Folkbokföring i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Målet för folkbokföringen i Sverige är att uppgifterna i folkbokföringen ska spegla befolkningens verkliga bosättning, identitet och familjerättsliga förhållanden så att olika samhällsfunktioner får ett korrekt underlag för beslut och åtgärder.[1] Folkbokföringen har betydelse för exempelvis tillgång till förskoleplats, skolgång eller bostadsbidrag. Dessutom är beskattning och rösträtt knutet till folkbokföringsorten.[2]

I Sverige registreras bland annat följande uppgifter om medborgarna i folkbokföringen:

Dessutom registreras datum för uppgifterna i registret. När en uppgift ändras sparas även den gamla uppgiften, till exempel vad en person har hetat tidigare och var hon eller han har bott.[2]

Grundregeln för folkbokföringen är att en person anses vara folkbokförd på den fastighet där hon eller han regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Om en person är bosatt på fler än en fastighet, folkbokförs personen i regel på den fastighet där hon eller han sammanlever med sin familj. För fullständiga villkor se 7 § Folkbokföringslagen (1991:481).[4][5]

En person är folkbokförd i Sverige fram till den dag hon eller han flyttar utomlands eller avlider.[2]

I Sverige är det Skatteverket som har hand om folkbokföringen. Skatteverket får de flesta av sina uppgifter från andra myndigheter. De fall en person själv måste göra en anmälan till Skatteverket rör i huvudsak flyttning, in- och utvandring, namn för nyfödda och vissa namnändringar. Skatteverket är även den myndighet som utfärdar personbevis.[2]

Offentlighet[redigera | redigera wikitext]

Grundregeln är att uppgifterna i folkbokföringen är offentliga vilket innebär att var och en har rätt att få del av de uppgifter som finns registrerade i folkbokföringen.[2] I praktiken innebär detta att vem som helst kan begära ut de uppgifter som finns registrerade i folkbokföringen om vem som helst, förutsatt att uppgifterna inte faller under någon form av sekretess.

Sekretess[redigera | redigera wikitext]

Allmän sekretess för folkbokföringsuppgifter

Enligt kapitel 22 1§ i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är uppgifterna i folkbokföringsregistret offentliga om det inte ”av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs.”[6] Det kan till exempel handla om någon som är hotad eller förföljd. Bedömningarna görs av de enskilda skattekontoren.[7]

Särskild sekretess för folkbokföringsuppgifter

Skatteverkets benämning för särskilda, formella skyddsåtgärder för uppgifter i folkbokföringsregistret är ”skyddade personuppgifter” och omfattar sekretessmarkering, kvarskrivning och fingerade personuppgifter.[8]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Folkbokföringen i Sverige har gamla anor. Det var kyrkans församlingar som hade hand om denna uppgift, och de äldsta bevarade kyrkböckerna är från början av 1600-talet. I vanliga fall finns kompletta kyrkoarkiv bevarade från 1700-talet och framåt, men luckor förekommer. Kyrkböcker används, i form av avfotograferingar, av bland andra släktforskare. De viktigaste kyrkoböckerna är födelse- och dopböcker, lysnings- och vigselböcker, död- och begravningsböcker samt så kallade husförhörslängder, där alla invånare i församlingen är inskrivna familjevis. Genom en kunglig förordning år 1894 kom husförhörslängderna att ersättas av de snarlika församlingsböckerna.

Svenska kyrkan hade ansvar för folkbokföringen (då kallad kyrkobokföring) av alla landets invånare, oavsett deras kyrkotillhörighet, fram till 30 juni 1991. Kyrkoböckerna fördes för hand, men under de sista decennierna kunde skrivmaskin användas för vissa typer av handlingar. Parallellt med kyrkobokföringen fanns mantalsskrivningen, som förrättades av skattemyndigheterna och låg till grund för beskattningen.

Den 1 juli 1991 slogs kyrkobokföringen och mantalsskrivningen samman till en enda folkbokföring, som förs av Skatteverket i ett riksomfattande datasystem. I kyrkobokföringen antecknades yrke/titel samt dödsorsak, något som inte längre görs.

Från och med mitten av 1940-talet upprättades för varje individ en personakt där uppgifterna från kyrkobokföringen fördes in. Akten följde personen vid flyttning mellan församlingar. Personakterna fördes parallellt med födelse-, vigsel- och dödböcker och församlingsböcker och har legat till grund för inmatningen i dagens folkbokföringssystem. Uppgifter som saknas på personakterna kan därför saknas i folkbokföringen.

Samtliga kyrkobokföringshandlingar kommer att överföras från församlingarna till landsarkiven. Denna process är på nyåret 2012 avslutad för alla landsarkivdistrikt utom Lunds.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Folkbokföringen (SOU 2009:75)
  2. ^ [a b c d e] Folkbokföring i Sverige, SKV 717, utg. 4 (2007), Skatteverket
  3. ^ Lag (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet
  4. ^ ”Folkbokföringslag (1991:481)”. notisum.se. 2012-04-05. http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19910481.htm. Läst 19 december 2010. 
  5. ^ ”Folkbokföringslag (1991:481)”. lagen.nu. 2013-03-16. https://lagen.nu/1991:481#P7. Läst 13 februari 2013. 
  6. ^ Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)
  7. ^ Skatteverkets hemsida
  8. ^ Skyddade personuppgifter, Skatteverkets hemsida