Vigsel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kyrklig vigsel.
Borgerlig vigsel i Rådhuset i Göteborg.

Vigsel är den handling genom vilken ett juridiskt giltigt äktenskap ingås. I Sverige kan det ske inför kyrklig eller borgerlig myndighet. Ordet vigsel har ursprungligen en religiös betydelse och innebar att äktenskapet helgades genom kyrkans välsignelse.[1]

Vigsel i Sverige[redigera | redigera wikitext]

En vigsel kan vara religiös eller borgerlig. Under vigselakten lovar de två varandra ett trohetslöfte, som ofta lyder: "Jag tar dig nu till min hustru/man / att dela glädje och sorg med dig / och vara dig trogen / tills döden skiljer oss åt".

Efter vigseln, som kan vara kyrklig eller borgerlig, ska vigselförrättaren skicka ett intyg till Skatteverket. Genom intyget bekräftar vigselförrättaren att äktenskapet ingåtts. Skatteverket registrerar därefter äktenskapet i folkbokföringsdatabasen.

Till en vigsel som förrättas enligt svensk lag ska följande medtas:

  • Intyg om hindersprövning. I utlandet kan även äktenskapscertifikat behövas.
  • Legitimationshandling (i utlandet lämpligen pass); vigselförrättaren är skyldig att kontrollera identiteten på dem som vigs.

Till en kyrklig vigsel enligt Svenska kyrkans regler i Sverige eller utlandet även följande (andra regler kan gälla i andra samfund):

  • Blankett för kyrklig handling/vigsel som beställs i brudens hemförsamling
  • Ring, en eller två

Om man vill få en kyrklig välsignelse av ett äktenskap som redan är ingånget (t.ex. genom borgerlig vigsel) ska man förutom handlingarna för vigsel även ta med vigselbeviset

För att en vigsel ska vara juridiskt bindande krävs att förrättaren är behörig (se nedan). Vidare ska parterna vara samtidigt närvarande. Båda parterna ska var för sig svara ja på förrättarens fråga om de vill gifta sig. Därefter ska förrättaren förklara att parterna är makar. Om något av dessa moment inte uppfylls är vigseln inte giltig.

En vigsel kan vara borgerlig eller kyrklig. Borgerliga vigselförrättare förordnas av länsstyrelserna. Kyrkliga vigselförrättare förordnas av Kammarkollegiet. En förutsättning för att en person ska ha få rätt att förrätta vigsel inom ett trossamfund är att trossamfundet dessförinnan fått rätt av Kammarkollegiet att viga.

Kammarkollegiet (och enligt äldre lag Regeringen respektive Kungl. Maj:t) har medgett vigselrätt bland annat till Svenska Kyrkan, vissa protestantiska frikyrkor, Anglikanska kyrkan, Romersk-katolska kyrkan, vissa andra katolska kyrkor, vissa ortodoxa kyrkor, Judiska församlingarnas centralråd, vissa islamska samfund samt Scientologikyrkan. Kammarkollegiet har register dels över vilka trossamfund som har rätt att viga, dels vilka personer som har rätt att förrätta vigslar inom respektive trossamfund.

Förbundet Humanisterna är inget trossamfund men utbildar och förmedlar borgerliga vigselförrättare.

Bland olika kuriösa vigslar kan nämnas Sveriges första luftvigsel, som skedde på flygsträckan Nizza—Tunis, då kyrkoherde Herman Schlyter från S:t Petri församling i Malmö på ett Transair-plan vigde Nils Melborne och Anita Ohlsson. Officianten bytte därför ut "tager jag denna församling" mot "flygförsamling". I vigselformuläret antecknades som vigselort "Ombord på Transairs plan Se-CFB".[2]

Historik[redigera | redigera wikitext]

I äldre tid var fästningen eller trolovningen och förutsatte ingen annan offentlighet än vittnens närvaro, och förrättades vanligen i brudens eller brudgummens hem. Under senmedeltiden skedde fästningen vanligen i brudens hem, varpå bröllopsföljet följde brudparet till dess nya hem. Tidigt anbefalldes dock en kyrklig välsignelse, som dock vanligen skedde i form av en välsingelseritual i samband med sängledningen. Från och med kyrkoordningen 1571 anbefaldes att fästningen skulle stadfästas av en präst innan den blev gilitig. Det vanliga var att det skedde farmför kyrkodörren eller i sakristian.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nordisk Familjebok 1921
  2. ^ Årets största händelser i bilder 1959, red. Per-Erik Birde, Carl Näsh, Diana bildreportage, Hässlehom 1960, s. 40
  3. ^ Platsen för vigseln, artikel av Berndt Gustafsson i Fataburen 1969

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]