Amiral
- För fjärilen amiral, se amiralfjäril.
Amiral är en flaggmansgrad och i allmänhet den högsta militära graden i ett lands flotta. Den näst högsta graden kallas viceamiral och tredje högsta graden är konteramiral.
Ordet kan härledas från arabiskans amir-al-bahr, "prinsen av havet", under vilken titel ledaren för den muslimska medelhavsflottan blev känd under 1100-talet. Termen fördes med till Europa av korsriddare, som analogt med latinets admirabilis stavade den "admirable".
Innehåll |
[redigera] Sverige
I dagens Sverige är praxis att endast kungligheter och överbefälhavare innehar amirals grad, vilket i praktiken innebär att viceamiral är den högsta officersgraden i den svenska flottan. Under 1900-talet har flera tidigare Marinchefer givits den högsta amiralsgraden i samband med deras pension. I dagligt tal tilltalas dock viceamiraler, konteramiraler och flottiljamiraler "amiral". Ett trettiotal amiraler är begravda på Galärvarvskyrkogården på Djurgården i Stockholm.
[redigera] Historik
Äldre amiralsgrader i svenska flottan var Storamiral, översteamiral, underamiral, riksamiral, amiralgeneraler, generalamiral, schoutbynacht m.fl. När den svenska statsförvaltningen reformerades under 1600-talet utgjordes ett av departementen av amiralitetet, chef för amiralitetskollegium blev riksamiralen.
[redigera] Svenska amiraler av olika grader
[redigera] Storamiral
Titel på flottans högste styresman näst konungen, i Sverige buren av endast två personer:
- Hertig Karl, sedermera Karl XIII.
- Kronprins Oscar, sedermera konung Oscar I.
[redigera] Sveriges riksamiraler
Riksamiral var den högsta flaggmansgraden i Sverige; den tredje i rang av de fem höga riksämbetsmännen under 1600-talet. Riksamiralen ledde amiralitetskollegiums arbete.
| Namn | Bild | Födelse | Tillträde | Frånträde | Död | Källor |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Clas Eriksson Fleming Svea rikes amiral |
Cirka 1530 | 1571 | 1595 | 13 april 1597 | ||
| Axel Ryning Riksens amiral |
1552 | 1602 | 1611 | 1620 | ||
| Göran Nilsson Gyllenstierna | 31 december 1575 | 1611 | 24 augusti 1618 | |||
| Carl Carlsson Gyllenhielm | 4 mars 1574 | 1620 | 17 mars 1650 | |||
| Gabriel Bengtsson Oxenstierna | 18 mars 1586 | 1652 | 12 december 1656 | |||
| Carl Gustaf Wrangel | 23 december 1613 | 1657 | 1664 | 25 juni 1676 | ||
| Gustaf Otto Stenbock | 7 september 1614 | 1664 | 1675 | 24 september 1685 | ||
| Namn | Bild | Födelse | Tillträde | Frånträde | Död | Källor |
1675 blev Gustaf Otto Stenbock avsatt av Karl XI och istället utnämnd till översteamiral. Med hans död 1685 upphörde ämbetet i denna form. Generalamiralen Hans Wachtmeister, som nu blev konungens förtroendeman i flottans förvaltning, hade en väsentligt annan ställning än den forne riksamiralen.
[redigera] Sveriges amiralgeneraler
En amiralsgrad, som under Karl XI:s tid innehades av nedan nämnda person, men sedan icke funnits (se även generalamiral).
- Hans Wachtmeister (1641-1714) Utnämnd till amiralgeneral 1681. Under åren 1680-1700 lade han ner ett hårt arbete på att rusta upp flottan. När kriget kom 1700 gick Wachtmeister till sjöss i spetsen för sitt livsverk. Anses tillsammans med Henrik af Trolle och Claes Larsson Fleming vara den svenska flottans bästa organisatör genom tiderna.
[redigera] Sveriges generalamiraler
Gustav III utfärdade 1780 instruktion för generalamiralen, vilken ensam blev K. M:ts ansvarig för örlogsflottans bestånd och förkovran.
Generalamiralsämbetet har beklätts av (siffrorna avser de år de innehaft titeln):
- Lorentz Creutz d.ä. Utnämnd till generalamiral 1675, stupade som sådan i sjöslaget otanför Ölands södra udde 1676.
- Henrik Henriksson Horn af Åminne (1618-1693) Utnämnd till generalamiral 1677 led han på grund av sin totala okunskap om sjövapnet ett fatalt nederlag mot den danske amiralen Nils Juel 1 juli samma år.
- Henrik af Trolle 1780-1784. Anses som den största organisatören av det svenska sjövapnet under 1700-talets mitt.
- Carl August Ehrensvärd 1792-1794
- Johan af Puke 1812
- Victor von Stedingk 1818
- Olof Rudolf Cederström 1823-1828
[redigera] Sveriges amiraler
- Jakob Bagge
- Bengt Halstensson Bagge 1569
- Claes Larsson Fleming 1620
- Johan Bär 1676
- Erik Carlsson Sjöblad 1676
- Hans Clerck 1676
- Gustaf Adolph Sparre 1690
- Cornelius Ankarstierna
- Evert Fredrik Taube 1700
- Edvard Didrik Taube 1719 (överamiral 1734)
- Carl Ruuth
- Claes Sparre 1712 (överamiral 1715, president i Amiralitetskollegiet 1719-27)
- Theodor Ankarcrona 1742
- Carl Hans Sparre 1754 (president i Amiralitetskollegiet 1759-70)
- Erik Arvid Sparre 1755 (president i Amiralitetskollegiet 1771-75)
- Johan af Puke 1808
- Louis Palander af Vega 1900
- HM Konung Gustaf V 1907
- Greve Carl August Ehrensvärd 1924
- Otto Emil Lybeck 1936
- Fabian Tamm 1947
- HM Konung Gustaf VI Adolf 1950
- Stig H:son Ericson 1961
- HKH Hertigen av Halland (Prins Bertil) 1969
- HM Konung Carl XVI Gustaf 1973
- Bengt Lundvall 1978
- Bror Stefenson 1991
[redigera] Sveriges viceamiraler
- Olof von Unge, adlad år 1712.
- Carl Olof Cronstedt d.ä.
- Carl Alarik Wachtmeister, 1925, fd Chef för Kustflottan
- Fredrik Riben, 1930, fd Chef för Kustflottan
- Charles de Champs, 1934, 1:a Chefen för Marinen
- Harald Åkermark, 1934, fd Chef för Kustflottan
- Gösta Ehrensvärd, 1938, fd Chef för Kustflottan
- Helge Strömbäck, 1945, fd Chef för Marinen
- Erik af Klint, fd Chef för Kustflottan
- Bertil Berthelsson, 1967, fd Chef för Kustflottan
- Åke Lindemalm 1970, fd Chef för Marinen
- Per Rudberg, 1978, fd Chef för Marinen
- Bengt Schuback, 1984, fd Chef för Marinen
- Dick Börjesson, 1990, fd Chef för Marinen
- Peter Nordbeck, 1994, fd Chef för Marinen
- Frank Rosenius, kungens stabschef, fd vice ÖB
[redigera] Kända svenska konteramiraler
- Wilhelm Dyrssen 1904 fd chef för kustflottan och Sjöminister
- Carl-Fredrik Algernon (1925-1987), fd chef för krigsmaterielinspektionen
- Claes Tornberg, fd Chef för kustflottan
- Anders Grenstad nuvarande marininspektör
- Jörgen Ericsson fd marininspektör, Chefen för strategiavdelningen (2007-)
- Torsten Lindh fd generalinspektör för marinen
- Arvid Lindman fd statsminister
|
|||||||||||||||||||||||
|
|||||
[redigera] Tyskland
[redigera] Tyska amiraler under andra världskriget
- Conrad Albrecht, generalamiral 1939
- Johannes Bachmann, stupad 2 april 1945
- Hermann Böhm, generalamiral 1941
- Wilhelm Canaris, amiral 1940, avrättad 9 april 1945
- Rolf Carls, generalamiral 1940, stupad 15 april 1945
- Otto Ciliax, amiral 1943
- Karl Dönitz, storamiral 1943
- Paul Fanger, stupad 15 april 1945
- Hermann von Fischel, död i rysk krigsfångenskap 1950
- Kurt Fricke, stupad 2 maj 1945
- Hans Georg von Friedeburg, generalamiral 1945, självmord 23 maj 1945
- Günter Guse, död i rysk krigsfångenskap 1953
- Oskar Kummetz, generalamiral 1944
- Günther Lütjens, stupad ombord på Bismarck 27 maj 1941
- Wilhelm Marschall, generalamiral 1943
- Wilhelm Prentzel, självmord 2 maj 1945
- Erich Raeder, storamiral 1939
- Alfred Saalwächter, generalamiral 1940, död i rysk krigsfångenskap 1945
- Otto Schniewind, generalamiral 1944
- Otto von Schrader, självmord 19 juli 1945
- Otto Schultze, generalamiral 1942
- Walter Warzecha, generalamiral 1944
- Karl Witzell, generalamiral 1941
[redigera] Källor
- Nordisk familjebok, andra upplagan, Stockholm 1904-1926