Vigsel

Kyrklig vigsel.

Borgerlig vigsel i Rådhuset i Göteborg.

Vigsel är den ritual som genom kyrkans Helig Vigningsritual och av Gud instiftat äktenskap. En vigsel utföres av kyrkan religiöseller så ingås det borgerligt äktenskap och kallas då icke för vigsel utan förborgerlig. Under kyrkans vigsel eller den sekulära borgerliga akten lovar de två varandra ett trohetslöfte, som ofta lyder: "Jag tar dig nu till min hustru/man / att dela glädje och sorg med dig / och vara dig trogen / tills döden skiljer oss åt" vilket helt kommer från den kyrkliga Heliga Vigningsritualen sedan ca. 1000 år. uttryck har dock lånats från den kyrkliga ritualen till borgerliga äktenskaps-ingåendet.

Efter den kyrkliga vigseln som är kyrklig eller den sekulära borgerliga äktenskapsföreningen, skall Prästen / Biskopen vigselförrättaren eller den borgerliga äktenskapsförättaren skicka ett intyg till Skatteverket. Genom intyget bekräftar vigselförrättaren respektive den borgerliga äktenskapsförättaren att äktenskapet ingåtts. Skatteverket registrerar därefter äktenskapet i folkbokföringsdatabasen.

Till en vigsel genom Sv.Kyrkan i Sverige eller utlandet skall följande medtas:

• Intyg om hindersprövning. I utlandet kan även äktenskapscertifikat behövas.
• Blankett för kyrklig handling/vigsel som beställs i brudens hemförsamling
• Pass
• Ring, en eller två

Om man vill få en kyrklig vigsel eller endast en välsignelse av ett äktenskap som redan är ingånget (genom borgerligt äktenskaps-förättning) ska man förutom handlingarna för den kyrkliga vigseln även ta med borgerligt äktenskapsbeviset

För att en vigsel ska vara juridiskt bindande krävs att förrättaren är behörig (se nedan). Vidare ska parterna vara samtidigt närvarande. Båda parterna ska var för sig svara ja på förrättarens fråga om de vill gifta sig. Därefter ska förrättaren förklara att parterna är makar. Om något av dessa moment inte uppfylls är vigseln inte giltig. Den borgerliga förättningen följer här den kyrkliga men med avsaknad av resten av heliga ritualen för vigsel som endast kyrkan kan genomföra.

En Helig Vigselritual kan endast vara kyrklig och dess präst utses och bemyndigas av kyrkan enligt Kyrkans ordning och står under Biskopens överinseende samt respektive stifts domkapitel. Borgerliga äktenskaps-förrättare förordnas av länsstyrelserna. Kyrkliga vigselförrättare förordnas av Kyrkan som i sin tur redan har erhållit denna rätt av. Kammarkollegiet. En förutsättning för att en person ska ha få rätt att förrätta vigsel inom ett trossamfund är att trossamfundet dessförinnan fått rätt av Kammarkollegiet att förrätta äktenskap men då kallat Vigsel i enlighet med den över tusenåriga traditionen.

Kammarkollegiet (och enligt äldre lag Regeringen resp. Kungl. Maj:t) har medgivit vigselrätt bland annat till Svenska Evangelisk Lutheranska Kyrkan Dagligt kallat Svenska Kyrkan, vissa andra Evangelikanska frikyrkor, Anglikanska kyrkan, Romersk-katolska kyrkan, vissa andra katolska kyrkor, vissa ortodoxa kyrkor, Judiska församlingarnas centralråd, vissa islamska samfund samt den icke kristna Scientologikyrkan. Kammarkollegiet har register dels över vilka trossamfund som har rätt att viga, dels vilka personer som har rätt att förrätta vigslar inom respektive trossamfund.

Förbundet Humanisterna grundat år 1999, inte att förväxla med det månghundraåriga Svenska Humanistiska Förbundet är inget trossamfund men utbildar och förmedlar borgerliga sekulära äktenskaps-förrättare.

Bland olika kuriösa vigslar kan nämnas Sveriges första luftvigsel, som skedde på flygsträckan Nizza—Tunis, då kyrkoherde Herman Schlyter från S:t Petri församling i Malmö på ett Transair-plan vigde Nils Melborne och Anita Ohlsson. Officianten bytte därför ut "tager jag denna församling" mot "flygförsamling". I vigselformuläret antecknades som vigselort "Ombord på Transairs plan Se-CFB".

Historik

I äldre tid (900-1000-talet) var fästningen eller trolovningen och förutsatte ingen annan offentlighet än vittnens närvaro, och förrättades vanligen i brudens eller brudgummens hem. Under följande period 1000-1200-talet så växte en välsignelseritual fram i Sverige, där den brudtagande brudgummen under det sedvanliga offentliga utropandet av att Nu tager jag bruden hem....stannade vid kyrkans stiglucka och inträdde på Helig mark alldeles själva. Inget överlämnande skedde utan de båda gick sida vid sida själva fram till kyrktrappen där prästen stod och de båda erhöll en välsignelseritual där båda deklarerade att detta skedde efter fri vilja. Sedan gick prästen/biskopen in i kyrkan och höll en speciell böneritual för de båda och kom ut med ett enkelt skrivet papper om att de båda hade kyrkans välsignelse. Under senmedeltiden skedde fästningen vanligen i brudens hem, varpå bröllopsföljet följde brudparet till dess nya hem och då kom hela följet till med till kyrkan och ritualen hade nu utvecklats. Det har hela tiden sedan 990-talet alltid anbefallts en kyrklig välsingnelse, som dock även ofta skedde i form av en välsingelseritual i samband med sängledningen då ambulerande präst eller munk följde med följet där ingen kyrka fanns. Från och med kyrkoordningen 1571 anbefaldes att fästningen alltid skulle stadfästas av en präst (eftersom munkarna fördrevs ur riket i och med den Evangelisk Lutherska reformation i Sverige, innan den blev giltig. Det vanliga var att det skedde framför kyrkodörren om bruden var PDV eller i sakristian, dvs den Heligaste och säkraste platsen i kyrkan dit ingen annan ägde rätten att inkomma. Med rättelser och tillrättaläggande av kyrkohistorikern och biskopsakoluten Lars Erik H. Bergqvist Fler och mer precisa kompletteringar är under bearbetning.

Se även

• Äktenskap
• Bröllop
• Vigselförrättare
• Registrerat partnerskap

Externa länkar

• Kammarkollegiets information om vigselrattSom skall ändras till från det kyrkliga "vigselrätt" till sekulärt förordnande om rätten till äktenskaps-förättande.