan lägger äggkapslar med 1 till 5 ägg i varje. Ungarna lever pelagiskt i tre veckor innan de sätter sig på en stenig eller klippig strand ovanför medelvattenlinjen. Vid lågvatten befinner de sig ovanför vattenytan men vid högvatten under. De livnär sig på alger. De kan parasiteras av sugmaskar som har en livscykel som fortsätter i fåglar.
Användning
Den vanliga strandsnäckan går att äta, antingen efter kokning men även rå. Man har även hittat skal på stenåldersboplatsernas avskrädeshögar.
Källor
- Småkryp. Åke Sandhall. 1991. ISBN 91-0-010027-7
- Havets djur. Marianne Køie, Ulf Svedberg. 1999. ISBN 91-518-3844-3
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör vanlig strandsnäcka.
