Hoppa till innehållet

Skäggsvin: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Nordelch (Diskussion | Bidrag)
taxobox
Nordelch (Diskussion | Bidrag)
från de:wiki
Rad 33: Rad 33:


Skäggsvin lever i Sydostasien. Deras utbredningsområde ligger på södra [[Malackahalvön]], [[Sumatra]], [[Borneo]] och flera öar i samma region. Populationen på [[Palawan]] och andra filipiniska öar betraktas idag som egen art, ''[[Sus ahoenobarbus]]''. Habitatet utgörs av [[regnskog]], [[mangrove]] och andra områden med träd.
Skäggsvin lever i Sydostasien. Deras utbredningsområde ligger på södra [[Malackahalvön]], [[Sumatra]], [[Borneo]] och flera öar i samma region. Populationen på [[Palawan]] och andra filipiniska öar betraktas idag som egen art, ''[[Sus ahoenobarbus]]''. Habitatet utgörs av [[regnskog]], [[mangrove]] och andra områden med träd.

== Levnadssätt ==

Skäggsvin är vanligtvis aktiva på dagen och lever i grupper. En särskild skillnad till andra svindjur är att de utför vandringar där flera grupper är sammansluten till stora hjordar. Under dessa vandringar som beror på ändringar i tillgången till föda och som kan vara över flera hundra kilometer blir skäggsvin nattaktiv. De använder huvudsakligen dessa stigar som de skapade vid tidigare vandringar.

Skäggsvin är [[allätare]] och livnär sig av bland annat frukter, rötter, maskar och as. Ofta följer de grupper av [[gibboner]] eller [[markattor]] för att få tag i frukter som primaterna släpper.

== Fortplantning ==

Efter dräktigheten som varar i cirka fyra månader föder honan två till åtta ungdjur. Före födelsen bygger honan ett tillhåll där ungarna vistas de första dagarna. Efter ungefär tre månader sluter honan att ge di men ungdjuren stannar cirka ett år vid modern. Ungarna är efter cirka 18 månader könsmogna.

== Skäggsvin och människor ==

I flera regioner av Sydostasien används skäggsvin som mat. Djurens vandringstider och – vägar är känd för områdets befolkning som varje år kan få rikt byte.

== Systematik ==

Arten skiljs i två underarter, [[nominatform]]en ''Sus barbatus barbatus'', som förekommer på Borneo och underarten ''Sus barbatus oi'' som lever på Sumatra och Malakahalvön. En annan population som tidigare räknades som tredje underart betraktas idag som självständig art, ''Sus ahoenobarbus''.


== Källor ==
== Källor ==
{{översatt|url=http://de.wikipedia.org/w/index.php?title=Bartschwein&oldid=36234067|språkversion=tyskspråkiga}}
{{översatt|url=http://de.wikipedia.org/w/index.php?title=Bartschwein&oldid=36234067|språkversion=tyskspråkiga}}

=== Tryckta källor ===
* Ronald M. Nowak: ''Walker's Mammals of the World''. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899

== Externa länkar ==
{{commonsbilder|Sus barbatus}}
* [http://www.ultimateungulate.com/Artiodactyla/Sus_barbatus.html Skäggsvin på Ultimate Ungulate med bilder och utbredningskarta]
* [http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Sus_barbatus.html Skäggsvin på Animal Diversity Web]
* [http://www.iucnredlist.org/search/details.php/41772/all ''Sus barbatus''] på IUCN:s rödlista, auktor: Pigs & Peccaries Specialist Group, 1996. version 12 maj 2006


[[Kategori:Svindjur]]
[[Kategori:Svindjur]]

Versionen från 29 september 2007 kl. 10.31

Skäggsvin
Skäggsvin
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
UnderordningSuina
FamiljSvindjur
Suidae
SläkteSus
ArtSkäggsvin
S. barbatus
Vetenskapligt namn
§ Sus barbatus
AuktorMüller, 1838
Utbredning
Hitta fler artiklar om djur med

Skäggsvin (Sus barbatus) är en art i familjen svindjur som förekommer i Sydostasien.

Kännetecken

I jämförelse till andra svindjur är skäggsvinet smärta med tunna extremiteter och långsträckt huvud. Arten fick sitt namn efter de gulaktig vita håren på trynets ovansida. De har två par vårtor i ansiktet men det främre par övertäckas mest av skäggen. Ögonen är små och öronen jämförelsevis långa. Den tunna pälsen är grå eller brunaktig. Dessutom är deras tofs vid svansspetsen delat i två segment. Skäggsvin har en kroppslängd mellan 100 och 165 cm, en mankhöjd mellan 72 och 85 cm och en vikt upp till 150 kg.

Utbredning och habitat

Skäggsvin lever i Sydostasien. Deras utbredningsområde ligger på södra Malackahalvön, Sumatra, Borneo och flera öar i samma region. Populationen på Palawan och andra filipiniska öar betraktas idag som egen art, Sus ahoenobarbus. Habitatet utgörs av regnskog, mangrove och andra områden med träd.

Levnadssätt

Skäggsvin är vanligtvis aktiva på dagen och lever i grupper. En särskild skillnad till andra svindjur är att de utför vandringar där flera grupper är sammansluten till stora hjordar. Under dessa vandringar som beror på ändringar i tillgången till föda och som kan vara över flera hundra kilometer blir skäggsvin nattaktiv. De använder huvudsakligen dessa stigar som de skapade vid tidigare vandringar.

Skäggsvin är allätare och livnär sig av bland annat frukter, rötter, maskar och as. Ofta följer de grupper av gibboner eller markattor för att få tag i frukter som primaterna släpper.

Fortplantning

Efter dräktigheten som varar i cirka fyra månader föder honan två till åtta ungdjur. Före födelsen bygger honan ett tillhåll där ungarna vistas de första dagarna. Efter ungefär tre månader sluter honan att ge di men ungdjuren stannar cirka ett år vid modern. Ungarna är efter cirka 18 månader könsmogna.

Skäggsvin och människor

I flera regioner av Sydostasien används skäggsvin som mat. Djurens vandringstider och – vägar är känd för områdets befolkning som varje år kan få rikt byte.

Systematik

Arten skiljs i två underarter, nominatformen Sus barbatus barbatus, som förekommer på Borneo och underarten Sus barbatus oi som lever på Sumatra och Malakahalvön. En annan population som tidigare räknades som tredje underart betraktas idag som självständig art, Sus ahoenobarbus.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Tryckta källor

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899

Externa länkar