Ursprungsfolk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Komifolket lever nordväst om Uralbergen i Ryssland

Ursprungsfolk (eller ursprungsbefolkning[a]) är en folkgrupp som förekom, eller en folkgrupp som härstammar från folk som levde i ett område under lång tid innan andra folkgrupper grundade en stat inom samma område, och som har eget språk, egen kultur och egna sedvänjor.[1]

Definition av begreppen ursprungsfolk/urfolk/urbefolkning[redigera | redigera wikitext]

Begreppet ursprungsbefolkning avsåg från början folk som befann sig i ett området dit de första europeiska upptäckarna och kolonisatörerna anlände. I Amerika och Oceanien används denna definition av ursprungsbefolkning men i Afrika, Europa och Asien är begreppet mer svårdefinierat då folkvandringar, kolonisation och blandning av folkgrupper har skett under mycket lång tid. Flera olika definitioner av ursprungsfolk används idag:

  • Enligt en vetenskaplig, arkeologisk definition är en urbefolkning en folkgrupp som är ättlingar till de första mänskliga invånarna i ett visst geografiskt område.[2]
  • United Nations Working Group on Indigenous Populations (WGIP) definierade begreppet 1972, med utökningar 1983 och 1986. FN:s definition av ursprungsfolk är att ursprungsfolk är de som har en historisk kontinuitet med samhällen i det territorium som senare invaderades eller koloniserades av andra, anser sig själva skilda från den övriga befolkningen, som nu lever i detta territorium, och strävar efter att bevara, utveckla och överföra sitt traditionella territorium och sin etniska identitet till framtida generationer.
  • ILO, Internationella arbetsorganisationen definierade begreppet i Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk (ILO 169) år 1989 till att gälla folkgrupper som var bosatta inom ett område, när andra folkgrupper grundade en stat inom samma område.
  • Enligt Sveriges regerings definition ska "ett ursprungsfolk ha en lång sammanhängande historisk anknytning till de områden där de bedrivit sin näring och utvecklat sin kultur som går tillbaka till tiden före nationalstatens bildande".[3]

Politisk organisering och rättigheter[redigera | redigera wikitext]

Ursprungsfolk lever ofta nomadiskt på stora landområden och livnär sig på jakt, fiske eller boskapsskötsel. När landområdena senare har också befolkats med bofasta jordbrukare och skogsägare samt att mark tagits i bruk för vattenkraft, gruvdrift, oljeutvinning, järnväg och bilvägar skapas svårlösta problem kring markrättigheter. Det moderna samhällets privata ägande kolliderar med det äldre gemensamma ägandet som ofta finns hos ursprungsfolk. Problemen blir ofta svårlösta då lång tid förflutit sedan andra folkgrupper flyttat in och dessutom blandas folkgrupperna med tiden. Problem finns också kring bibehållande av språk och kultur. Utbildning och myndighetsutövning förenklas om det bara finns ett officiellt språk i ett land men detta försvårar ursprungsfolkens långsiktiga bevarande av sin kultur. För att skapa riktlinjer för ursprungsfolkens rättigheter kring dessa problem har olika deklarationer utvecklats inom FN-systemet.

ILO antog 1989 Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk.

FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter satte i augusti 1982 upp en arbetsgrupp för ursprungsfolk (WGIP) för att lyssna på ursprungsfolkens problem och arbeta för deras rättigheter. År 2002 etablerades FN:s permanenta forum för ursprungsfolk.

Mellan 1994 och 1997 arbetade FN med en deklaration. FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter antogs 2007 av generalförsamlingen med 143 ja-röster mot 4 nej-röster. USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien röstade emot. Deklarationen anger en miniminivå för hur urfolksfrågorna bör behandlas, men är inte juridiskt bindande.

Den London-baserade människorättsorganisationen Survival International är en betydande internationell NGO för frågor kring ursprungsfolks rättigheter.

Ursprungsfolk i olika världsdelar[redigera | redigera wikitext]

Av världens befolkning beräknas 250–300 miljoner tillhöra ursprungsfolk, beroende på hur beräkning sker.[4] Beräkningarna är dock osäkra, beroende på skilda tolkningar av en inte helt klar definition, brist på etniskt definierad offentlig statistik och politisk kontroversialitet.

I boken Samer - ett ursprungsfolk i Sverige, utgiven av Jordbruksdepartementet och Sametinget, anges storleksordningar i utvalda områden på en världskarta enligt följande:[5]

  • Kina/Ostasien 67 miljoner
  • Indien/Sydasien 51 miljoner
  • Sydostasien 30 miljoner
  • Västasien 7 miljoner
  • Ryssland 1 miljon
  • Västra/Nordvästra Afrika 8 miljoner
  • Östra/Nordöstra Afrika 6 miljoner
  • Kongo/Centralafrika 250 000
  • Södra Afrika 100 000
  • Kanada/Grönland 1,7 miljoner
  • Nordamerika utom Kanada och Centralamerika 13 miljoner
  • Brasilien 1 miljon
  • Västra Sydamerika 17,5 miljoner
  • Papua/Nya Guinea 1,5 miljon
  • Australien 250 000
  • Nya Zeeland 350 000
  • Norge, Sverige, Finland, Ryssland 70 000

Ursprungsfolk i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Samerna är allmänt accepterade som en ursprungsbefolkning i Sverige. Samerna själva identifierar sig också som ett ursprungsfolk. Samer bodde i Sápmi, det vill säga ett ej avgränsat område i stora delar av norra Skandinavien och i delar av nuvarande Ryssland, före fastställandet av de nuvarande statsgränserna. Kvänerna driver också frågan om erkännande som ursprungsbefolkning i Sverige men har ännu inte blivit accepterade[7].

Sveriges regering föreslog i proposition 1977/77:80, att samerna ska utgöra ett ursprungsfolk i Sverige,[8] men den antogs inte. Till skillnad från Norge och Danmark har Sverige inte ratificerat ILO-konventionen om ursprungsfolk och stamfolk, med hänvisning till fortsatt behov av att överväga samers rättigheter till mark, vatten, jakt och fiske.[9][10]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ibland används även "urfolk" och "urbefolkning" synonymt. Förledet "ursprung" betonar aspekten att folket i fråga funnits på plats innan ett annat folk anlänt och – implicit – tagit över. Prefixet "ur" betonar aspekten att ett folk funnits på plats mycket länge. Således kan svenskar sägas vara urfolk, men inte ursprungsfolk, medan maorier är både urfolk och ursprungsfolk.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anna Skielta och Marie Enoksson. Fördomar och förklaringar. Samiskt informationscentrum, Östersund. ISBN 978-91-981500-0-1 
  2. ^ Arkeologen Evert Baudou: "Samerna var inte de första människorna inom de områden där de funnits under de senaste årtusendena, och är därmed inte heller urbefolkning i den mening arkeologerna lägger i begreppet." Anders Ljungberg: Nya fynd skriver om Norrlands forntid i Populär Historia 1995:1, läst 2014-12-18
  3. ^ Regeringens webbplats, läst 2010-07-28
  4. ^ Föreningen Fjärde världen, läst 2010-07-28
  5. ^ Samer - ett ursprungsfolk i Sverige, Jordbruksdepartementet och Sametinget 2004, ISBN 91-974667-9-4. Siffrorna får tas med försiktighet. De är applicerade på en världskarta utan tydligt angivande av gränser för respektive område. Vidare anges att siffrorna, som totalt blir 206 miljoner för hela världen, inte omfattar alla ursprungsfolk.
  6. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord ursprungsbefolkning)
  7. ^ ”Motion 2005/06:K359 Tornedalingar/kväner - riksdagen.se”. www.riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Tornedalingarkvaner_GT02K359/?text=true. Läst 2015-07-11. 
  8. ^ Regeringens behandling av proposition 1976/77 om samefrågor. I regeringens proposition sägs: "Det bör således klart uttalas att samerna utgör en etnisk minoritet i Sverige, som, i egenskap av ursprunglig befolkning i sitt eget land, intar en särskild ställning gentemot både majoritetsbefolkningen och andra minoritetsgrupper".
  9. ^ Tobias Poggats (26. august 2011). ”22 års väntan - när antas ILO-169?”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=4664135. 
  10. ^ Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige. Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169, SOU 1999:25

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]