Welthauptstadt Germania

Från Wikipedia
Albert Speers modell av Germania.
Speers modell av den tänkta Große Halle (Volkshalle) i Germania.

Welthauptstadt Germania, tyska för Världshuvudstaden Germania, var en stad som planerades ersätta Berlin, som ny huvudstad i Adolf Hitlers planerade "världsrike".

Sedan Hitler omgestaltat Berlin genom diverse byggnadsprojekt, till en mer "värdig" huvudstad i hans framtida rike, skulle namnet ändras till Germania. Albert Speer var arkitekten bakom det aldrig realiserade projektet. Hitler, som själv var mycket intresserad av arkitektur, deltog ivrigt i Speers projekterande. Staden skulle bli världens största, med över 10 miljoner invånare.

Staden skulle genomkorsas av två axlar, en nord-sydlig och en öst-västlig huvudgata korsande varandra i mitten. Vid varje ände av axlarna skulle det ligga en flygplats. En motorväg skulle omge staden, som även skulle genomskäras av ringlinjer. Tillfartsvägar skulle stråla ut från centrum till motorvägen. Järnvägsnätet skulle byggas om och stadens många stationer skulle ersättas av två centralstationer, Nordbahnhof och Südbahnhof. Som en del av nord-syd-axeln skulle det byggas en stor paradgata, Große Straße ("Stora gatan"), med Paris Champs-Élysées som förebild. Paradgatan skulle dras genom en 117 meter hög triumfbåge och sluta vid en enorm kupolhall Volkshalle.

Planerna för stadens centrum[redigera | redigera wikitext]

Enligt Hitler utvecklade han redan under fängelsetiden i Landsberg på 20-talet idéerna om en ny huvudstad. Skisserna presenterade han för arkitekten Albert Speer 1937. Speer utnämndes till Generalbauinspektor (de) och underställdes Hitler personligen i planeringarna för Germania som skulle vara klar år 1950. Två stora axlar, Nord-Süd-Achse (paradgatan från norr till söder) och Ost-West-Achse (paradgatan från öster till väster) var planerade, med en flygplats vid vardera änden.[1] Till skillnad från Nord-Süd-Achse blev Ost-West-Achse verklighet, med rondellen Grosser Stern som pryddes med minnesmärket Siegessäule (som flyttades från platsen utanför riksdagshuset till Grosser Stern).[2]

Siegessäule i Tiergarten.

Stadens centrum skulle både likna och överträffa Paris. En viktig del av den tänkta staden var Volkshalle med en höjd på 320 meter (i jämförelse har Globen i Stockholm en höjd på ca 85 meter), som skulle ge plats för 180 000 människor som Hitler skulle hålla tal inför. En annan viktig del var triumfbågen som skulle överträffa motsvarigheten i Paris flera gånger om och där namnen på alla tyska soldater som stupade under första världskriget skulle stå. Betydande mängder material kom från Sverige som exporterade drygt 5 000 kubikmeter sten till Tyskland fram till 1942.[3]

För att omgestalta centrumet hade man behövt omplacera cirka 100 000 människor.[4]

Kostnaden enbart för Volkshalle och triumfbågen beräknades till cirka 65 miljarder euro (omkring 650 miljarder SEK) i dagens (2018) penningvärde.[5]

I och med de allierade bombangreppen under andra världskriget blev byggnadsprojekten nedprioriterade våren 1943.[6]

Brott mot mänskligheteten[redigera | redigera wikitext]

70 000 judar vräktes för att göra plats för stadens ombyggnad (processen kallades för "Entmietung" ["avhyrning"]).[7] Judarna fick först flytta till mindre lägenheter och hamnade så småningom i getton och koncentrationslägren respektive förintelselägren. Även arbetskraft från närliggande koncentrationsläger, bland annat Sachsenhausen, användes. Tiotusentals dog under byggandet.[8] I Sachsenhausen skapades ett eget tegelbruk som skulle producera tegel för den nya huvudstaden. På grund av de omänskliga livsvillkoren blev tegelbruket lägrets "dödsfabrik".[9]

Spår av Germania i dagens Berlin[redigera | redigera wikitext]

En Speerlykta vid Charlottenburger Tor.

Det finns fortfarande några spår kvar av Germania-planerna i Berlin. Die Ost-West-Achse genom parken Tiergarten planerades av Speer som en av Germanias paradgator och breddades kraftigt. Detta motsvarar idag gatorna Heerstraße, Bismarckstraße och Straße des 17. Juni. Även ett dussintal gatlyktor som står kvar på dessa gator konstruerades av Speer. Förflyttningen av Siegessäule från Riksdagen till rondellen Grosser Stern var också en del av förberedelserna för Germania. Den stora representationsbyggnaden Neue Reichskanzlei kostade omkring 90 miljoner riksmark[10] (i dagens penningvärde ca en miljard euro[källa behövs]), men finns inte kvar. Det har ofta påståtts att den närbelägna tunnelbanestationen Mohrenstraße är dekorerad med marmor från nya rikskansliet, liksom ett sovjetiskt minnesmärke vid Treptower Park. Detta påstående har senare visat sig vara en vandringssägen.

På General-Pape-Strasse i Schöneberg finns Schwerbelastungskörper kvar som skulle testa om marken i Berlin var kapabel att bära de stora byggnaderna.[11] Andra spår av planerna för Germania är Deutschlandhalle, flygplatsen Tempelhof och förvaltningsbyggnader på Fehrbelliner Strasse.[12]

Utställning[redigera | redigera wikitext]

Idag finns utställningen Mythos Germania – Vision und Verbrechentunnelbanestationen Gesundbrunnen där man kan se en modell över Germanias planerade stadscentrum samt information om olika aspekter kring den tänkta staden.[13] Modellen användes i filmen Undergången – Hitler och Tredje rikets fall från 2004.[14]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Palm, Anders (2010). ”Germania : Hitlers världshuvudstad”. Allt om vetenskap (nr. 5): sid. 84–90. ISSN 1652-3318. 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kopleck, Maik, Pastfinder. Stadtführer zu den Spuren der Vergangenheit. Berlin 1933–1945, Berlin 2006, sid. 29
  2. ^ Ribbe, Wolfgang, Schmädeke, Jürgen, Kleine Berlingeschichte, Landeszentrale für politische Bildungsarbeit, Berlin 1988, sid. 190–191
  3. ^ ”Germania – Hitlers världshuvudstad”. www.alltomvetenskap.se. http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/germania-hitlers-varldshuvudstad. Läst 3 april 2018. 
  4. ^ Süddeutsche Zeitung, München. ”Größenwahn in Germania” (på tyska). Süddeutsche.de. http://www.sueddeutsche.de/bayern/hitlers-plaene-fuer-welthauptstadt-berlin-groessenwahn-in-germania-1.1082174-2. Läst 3 april 2018. 
  5. ^ ”Hitler wollte Germania an der Müritz bauen lassen”. B.Z.. https://www.bz-berlin.de/berlin/hitler-wollte-germania-an-der-mueritz-bauen-lassen. Läst 4 april 2018. 
  6. ^ Demenok, Artem, Welthauptstadt Germania, 2004, tid: 48:50, länk: https://www.youtube.com/watch?v=JGKyLYzvulc
  7. ^ Kopleck, Maik, Pastfinder. Stadtführer zu den Spuren der Vergangenheit. Berlin 1933–1945, Berlin 2006, sid. 29
  8. ^ Connolly, Kate (14 april 2016). ”Story of cities #22: how Hitler's plans for Germania would have torn Berlin apart” (på engelska). the Guardian. http://www.theguardian.com/cities/2016/apr/14/story-of-cities-hitler-germania-berlin-nazis. Läst 3 april 2018. 
  9. ^ Schiele, Johanna (22 september 2014). ”NS-Architektur: Sie starben für Hitlers „Germania“”. Die Welt. https://www.welt.de/geschichte/zweiter-weltkrieg/article132483105/Sie-starben-fuer-Hitlers-Welthauptstadt-Germania.html. Läst 3 april 2018. 
  10. ^ "70 Jahre Neue Reichskanzlei" Der Spiegel 8 januari 2009 (tyska)
  11. ^ Kellerhoff, Sven Felix (8 mars 2008). ”NS-Geschichte: Wie Hitler Berlin zu Germania umbauen wollte”. Die Welt. https://www.welt.de/vermischtes/article1772342/Wie-Hitler-Berlin-zu-Germania-umbauen-wollte.html. Läst 3 april 2018. 
  12. ^ Ribbe, Wolfgang, Schmädeke, Jürgen, Kleine Berlingeschichte, Landeszentrale für politische Bildungsarbeit, Berlin 1988, sid. 191
  13. ^ ”Newsportal: Der Mythos der Welthauptstadt „Germania“” (på tyska). www.pressestelle.tu-berlin.de. http://www.pressestelle.tu-berlin.de/menue/tub_medien/newsportal/news_detail/?tx_ttnews%5Btt_news%5D=1257&tx_ttnews%5BbackCat%5D=78&tx_ttnews%5BbackPid%5D=146768&cHash=004042cdde346dbe714dd6bfce03eaaa. Läst 3 april 2018. 
  14. ^ ”Mythos Germania” (på de-DE). Museumsportal Berlin. https://www.museumsportal-berlin.de/de/ausstellungen/mythos-germania/. Läst 5 april 2018.