Hen

För andra betydelser, se Hen (olika betydelser).

Hen är ett svenskt könsneutralt personligt pronomen som kan användas på samma sätt som det könsspecifika pronomen, han och hon. Ordet har inspirerats av de finsk-ugriska språkens hän. Det föreslogs år 1966 av Rolf Dunås i Upsala Nya Tidning, och har under 2000-talet fått viss spridning. Ordet kan användas om personer som inte känner sig hemma i en könsuppdelning mellan man och kvinna, om personer tillhörande tredje könet och som därför varken tycker att pronomenet hon eller han passar för att beskriva dem. Det kan också användas om personer vars kön talaren inte känner till, till exempel uttalanden om framtida eller hypotetiska personer, istället för att skriva "vederbörande", "han eller hon", "man" eller "denne". Hen kan också ses som ett uttryck för normkritik. Ordet har fått mycket uppmärksamhet och såväl positiv som negativ kritik.

Pronomen

Hen är ett könsneutralt pronomen som kan användas på huvudsakligen två sätt:

• Hen kan användas som ett alternativ till uttryck som "hon eller han", "vederbörande" eller den i fall där könstillhörigheten är okänd, oväsentlig eller ska otydliggöras, som i exemplet: "Om en elev vill överklaga bör hen först vända sig till rektor".
• Hen kan användas för att omtala personer som inte vill kategoriseras i grupperna ”man” eller ”kvinna”, eller av personer med normkritiska intentioner som inte vill kategorisera mottagarna i en tvådelad könsuppdelning. Språkrådet har formulerat sig så här: "Vissa användare av denna normkritiska tillämpning förespråkar ibland att alla hon och han borde bytas ut mot hen som ett sätt att påverka språket och samhället i en mer könsneutral riktning", "Det bör också tilläggas att få driver linjen att han och hon borde förbjudas i svenskan, utan även de mest normkritiska driver vanligtvis linjen att hen ska ses som ett komplement till hon och han".

Genitivformen av hen blir hens, ex "Det är hens ensak". Språkrådet rekommenderar hen, ex "Jag såg hen", som objektsform även om henom också förekommer i språkbruket.

Språkrådet har gett ut skriften Pronomenet hen där de i slutet skriver följande under rubriken "Sammanfattande rekommendationer":

”	Det finns inga språkliga hinder för att använda hen, och det används i alltfler sammanhang, men det kan finnas en risk att ordet drar uppmärksamhet från texten. Det behöver därför avgöras av skribenten, situationen och mottagarna om ordet är lämpligt i sammanhanget eller inte. När någon själv vill omtalas hen bör detta respekteras. Den som vill bli omtalad som han eller hon bör på samma sätt respekteras för det. Om sammanhanget är oklart eller om skribenten har normkritiska intentioner kan texten förses med en klargörande kommentar om skribentens intentioner med att använda hen.	„
– Språkrådet

Alternativa ord

Viss kritik mot nyttjande av "hen" uppkommer också, baserat på att det redan finns könsneutrala pronomen i svenskan, så som "den/det", som fungerar lika bra om man vill undvika att använda ett könsbaserat pronomen. Kritik mot detta har dock uppstått då det för vissa har en alltför opersonlig, eller objektifierande klang.

Det går även att, i vissa fall, hänvisa till en persons titel/yrke/befattning/position istället för att använda "han/hon/hen", då mycket få är könsbaserade.

Exempel:

"Sveriges Överbefälhavare ansåg 1945 att kriget skulle vara över inom sex månader. I maj publicerade ÖB en rapport om läget efter kriget."

"Överläkaren hade vidtagit fel åtgärder, stod det i rapporten. Överläkaren hade slarvat med rutinerna."

"Fordonets förare är ansvarig för att samtliga i fordonet har trafikbälte."

"Läraren skällde ut eleven."

I inget av ovanstående exempel behöver könet anges, utan det går lika bra att använda personens titel/yrke/befattning/position istället.

Historik

Förslag på användande av ordet har förekommit länge. Den 30 november 1966 skrev Rolf Dunås i Upsala Nya Tidnings språklåda: "För egen del kan jag drömma om att man från "han" gick ett steg framåt i vokalräckan och från "hon" två steg tillbaka och uppfann det tvåkönade ordet "hen" med kort e."

Begreppet användes redan 1980 i Byggforskningsrådets rapport R39:1980, Att värdera byggd miljö i artikeln Värderingsmoment i planeringsprocessen, sid 5:22 och följande av Rolf H Reimers.

År 1994 föreslog lingvisten Hans Karlgren i SvD hen som ett "könsneutralt pronomen för vissa skrivsituationer".

Kulturtidsskriften Ful har genomgående använt ordet hen som personligt pronomen sedan år 2007.

Forskning visar hur den nuvarande spridningen av order ”hen” uppstod. Hen har varit ett internetfenomen. Över tid får hen ett första uppsving i 2008 och ett relativt genombrott 2009. Det beror på en enda bloggare, en transperson som bloggar ihärdigt och vissa månader står för så gott som alla träffarna. Ett andra genombrott kommer 2012, då hen-debatten tar fart. Hen är då, beroende på hur man räknar, två-tre gånger vanligare än 2009 och 2010 (och betydligt vanligare än 2011). Det betyder att hen används mer, att det blivit ett ord i svenskan. Men inte dramatiskt mycket mer som just pronomen. Det som hänt är att det blivit en snackis. Bloggare tar strid för och emot pronomenet. … Fram till 2012 står, som antytts, få bloggar för nästan alla hen. 2012 är spridningen på bloggar mycket större. Hen har blivit känt och diskuteras, ... men det används inte allmänt. De bloggar som använder hen mer frekvent handlar vanligen om genus, jämställdhet och relationer, och det är vanligen kvinnor som hen-bloggar. Hen är inte ett neutralt pronomen, utan har en tydlig genuskoppling.

2009 kom hen med i Nationalencyklopedin beskrivet som ”föreslaget könsneutralt personligt pronomen i stället för hon och han”.

I januari 2012 släpptes Jesper Lundqvists bok Kivi och Monsterhund, en barnbok som använder sig av hen istället för han eller hon. Boken gav upphov till en livlig debatt.

I 2012 års februarinummer av Nöjesguiden användes ordet hen genomgående istället för han eller hon. Det var endast i direkta citat som de personliga pronomenen inte byttes ut.

I februari 2013 användes pronomenet för första gången i Sveriges riksdag av den då nytillträda jämställdhetsministern Maria Arnholm (FP) i en interpellationsdebatt. I marsutgåvan av riksdagens språkbrev avrådes från användande av ordet i "styrdokument, mötesprotokoll, rapporter, pm, upphandlingstexter, årsredovisningar, informationsmaterial, webbplatsen, intranätet och externa brev". Detta efter att frågan hade beretts med riksdagsdirektören och diskuterats av talmannen och riksdagens gruppledare. Det var däremot inga problem med hen i politiska texter, där det är riksdagsledamöterna själva som avgör vilket pronomen som ska användas.

Dn.se och Dhen.se

I september 2012 förbjöds användandet av ordet i nyhets- och reportagetexter av Dagens Nyheters publisher Gunilla Herlitz. Journalisten och programmeraren Oivvio Polite lanserade då webbplatsen DHEN.se som ser ut som DN.se men där alla han och hon automatiskt byttes ut mot hen. En person på DN svarade med att polisanmäla webbplatsen för brott mot upphovrättslagen med Dagens Nyheter som målsägande, men drog senare tillbaka anmälan när det framkom att tidningens ledning inte ville polisanmäla. I sin egen tidning skrev man dock "Vi har inte polisanmält tilltaget" och utan att redovisa att en polisanmälan först hade upprättats för att sedan återtas på begäran av ledningen. När SVT:s Kulturnyheterna ifrågasatte formuleringen svarade redaktionschef Åsa Tillberg att det misstag man hade begått hade rättats till, att ytterligare redogörelser vore ointressanta och att det vore onödigt att hänga ut någon som hade gjort fel.

Kritik

Alla är inte positivt inställda till ordet hen. Vissa anser att användningen av könsneutrala pronomen skapa förvirring i dagliga samtal. Hen är ett ord som ibland väcker irritation, konstaterade Språkrådet. Språkrådet ändrat råden om hen sedan maj 2013, och fokus har flyttats från personernas önskan att använda ordet till mottagarna, med rekommendationen att det skall nyttjas med försiktighet.

Socionomen Elise Claesons ifrågasätter genuspedagogiken: "Jag är väldigt negativ till detta. Det är en ideologi, inte en vetenskap. Barn behöver trygghet och stabilitet, men det skapar otrygghet för de om pekas ut som om det är något fel på dem. Men det är viktigt att de får leva ut upptäckten av sin sexualitet". Barnen kan bli förvirrade av att tvingas använda ett neutrum. Att upptäcka sitt kön är ett naturens steg för att bli vuxen. Det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Psykologiskt är det här något som alla barn går igenom för att känna att man är ett kön, och inget mittemellan. Alla barn måste genomgå vissa utvecklingsfaser, och att identifiera och acceptera och känna igen sina könsroller. Både flickor och pojkar har en motsvarande fas där de upptäcker att de har ett kön. Det är en del i barnens utveckling som är viktigt, det är en fas som de måste gå igenom och att störa den utvecklingen kan göra dem en otjänst.

Ylva Johansson socialdemokratisk riksdagsledamot påpekade att det finns andra politiska instrument som är viktigare för att åstadkomma ett mer jämställt samhälle. "Om någon vill bli kallad för hen är det förstås en annan sak, det är viktigt att var och en har rätt att identifiera sin egen identitet och bli respekterad i det". Ylva Johansson underströk att politiska beslut är viktigare än ett ord: "Men jag vill varna för att lägga för stort värde vid ett ord. Trots allt är det politiska beslut, på riktigt, som är viktiga. Det är oroväckande om vi har en minister som tror att man bara med ett ord kan ändra på kvinnors löner, anställningsvillkor, glastak och uttaget av föräldraförsäkring".

Maud Olofsson, svensk politiker (centerpartist), såg också faror med att ersätta hon och han med det könsneutrala pronomenet hen: "Men jag tror inte att detta är rätt väg" sa hon, och tillade att man "riskerar att skapa barn som inte kan känna trygghet i sin identitet eftersom ens egna föräldrar inte bejakar den man faktiskt är, nämligen pojke eller flicka."

Per Svensson, kulturjournalist på Sydsvenskans Kultursidor skriver: Språket utvecklas och förändras organiskt, inte genom påbud. Just därför är det viktigt att normbekräftande språkanvändare som stora nyhetsredaktioner respekterar också trögheten i språket. Reportrar ska skriva som läsarna talar, fast klarare och mer begripligt, inte försöka få läsarna att tala på ett visst sätt genom att skriva dem på näsan. Är ”hen” i dag ett vedertaget och allmänt nyttjat begrepp? Nej. Det är ett begrepp som fortfarande befinner sig på kampanjstadiet. Jag menar att försiktighetsprincipen talar för att låta det stanna där ett bra tag till.”Hen”-förespråkarna vill inte bara förändra språket utan också världen. Detta utifrån det filosofiska antagandet att världen i viss mening är en språkkonstruktion. Jag är inte främmande för den tanken, tvärtom. Verkligheten inte bara speglas i språket, det är också i hög grad i och genom språket verkligheten skapas – ges form, innehåll och mening. Det är ett tungt vägande skäl till skepsis inför ideologiskt motiverade språkreformer. Man behöver inte gå till totalitära system för att hitta exempel på hur språket medvetet utnyttjats som makt- och manipulationsinstrument, det räcker med att fundera över vad de senaste decenniernas managementlingo har betytt för hur vi förhåller oss till våra arbeten och till varandra. Man ska i det sammanhanget inte glömma att friheten att använda ”hen” också har en tvingande sida: Är du med oss eller emot oss? I framkant eller på efterkälken? Genusmedveten eller kd-väljare. Den som inte sa de’ va’ de’. Nya ord, nya begrepp, förändrar verkligen verkligheten. Nya grundläggande begrepp kan förändra verkligheten på grundläggande sätt. Inte minst det gör det motiverat att förhålla sig avvaktande till dem. Jag är dock negativ till ”hen”-kampanjen också av ett annat, till synes rakt motsatt skäl.

Lars-Gunnar Andersson, språkvetare och professor i modern svenska vid Göteborgs universitet, och tillika sakkunnig i P 1-programmet ”Språket”, ansåg: "Men många som uttalar sig gör det utan att tänka igenom vad de egentligen vill". Andersson ansåg att hen kan skapa ”krångel”, och tillade: "Den typen av bekymmer tror jag det vore bra om vi klarade oss utan. En sådan radikal förändring av hela vårt språk känns väldigt konstigt. Tittar man på hur ofta ”han och hon” förekommer i våra texter i dag så tror jag att man skapar betydligt fler problem än man löser. Vi pratar faktiskt om ord som tillhör de femtio, hundra vanligast förekommande i vårt språk. Jag kommer inte att använda hen. Men man får ju naturligtvis kalla sig själv för ”hen” om man vill".

Horace Engdahl, Svenska Akademins ständige sekreterare svarade: "Jag är ledsen, men fenomenet hen är i mina ögon alltför fånigt för att förtjäna seriös kommentar" när DN frågade honom om "det lilla ordet med den stora laddningen".

Nöjespraktikanten Gabriella Bark på Nyheter24 skrev i en krönika i november 2013 att användandet av ordet hen bidrog till att förminska mansrollen och att män på så sätt inte längre tilläts vara män i en mer traditionell bemärkelse.

Avledningar

Under 2012 användes benämningen henifiera av bland annat branschtidningen Dagens Media. Ordet användes där i betydelsen "anpassa till hen", "hen-anpassa".

Se även

• Tredje könet

Externa länkar

• Wiktionary har ett uppslag om hen.
  Ordbok
• Institutet för de inhemska språken om hen (Finsk språkvårdsmyndighet)