Vern Clark
| Vern Clark | |
 Vern Clark, 2000. | |
| Född | 7 september 1944 (79 år) Sioux City, USA |
|---|---|
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Evangel University, kandidatexamen University of Arkansas, Master of Business Administration  |
| Sysselsättning | Officer |
| Befattning | |
| Chefen för USA:s flotta (2000–2005) | |
| Arbetsgivare | Regent University |
| Utmärkelser | |
| Defense Distinguished Service Medal Navy Distinguished Service Medal Legionär av Legion of Merit | |
| Redigera Wikidata | |
Vernon Eugene Clark, född 7 september 1944 i Sioux City, Iowa, är en pensionerad amiral i USA:s flotta.
Clark var Chief of Naval Operations, den högsta yrkesmilitära befattningen i flottan samt ledamot av Joint Chiefs of Staff, från 2000 till 2005.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Han växte upp i delstaterna Iowa, Nebraska, Missouri och Illinois. Clark tog bachelorexamen från Evangel University och därefter en MBA från University of Arkansas. Han blev officer i flottan genom OCS i augusti 1968.[1]
Clark tjänstgjorde ombord på jagarna USS John W. Weeks (DD-701) och USS Gearing (DD-710). Som kapten förde han befäl över patrullbåten USS Grand Rapids (PG-98). Senare förde han befäl över fregatten USS McCloy (FF-1038) och jagaren USS Spruance (DD-963) samt Destroyer Squadron Seventeen och Destroyer Squadron Five. Clark hade flera stabsbefattningar i både OPNAV och Joint Staff i Pentagon.[1]
Clarks första befattning som flaggman var som chef för både J5 och J8 direktoraten vid United States Transportation Command på Scott Air Force Base.[1] Som flaggman förde Clark befäl över Carl Vinson Battle Group/Cruiser Destroyer Group Three, USA:s andra flotta samt för Atlantflottan. Som viceamiral var han chef för operationsavdelningen J3 vid Joint Staff och därefter den högre tjänsten som Director of the Joint Staff.[2]
Clark nominerades av USA:s president Bill Clinton till befattningen som CNO och tillträdde 21 juli 2000. Under Clarks tid på posten inträffade terroristattacken mot jagare USS Cole i Aden 12 oktober 2000. Året därefter inträffade 11 september-attackerna och kriget mot terrorismen, med anfall mot Afghanistan senare samma år och invasionen av Irak i början av 2003.[1] Clark hade, tillsammans med marinministern (Richard Danzig i Clintonadministrationen och Gordon England i Bushadministrationen), att handskas med omställningen från kalla krigets efterdyningar och neddragningar till en viss upprustning för att handskas med situationen i Mellanöstern. Clark förordnande förlängdes med ett år av president George W. Bush och han gick i pension 22 juli 2005.
Efter tiden i aktiv tjänst som officer har han varit seniorrådgivare till konsultföretaget Booz Allen Hamilton, ledamot i styrelserna för Raytheon Technologies och SRI International samt gästprofessor vid Regent University.[3]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Vern Clark, tidigare version.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”Admiral Vernon E. Clark” (på engelska). www.history.navy.mil. Naval History & Heritage Command. 15 juli 2016. https://www.history.navy.mil/browse-by-topic/people/chiefs-of-naval-operations/admiral-vernon-e--clark.html. Läst 4 mars 2022.
- ^ ”Biography” (på engelska). www.chinfo.navy.mil/navpalib/cno. archive.org. 2000. Arkiverad från originalet den 23 januari 2001. https://web.archive.org/web/20010123235000/http://www.chinfo.navy.mil/navpalib/cno/clarkbio.html. Läst 4 mars 2022.
- ^ ”Vern Clark” (på engelska). www.crunchbase.com. https://www.crunchbase.com/person/vern-e-clark. Läst 4 mars 2022.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Vern Clark.
