Vatten på Mars

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En konstnärs bild av hur Mars kan ha sett ut i dess tidiga historia när stora mängder flytande vatten anses ha bildat hav över ytan.

Vatten på Mars är beteckningen på alla former av vatten på planeten Mars. Jämfört med jorden har Mars väsentligt mindre vatten i alla tre faser. Huvuddelen av vattnet på Mars finns i kryosfären, det vill säga i form av iskalotter vid polerna samt permafrost i marken. Endast små mängder flytande vatten finns på Mars yta och mycket lite vattenånga finns i den tunna atmosfären.

Nuvarande klimat på Mars tillåter inte att vatten befinner sig i flytande tillstånd vid ytan under längre perioder. Det låga lufttrycket och temperaturen gör att is direkt sublimerar till vattenånga utan att först vara flytande. Tidigt i Mars historia anses dock förhållandena ha varit andra och flytande vatten täckte i så fall stora delar av planeten i form av hav. Frågan var detta vatten nu finns är till stor del fortfarande obesvarad, men den största delen tros ha förlorats ut i rymden på grund av solvinden. Mycket tyder dock på att ansenliga mängder vatten fortfarande finns kvar i berggrunden.

Frågan om vatten på Mars har länge ansetts vara intressant eftersom vatten såvitt man vet är en förutsättning för liv och bidrar till viktiga geologiska förlopp.

Polerna[redigera | redigera wikitext]

Norra polens högland Planum Boreum, utsträcks till 80°N . Den omges av Vastitas Borealis, norra polens lågland. Höglandet tros ha ca 1,2 miljoner kubikkilometer is, utsträckt 600 km från polen. Själva landskapet är format av vindar. Ju längre mot norr desto mer koldioxidis finns det.

Södra polen, Planum Australe, tros ha ett istäcke 3 km tjockt. De delar som är lättast att studera eftersom de reflektera mest är de stora delarna med 85% koldioxidis och 15% vatten-is. Området sträcker sig 100 km från polen. Kring ekvatorn finns ej mer än 2 - 10% vatten i skorpan. Det vattnet tros dock var låst i förening med andra mineraler.

Utforskning[redigera | redigera wikitext]

(I den ordning de skickades iväg, inom parentes när de landat)

  • Mariner 9 (1971) Hittade flodfåror. Hittade erosion orsakat av vatten och deposition, väderfronter, dimma, och liknande.
  • Vikingprogrammet (1976-82) Hade med sig en Kromatograf-mass spectrometer, som hittade vattenmolekyler. Som mest var dessa provet till 1% vatten. Andra kemikalier var sådana att de kunde kommit från avdunstande vatten, och oxiderande processer.
  • Mars Global Surveyor (2006) Hade en Värmeutstrålingsspektronometer (TES) som kunde identifiera bergarter som är formas av vatten. Dessutom kunde en kamera ta foton av en delgång som visade spår av vattenflöden.
  • Mars Pathfinder (1997) Lyckades visa att skyn var rosa och hade moln, kanske även dimmor. Landade där det var för kallt för flytande vatten, men kunde visa att det hade funnits en tid när planeten hade haft annat klimat.
  • Mars Odyssey (2003) Kunde visa på små bundna mängder vatten i skorpan. Kring södra polen visade data att det kunde finnas olika lager av mineral och ämnen. Ett av dessa skulle då ha varit vatten-is. Foton visade återigen att det fanns dalar med erosion.
  • Phoenix 2008 När den värmde upp ett prov, kunde den detektera flytande vatten. Den kunde även visa att stenar som låg på marken hade hål omkring sig som när bl a vatten expanderar vid temperaturökningar. Man kunde även visa att molnen bildades vid temperaturer som tyder på vattenmoln, istället för koldioxiddimma. Det fanns även perklorat, vilket, blandat med vatten sänder vattnets smältpunkt.
  • Mars Rovers Hittade bl a salter, som på jorden finns i varma källor där det hjälper liv.
  • Mars Reconnaissance Orbiter Hittade bland annat varma källor. Försökte ta reda på vad de olika lagren på planeten kom sig av och hur de fungerade. Kunde visa på förekomst av lera.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]