Ursprungsfolk

Ursprungsbefolkning (även urfolk, ursprungsfolk, urinvånare eller urbefolkning) betecknar en folkgrupp med ursprung i ett område där de trängts tillbaka till en del av området av en utifrån kommannde befolkning, eller att folkgruppen bibehållit särdrag i sitt språk och sin kultur samt har geografisk förankring. Den juridiska formuleringen återfinns i resolution International Labour Organisation ILO 169.

Exempel på urbefolkning är indianer (USA), samer (Sverige), inuiter (Grönland) och aboriginer (Australien). Dessa folk har ett organiserat samarbete i The World Council of Indigenous Peoples (WCIP), som höll sin första världskongress 1975.

Se även

• FN:s urfolksdeklaration
• Nationell minoritet
• ILO

Ursprungsbefolkning (även urfolk, ursprungsfolk, urinvånare eller urbefolkning) betecknar en folkgrupp med ursprung i ett område där de trängts tillbaka till en del av området av en utifrån kommannde befolkning, eller att folkgruppen bibehållit särdrag i sitt språk och sin kultur samt har geografisk förankring. Den juridiska formuleringen återfinns i resolution International Labour Organisation ILO 169.

Idag finns det närmare 300 miljoner människor i över 70 länder som räknas till något av världens tusentals ursprungsfolk. Dessa folk utgör ungefär sex procent av världens befolkning och har traditionellt sett alltid varit lägst ner på den sociala skalan.

Ursprungsfolken är minoriteter inom världens stater och lever oftast i avlägsna delar av länderna, som i öknarna, på tundrorna och i regnskogarna. Men alla minoriteter är inte ursprungsfolk – i Sverige är samerna men inte judar, för att nämna ett exempel, ursprungsfolk. Det är ofta enkelt att se vilka folk som är ursprungsfolk – de är de första invånarna i en stat, de är ofta förtryckta och har en kultur som starkt avviker från majoritetens sätt att leva. Men frågan om vem som har rätt att kalla sig för urinvånare i ett land eller område är långt mer komplicerad än så. I praktiken har många stater erkänt ursprungsfolkens rättigheter, men då endast utanför sina egna gränser, vilket är fallet i flertalet afrikanska och asiatiska stater.

Ursprungsfolken är koloniserade folk, folk som berövats sin kultur och rätten att leva på sina traditionella marker. Trots oförrätterna som begåtts mot världens urbefolkningar är fördomar mot dessa folk vanliga, och då många ursprungsfolk vägrades medborgarskap till långt in på 1900-talet – USA’s indianer blev amerikanska medborgare först 1924 trots att man beräknat att de då hade bott i Nordamerika i som mest 40 000 tusen år och som minst 12 000 år – och rätten att kallas ursprungsfolk förvägras fortfarande vissa folk.

Synen på andra folk som lägre stående varelser har alltid funnits, men under mitten av 1800-talet tog fördomarna en annan vändning då man började, med hjälp av Darwins, och andra vetenskapsmäns teorier att rättfärdiga dem som ”vetenskap”. Man ansåg helt enkelt att om urbefolkningarna fortsatte att leva efter sina gamla traditioner skulle de helt enkelt dö ut, och ända sättet för de koloniserade folken att undgå fullständig utplåning var att låta kolonialmakten ”civilisera” dem. En av orsakerna till att man började rättfärdiga fördomarna var Europas utvidgning – eller kolonialismen.

Den så kallade ”civiliseringen” ledde till många ursprungsfolks undergång – genom våld, utrotning, tvångsförflyttningar, tvångsomvändelse, och europeiseringi genom tvång decimerades hela Amerikas urbefolkning med 90 procent, och många folks enda lämning till eftervärlden är deras namn.

Ursprungsfolk och turism

Turism är utan tvekan en av världens största näringar och det är idag enkelt att ta en väska och sätta sig på ett plan till i princip vart som helst. Enligt resetidningen Allt om Resor åker 425 miljoner människor utomlands varje år. Med så många turister inser man snart att effekterna inte bara kan vara positiva – sexturism, miljöförstörelse, och tvångsförflyttning av lokala folk till förmån för stora turistanläggningar och naturreservat är bara några delar av baksidan.

På senare år har ekoturismen blivit något av en trend och man kan idag åka till Afrika för att se gorillor i deras rätta miljö, eller vandra i Amazonas, och ekoturism bygger på att skydda natur och djur samt hjälpa olika lokala folk, ofta ursprungsfolk att skydda sin omgivning genom att erbjuda dem jobb som guider eller liknande. Trots det kan turister ha en förödande inverkan på områdets befolkning – än idag finns det grupper av folk som lever så pass isolerade att de saknar skydd mot för oss harmlösa sjukdomar såsom en förkylning.

Å andra sidan uppmuntrar olika ursprungsfolk turism, för att deras största inkomst ofta kommer från turism – olika folk sköter egna turistprojekt, såsom guidade turer i reservat eller liknande. I Sverige finns det olika samiska turistmål där samer arbetar som guider väl förtrogna med omgivningen. I andra delar av världen finns det olika överlevnadskurser som leds av ursprungsfolk. Att folk som bott i ett område i generationer har kunskaper om det som andra inte har, är något som många urbefolkningar har lärt sig att utnyttja. Trots att ursprungsfolk idag har samma rättigheter som resten av befolkningen ignoreras de ofta och än idag tvångsförflyttas olika folk ifrån sina ursprungliga marker till förmån för viltreservat eller turistkomplex – Bushmännen i Botswanas Central Kalahari Viltreservat och maasaierna i Tanzania och Kenya är utmärkta exempel på det. Afrikagrupperna rapporterade i tidningen Södra Afrika nummer 9 och 10 2003 att mellan 1978 och 1998 förlorade maasaierna ett område – dubbelt så stort som Blekinge – till Kenyas och Tanzanias turism och jordbruk.

Ursprungsfolk och kolonialism

1492 var året då koloniseringen av Amerika påbörjades, och samtidigt början på den tid som skulle komma att kallas upptäcktsresornas tid.

För Amerikas ursprungsbefolkning var följderna katastrofala. De första européerna att utforska Nordamerika var spanjorerna – om man bortser från Leif Erikssons korta vistelse i vad han kallade Vinland – som under 1520-talet erövrat Mellanamerika, och den karibiska övärlden. Under 1540-talet sände den mexikanske vicekungen ut en expedition vars syfte var att hitta ett par mytomspunna städer med ett överflöd av guldii. Under upptäcktsfärderna mördades hundratals indianer och ännu fler förslavades. De spanjorer som utförde dessa brott kallades conquistadorer – erövrare.

Medan Portugal och Spanien huvudsakligen kontrollerade Syd- och Mellanamerika kom Storbritannien att styra över större delen av Nordamerika, Oceanien och södra Asien, till exempel Indien. När det brittiska imperiet var som störst fanns ett engelskt talesätt som sade att ”The Sun Never Set on the British Empire – solen går aldrig ner över det brittiska imperiet”.

1883 samlades Europas stormakter i Berlin för att bestämma över Afrikas öde – då hade man redan i århundraden forslat slavar från Afrika till Amerika i den ökända triangelhandeln. Utan att ta hänsyn till Afrikas folk, kulturer och inhemska konflikter delades en hel kontinent upp mellan Europas elit. I dag finns fortfarande problem kvar som har sin grund i kolonialismen. Den imperialistiska andan var under 1800-talet väldigt påtaglig. Industrin blomstrade och kolonierna var egentligen ingenting annat än moderländernas förråd – när man började frigöra kolonierna lämnades de ofta abrupt med följd att otaliga inbördeskrig skakade den afrikanska kontinenten. Naturtillgångar hade överförbrukats, och för att bygga upp sina ekonomier var de forna kolonierna tvungna att låna stora summor pengar – som de än idag betalar tillbaka.

Kolonialism för världens urbefolkningar är ett ord som innefattar början på den situation de idag befinner sig i.

Än idag tillhör ursprungsfolken världens mest utsatta folk. Fattigdom, alkoholism, en medellivslängd som vida understiger majoritetens, arbetslöshet och förlust av land är problem som påverkat och påverkar jordens urinvånare än idag.

Men kolonialismens era är långt ifrån slut. Vad många inte vet är att Franska Guyana och Franska Polynesien tillhör Frankrike och brukar kallas för ”departementen bortom havet”. Till andra kolonier som ännu inte frigjorts hör bland annat de brittiska öarna Pitcairn, Tristan da Cunha och Ascension, en del portugisiska, chilenska, norska, danska, amerikanska och främst franska öar. Nu är det inte så att alla kolonier vill bli frigivna, men exempelvis Färöarna ville för ett tag sedan få självstyre och till skillnad från Danmark som Färöarna lyder under är öarna inte med i EU, vilket däremot Franska Guyana och Martinique är. Att problemen långt ifrån är slut kan illustreras med följande siffror och fakta.

Canadas indianer får rösträtt först 1960 Först 1951 hävs det förbud i Canada som gjort det olagligt för indianerna att utöva sin kultur Självmordsstatistiken är sex gånger högre bland aboriginer än bland vita australiensare Under stora delar av 1900-talet praktiserades i Australien en form av kidnappning av aboriginska barn som gett upphov till ”de stulna generationerna”. Medellivslängden för Rysslands ursprungsfolk är 18 år kortare än den nationella medellivslängden 37 % av Nordamerikas indianer dör innan de blir 45 år gamla Spädbarnsdödligheten bland USAs indianer är 60 % högre än bland resten av invånarna Självmordsstatistiken är 3 gånger högre bland indianer i USA än bland andra medborgare

Ursprungsfolk och natur

”Vi betraktade inte de stora, öppna prärierna, de underbart böljande kullarna och vindlande bäckarna… som ”vilda”. Bara för den vite mannen var naturen ’vild’ och bara för honom var den befolkad med ’vilda’ djur och ’vilda’ människor. För oss var allt nära och välkänt. Jorden var givmild och vi var omgivna av Den Store Andens välsignelse…” Luther Standing Bear

Världens natur lever under ett ständigt hot från mänsklig expansion och i takt med att vi blir fler och fler huggs mer och mer skog ner till förmån för hus eller mark åt boskap med mera.

För att världen ska ha någon orörd natur kvar har man skapat hundratals nationalparker och naturreservat över hela världen, men då dessa ofta skapats med tanken om att ett område måste vara ”vilt” och tomt på människor för att kunna skydda naturen har många ursprungsfolk tvingats lämna sina traditionella marker. Trots att den tanken varit rådande i stora delar av världen har områdena som blivit reservat ofta varit bebodda av människor i tusentals år – ett av de bästa exemplen på hur européer tagit mark i besittning utan urbefolkningens tillstånd är koloniseringen av Australien. Genom att kalla den nyupptäckta kontinenten för ”Terra Nullius” – obebott land – började man kolonisera Australien, trots att urbefolkningen bestående av hundratals folk bott där i mer än 60, 000 år.

I Afrika har många folk, däribland maasaierna, fått erfara baksidan med naturreservat. Maasaierna är ett herdefolk i Kenya och Tanzania och det ursprungsfolk som flest människor känner till eftersom de delar sitt land med några av världens mest kända naturreservat såsom Maasai Mara och Serengeti och de finns ofta avbildade i resebroschyrer om Östafrika.

Maasaierna är beroende av marken i reservaten för att kunna föda upp sin boskap, men i praktiken är detta omöjligt då de förbjuds att släppa sin boskap i reservaten. Å ena sidan används maasaierna flitigt i olika reklamkampanjer för att visa upp Östafrika, å andra sidan riskerar maasaierna att förlora sin kultur då deras traditionella liv som herdar försvinner när reservaten skapas i deras områden.

I andra fall tillåts ursprungsfolk att bo kvar inom reservaten – så länge de fortsätter att leva exakt så som när de lovades att stanna. Om de börjar använda ”moderna” kläder, jaktvapen eller liknande tvingas de att lämna området. Detta bygger på åsikten om att ursprungsfolk inte kan eller bör utvecklas, vilket i sig är en grovt rasistisk åsikt.

Betyder detta att naturreservat är dåliga och inte bör finnas? Nej, skapandet av naturreservat är ett bra sätt att skydda hotad skog och mark, men istället för att skapa naturreservat på ursprungsfolk marker är ett bättre sätt att erkänna olika ursprungsfolks rätt till sina marker, och ge dem äganderätten över området.

1996 antog WWF en resolution som behandlade ursprungsfolk och naturreservat och den hade skrivits i samarbete med olika urbefolkningar där WWF erkänner ursprungsfolks rätt till sina marker. I Amazonas har långt fler ”ursprungsfolksresevat” än naturreservat skapats de senaste åren.

Att låta världens ursprungsfolk bo kvar på sina traditionella områden och ge dem äganderätt till sina marker är ett bra sätt att skydda naturen från förstörelse. Eftersom ursprungsfolken har bott på sina traditionella marker i tusentals år har de utvecklat starka sociala och religiösa band till platserna de bor på och skyddar den från förstörelse som tack för att marken ger dem en plats att bo på.

En Waunana-indian uttrycker det så här:

”Gud satte oss här. Vi är en del av skogen. Skogen är vår vän och vi kommer att kämpa för att skydda den från giriga människor.”

Ursprungsfolk och media

Inom journalistiken finns en oskriven regel – artikelns storlek minskar med avståndet. Den regeln är som allra mest tydlig i lokaltidningar, men också kvällstidningar. I lokalpressen regerar hjältar från bygden och artiklar som utanför tidningens utdelningsområde skulle sakna betydelse. I den nationella kvällspressen härskar dokusåpor och flashiga rubriker som skall locka läsare från hela landet. Detta har gjort att världens ursprungsfolk fått en undanskymd och betydelselös hörna i dagens media.

Vare sig det gäller tv, radio eller tidningar är rapporteringen skrämmande liten i jämförelse med vad som faktiskt händer med världens ursprungsfolk. Detta beror på flera olika orsaker;

För det första är urbefolkningarna i regel alltid minoriteter, och ju mindre folk desto mindre blir rapporterat – oavsett hur pass allvarliga händelser som faktiskt sker. Som ett exempel kan Jarawafolket nämnas – Jarawa och de andra ursprungsfolken på Andamanerna och Nikobarerna i Indiska Oceanen blev ”kändisar över en natt” i samband med tsunamikatastrofen den 26 december 2004. Efter tsunamin såg öarna ut som ett krigshärjat, sönderbombat land och många befarade att urbefolkningen helt raderats ut. När det senare visade sig att invånarna, tack vare sina kunskaper om naturen klarat sig blev detta en stor nyhet – som gick ut på att vad man kallade ”primitiva folk” hade klarat sig bättre än den ”civiliserade världen” i tsunamikatastrofen. Vad som däremot inte rapporterades var att ett vägbygge lett av den indiska staten genom Jarawafolkets traditionella marker hotade samma folks existens. I stället för att belysa detta använde media Jarawafolket som en slags solskenshistoria i katastrofen för att visa att det skulle kunna gå att återuppbygga turismen och livet i området.

Men media är inte helt tyst vad gäller ursprungsfolk – medan tv, tidningar och radio oftast tiger är rapporteringen via Internet desto livligare. Vet man bara vart man ska leta så går det att få daglig information om ursprungsfolk via nätet. Såväl ursprungsfolken själva som föreningar som arbetar för urfolkens rättigheter använder sig flitigt av Internet. Rent historiskt har media oftast använts för att genom smutskastning av ursprungsfolk rättfärdiga koloniseringen av deras marker.

När USA bredde ut sig västerut var det vanligt med uttalanden som ”Indianerna måste jagas som vargariii” och ”Varken officiella eller inofficiella fredsförhandlingar får hållas med indianerna. Männen skall skjutas så fort de kommer inom räckhåll. Kvinnor och barn bör däremot tillfångatas – de skall inte skjutasiv”. Liknande argument har framförts på de flesta koloniserade områden över hela världen. I Australien skrev en kyrkoherde vid namn William Yate år 1835 om aboriginerna att ”… de var inte bättre än hundar… att skjuta dem var inte ett dugg värre än att skjuta en hund som skäller…” för att rättfärdiga mördandet av dem.

Men rasism gentemot ursprungsfolk i media är inte ett problem som bara fanns när européerna koloniserade världen – än idag används termer som ”primitiva folk”, ”vilda” och ”stenåldersfolk” för att beskriva ursprungsfolk. I resebroschyrer såväl som dagspress används rasistiska uttryck både medvetet och omedvetet. I resebroschyren Big Travels broschyr ”Australien, Nya Zeeland, Söderhavet, Jorden Runt” från 2005 skriver man om Papua Nya Guinea och dess folk; ”De primitiva folkslagen kring floden lever som sina förfäder” och senare i texten ”I byarna möter du människor, traditionellt smyckade, dansandes vid flammande eldar.”

Ovanstående citat är praktexempel på den rasism som ursprungsfolk dagligen utsätts för – det första är ett exempel på hur man omedvetet nedvärderar ursprungsfolkens kulturer och traditioner genom att kalla dem primitiva eller liknande och följer en tradition som var vanlig på 1950-talet då många upptäcktsresande skrev reseskildringar om möten med ”vilda folk”v. Det andra citatet har även det sitt ursprung i historien, då man ofta beskrev främmande kulturer som exotiska, och begreppet ”den noble vilden” som myntades av Rousseau är än idag levande i olika texter och dokumentärer.

2005 lanserade organisationen Survival International kampanjen ”Racism kills tribal peoples. Stamp it out!” som går ut på att upplysa allmänheten om hur illa den omedvetna rasismen är. Genom att aktivt ta avstånd från användandet av nedsättande beskrivningar kan man stärka ursprungsfolkens ställning i dagens samhälle, och även om ingenting sker över en natt är en förändring av språket som man beskriver urbefolkningarna med ett steg mot att stärka deras rättigheter, menar Survival International.

Trots att 300 miljoner människor tillhör något ursprungsfolk är rapporteringen om deras situation skrämmande liten. Få känner till de folkmord som sker i det tysta och det behövs en radikal förändring av media för att ge ursprungsfolken den mediala belysning de förtjänar. Att en dag – en dag! – strunta i dokusåporna och deltagarnas liv och i stället rapportera om olika ursprungsfolk skulle förändra allmänhetens syn på och ge ökade kunskaper om världens urbefolkningar.

Ursprungsfolkens framtid

”Vi är här nu, vi har varit här i tusentals år och vi kommer alltid att vara här! Vi har lurat er alla!” Gros Ventre-indianen George Horse Capture

Världens ursprungsfolk är de människor som alltid dragit nitlotterna. De folk som setts som underlägsna de koloniserande folken. Från den romerska eran till ”upptäckten” av den Nya Världen såväl som förbrytelser idag – ursprungsfolkens historia kantas av utrotning, slaveri, trafficking, alkoholism och förlorade traditioner och språk. Men trots att kolonisatörer och andra inspirerade av Darwin redan på 1800-talet förutspådde urbefolkningarnas död fick man fel – trots att hundratals folk faktiskt utrotats och inte lämnat mycket mer än sitt folks namn till eftervärlden har tusentals andra folk motstått och motbevisat den ödesdigra profetian.

En viktig skillnad idag är också att trots att media sällan rapporterar om urfolken så är det ändå inte som förut – ursprungsfolken håller inte längre tyst och i dagens samhälle går inte ett folkmord att sopa under mattan eller rättfärdigas med de argument som användes vid koloniseringen av den Nya Världen.

Se även

• FN:s urfolksdeklaration
• Nationell minoritet
• ILO

Litteraturlista

Böcker

Trupp, F, 1981 De sista indianerna – Sydamerikas kulturarv Förlagshuset Fyris Stockholm

Survival International, 2003 Stories and Lives, 21st Century Tribal Peoples Survival International London

Amin M, Willets D, Earnes J, 1987 De sista massaierna Förlagshuset Fyris Stockholm

Starzecka D.C, 1996 Maori art and culture British Museum Press London

Reed A.W, 2002 Taonga Tuku Iho New Holland Publishers Auckland

Åberg L, 1977 Kluven Tunga Forum Södra Sandby Östberg W, 1993 Bushfolket – Liv och ekologi i södra Afrika Carlssons Borås

Sametinget i samarbete med regeringskansliet, 2004 Samer – ett ursprungsfolk i Sverige Edita Västra Aros Västerås

Survival International, 2004 2004 – Land, life, future Survival International London

Survival International, 2000 Disinherited – Indians in Brazil Survival International London

Brown D, 1974 Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee P.A Norstedt och Söner Stockholm

Redaktion, Lindberg L, 1983 Berömda spejare och spanare i Nordamerikas historia Nybloms förlag AB Stockholm

Greenwood M, 1983 Varför gråter puman? Bokförlaget Trevi Stockholm

Persson L, 1971 De dödsdömda indianerna Aldus Aktuellt Stockholm

Larsson P, 1997 Lyssna, vite man! Bakhåll Lund

Persson, H och O, 1998 Vi har överlevt! Gimle förlag Stockholm/Ödeshög

Survival International 2000 We, the world Survival International London

Survival Deutschland, 2005 2005 – Land, Leben, Zukunft Survival Deutschland Berlin

Van der Post L och Taylor J, 1998 Det glömda folket i Kalahari Bokförlaget Forum Stockholm

Magubane P, 1998 Vanishing cultures of South Africa New Holland Publishers Ltd Cape Town

Lewington A, 1993 Folkminoriteter - Regnskogens indianer Bokförlaget Natur och Kultur Stockholm

Red, Lord M, 2002 Amazon Wildlife GeoCenter International Ltd Hants

Reed A.W, 1999 Aboriginal myths, legends and fables Reed New Holland Sydney

Stockton E, 1995 The aboriginal gift – spirituality for a nation Millenium Books Alexandria

Red: Singh S, 2001 Aboriginal Australia and the Torres Strait Island Lonely Planet Publications Footscray

Tidningar

Wallace S, 2003 De dolda indianerna i Amazonas National Geographic Sverige 2/9 2003, nr 8

The Ecologist, den 1/9 2003 Dying for De Beers

Danielsen H-L, 1998 Hotat folk gör comeback Illustrerad Vetenskap 26/11 1998, nr 15

Internet

http://www.affichescinema.com/insc_w/whale_rider.jpg http://www.original-people.eu.org/ http://www.hreoc.gov.au/social_justice/stolen_children/stories/millicent.html http://mysite.mweb.co.za/residents/mgolby/freeman.jpg http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1160&file_id=L%E5guppl%F6st+bild+%2881.4+kB%29+ http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1164&file_id=1 http://www.batraciens-reptiles.com/kalahari.jpg http://www.gov.bw/basarwa/images/san3.jpg http://akkunsair.web.infoseek.co.jp/BA-BNLZ.jpg http://aotearoa.wellington.net.nz/whakaahua/waitangi2.jpg http://www.rightlivelihood.org/images/gallery/2005-first-people-of-the-kalahari/sesana-in-trance-dance.jpg http://wildwingman.tripod.com/sacred-Pipe.jpg http://www.greygrass.org/images/oldcradleboardpic.jpg http://muirmaid.home.sprynet.com/images/bgroup2.jpg http://www.accessgenealogy.com/native/sioux/images/runningantelope.jpg http://www.pamkircher.com/images/side/indian-horse-momreflection.jpg http://www.vday.org/static/presskit/girls_pineridge.jpg https://secure.cpplus.com/ozbird/images/aboriginalart2.jpg http://www.nationalgeographic.com/tattoos/photo8.html http://www.ndl.go.jp/en/publication/cdnlao/045/nz02.jpg http://www.gisboyshigh.school.nz/images/Waitangi%20Day%206.jpg http://www.indigenouspeople.net/poetry1.htm

Muntliga källor

Catharina Lundgren Barry Moses Jürg Endres Suse Endres Kali Mercier Stephen Corry Jumanda Gakelebone Roy Sesana Ruth Lemon