Viggo Hørup

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Viggo Hørup

Viggo Lauritz Bentheim Hørup, född den 22 maj 1841, död den 15 februari 1902, var en dansk jurist, politiker, redaktör och minister, kusin till poeten Holger Drachmann och författaren Erna Juel-Hansen.

Viggo Hørup var gift med lärarinnan Emma Hørup med vilken han fick barnen Ellen och Svend Hørup.

Viggo Hørup var, vid sidan av Lars Bjørnbak, en ledande pionjär när det gällde dansk antimilitarism, journalistik och parlamentarism.

En staty över Viggo Hørup finns sedan 1908 uppsatt i Kongens Have i Köpenhamn.

Hørup blev juris kandidat 1867 och arbetade därefter som journalist i venstretidningen Morgenbladet 1873-1884, 1881-83 som redaktör och medutgivare av tidningen. Tillsammans med Edvard Brandes grundade han tidningen Politiken 1884, och var redaktör och medutgivare av tidningen fram till 1901.[1]

Ursprungligen estetiskt inriktad, kom Hørup med tiden att bli helt betagen av politiken. 1876 valdes han in i Folketinget för Det Forenede Venstre. Som saklig kraft betydde han mycket lite, det var istället som talare och skribent han visade sin styrka. 1878 formerade han slagordet Ingen över och ingen vid sidan av Folketinget, och mot högerns försvarsvilja utslungade han sitt hånfulla Hvad skal det nytte?. Hørup var framför allt kritikern och polemikern, hans hänsynslöshet var större än hans takt. Han kom att stå som negativitetens mäsktar i dansk politik, en energisk förkämpe för Visnepolitken, en hårdnackad motståndare till allt reformsamarbete med Högern. Då Forenede Venstre sprängdes 1878, bildade Hørup tillsammans med Christen Berg Folkelige Venstre, och vid gruppens klyvning 1884 då Berg tillsammans med Frede Bojsen bildade Danske Venstre, kom Hørup att bli ledare för den av bröderna Brandes färgade "europeiska" vänstern. Med skärpa stred mah mot högern och provisoirerna med önskade dock i motsats till Berg 1887-88 förlikning med regeringen. Senare förenade sig Berg och Hørup mot Bojsen.[1]

Hørup kom 1878-92 att vara medlem av finansutskottet, 1883-84 som ordförande och var 1879-92 samt 1895-1900 statsrevisor.[1]

Efter Bergs död 1890 ledde Hørup motståndet mot samarbetet med högern och efter överenskommelsen om Köpenhamns befästning 1894 var han med om att bilda Venstrereformpartiet tillsammans med en grupp andra missnöjda antimilitarister.[1]

1889-1890 fick han sitta fängslad i tre månader för överträdelse av pressprovisoriet. Hørup miste 1892 sin plats i Folketinget till den sedermera som storsvindlare kände mångårige justitieministern P A Alberti.

Då Venstrereformpartiet i juli 1901 övertog regeringen, blev Hørup trafikminister men han avled redan 1902.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 13. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 832-33