Volga

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Volga (olika betydelser).
Koordinater: 46°44′N 47°51′Ö / 46.733°N 47.850°Ö / 46.733; 47.850
Volga (Ryska: Волга)
Flod
Volga vid Uljanovsk
Volga vid Uljanovsk
Land  Ryssland
Bifloder
 - vänster Kama, Unzja, Vetluga, Samara
 - höger Oka, Sura, Svijaga
Städer Astrachan, Volgograd, Samara, Kazan, Uljanovsk, Nizjnij Novgorod, Jaroslavl
Källa Valdajhöjderna[1]
 - läge Tver oblast, Ryssland
 - höjdläge 210 m ö.h.[2]
 - koordinater 57°15′31″N 32°28′22″Ö / 57.25861°N 32.47278°Ö / 57.25861; 32.47278
Mynning Kaspiska havet
 - höjdläge −28 m ö.h.
 - koordinater 46°44′N 47°51′Ö / 46.733°N 47.850°Ö / 46.733; 47.850
Längd 3 700 km[1]
Avrinningsom. 1 380 000 km²[2]
Vattenföring
 - medel 8 087 /s[3]
 - maximum 39 400 /s[3]
 - minimum 1 140 /s[3]
Karta över Volgas flodsystem
Karta över Volgas flodsystem

Volga ryska: Во́лгаLyssna är Europas längsta och vattenrikaste flod. Den har sina källor i Valdajhöjderna (cirka 210 meter över havet) i Ryssland,[2] cirka 400 kilometer nordväst om Moskva, och mynnar ut i Kaspiska havet efter 3 690 kilometer. Floden, med ett avrinningsområde på 1 380 000 kvadratkilometer, har ett stort antal bifloder, av vilka Oka och Kama är de största. Från Valdajhöjderna flyter floden huvudsakligen österut till Kazan där den böjer av söderut. Vid Kazan reser sig den västra flodbanken rakt upp och når en högsta punkt på 350 meter. Vid Volgograd delar sig Volga och de två flodarmarna mynnar via ett större delta i Kaspiska havet. Före delningen vid Volgograd är medelflödet 8 087 kubikmeter i sekunden.[3]

Från väster strömmar biflödena Oka, Sura och från öster Unzja, Kama och Samara. Flera vattenkraftverk finns längs vid Samara, Volgograd, Saratov och Tjeboksary. Volga är starkt förorenad, och livet i floden är därför starkt skadat som en följd av det.[2]

Sjötransport[redigera | redigera wikitext]

Volga är en viktig transportled. Samtliga dammar utmed Volga är utrustade med stora slussar för att även stora fartyg ska kunna ta sig från Kaspiska havet och så gott som hela vägen till flodens källor. Genom Moskvakanalen länkas Volga till Moskva.[4] Kanaler möjliggör även trafik mellan Volga och Svarta havet - genom Volga-Donkanalen[5] - och med Östersjön genom Volga-Östersjökanalen.[6] Volgas slussar är dimensionerade för fartygsstorlekar upp till 290 x 30 meter, medan biflodernas slussar är mindre. Kanalen trafikerades tidigare av statliga bolag som numera privatiserats, Volgotanker är ett av företagen med mer än 200 petroleumtankrar.

Dammbyggnader[redigera | redigera wikitext]

Vid floden finns flera stora vattenkraftverk, med enorma vattenreservoarer, här listas några av de största:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Volga”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/volga. Läst 17 oktober 2009. 
  2. ^ [a b c d] ”Volga – elv”. Store norske leksikon. http://www.snl.no/Volga/elv. Läst 4 december 2009.  (bokmål)
  3. ^ [a b c d] ”Volga Basin - Station: Volgograd Power Plant”. UNH/GRDC. http://www.grdc.sr.unh.edu/html/Polygons/P6977100.html. Läst 4 december 2009.  (engelska)
  4. ^ ”Moskvakanalen”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/moskvakanalen. Läst 4 december 2009. 
  5. ^ ”Volga–Don-kanalen”. Store norske leksikon. http://www.snl.no/Volga%E2%80%93Don-kanalen. Läst 4 december 2009.  (bokmål)
  6. ^ ”Volga–Östersjökanalen”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/volga-östersjökanalen. Läst 4 december 2009. 
  7. ^ ”Kujbysjev-magasinet”. Store norske leksikon. http://www.snl.no/Kujbysjev-magasinet. Läst 4 december 2009.  (bokmål)