Ålandsfrågan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ålandsfrågan var en tvist mellan Sverige och Finland om de åländska öarnas politiska tillhörighet, det vill säga om Åland skulle tillhöra Finland eller Sverige. Lösningen på Ålandsfrågan som kallas Ålandsmodellen används som ett prejudikat för en framgångsrik lösning på en mellanstatlig konflikt.

Konflikten[redigera | redigera wikitext]

Sveriges sjöförsvarsminister Erik Palmstierna förespråkade att Sverige skulle ingripa militärt för att få Finland att avstå Åland.

Ålandsfrågan uppkom genom traktatsvidriga ryska befästningar på Åland under första världskriget. Befästningarna vållade oro i Sverige och framkallade en interpellation i riksdagen. Riksdagen samlade sig den 17 maj 1916 om ett uttalande att Ålandsfrågan måste lösas genom att de svenska kraven efterföljs. Med 1917 års händelser – Tsarrysslands kollaps och Finlands självständighetsdeklaration – ställdes Ålandsfrågan på sin spets.

Åland hade varit en del av Sverige före Finska kriget och Freden i Fredrikshamn år 1809 och fram till 1917 ansågs den svensktalande befolkningen på Åland vara "expatrierade sverigesvenskar". På Åland bildades i augusti 1917 Ålandsrörelsen som för ålänningarnas räkning kämpade för återförening med det gamla moderlandet Sverige. Rörelsen sände en delegation till Sverige för att framföra beslutet att begära Ålands återförening med Sverige. Den 27 januari 1918 – dagen efter det finska inbördeskrigets utbrott – anlände den åländska delegationen till Stockholm. Sändebuden hade med sig namnunderskrifter från 7 097 ålänningar (motsvarande 96 % av den myndiga befolkningen)[1] till stöd för kravet på återförening med Sverige.

Den 13 februari anlöpte två svenska fartyg åländska hamnar för att evakuera ålänningar som ville till Sverige. Den 23 februari landsteg en svensk expeditionskår på Åland. Den svenska militära närvaron innebar att Åland tillfälligt ställdes under svenskt beskydd. Kåren lyckades genom medling förhindra krigshandlingar mellan kvardröjande ryska soldater och vita härskaror.

Den 18 december 1918 krävde Sveriges regering att en åländsk folkomröstning skulle hållas, i vilken frågan om nationell tillhörighet skulle avgöras. Den finska regeringen avfärdade kravet, eftersom den finländska ståndpunkten var att Åland var en del av Finland. Den 30 december 1918 enades Sverige, Finland och Tyskland om att förstöra befästningsanläggningar från den ryska tiden. Under andra halvåret 1918 reste en åländsk delegation runt i Europa för att väcka internationell opinion för Ålands anslutning till Sverige. Vid hemkomsten till Åland i mars 1919 publicerade delegaterna ett manifest som förespråkade förening med Sverige. Den finska senaten (regeringen) avvisade den 11 juni 1919 Sveriges begäran om folkomröstning. Den 19 juni svarade Sveriges regering, med hänvisning till den nationella självbestämmanderätten att ålänningarna själva måste tillåtas välja. Den svenska ståndpunkten var att frågan ska avgöras i samband med fredskonferensen i Versailles.

Lösningen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ålandsmodellen

Tvisten avgjordes 1921 av Nationernas Förbund. Ålandslösningen innebar att Åland tillerkändes republiken Finland, med villkoret att Ålands språk och kultur respekterades. Lösningen har betecknats som en diplomatisk seger för den finländska delegationen som leddes av Carl Enckell. Sveriges statsminister Hjalmar Branting sade sig inte kunna acceptera beslutet, men deklarerade samtidigt att Sverige inte tänkte genomdriva sina krav med militära medel.

Som en följd av Ålandsfrågan förblev relationerna mellan Sverige och Finland spända fram till dess att det internationella läget började förändras i mitten av 30-talet. Ett förslag att upphäva Ålandskonventionen, som gemensamt lades fram av Finland och Sverige 1938 i den s. k. Stockholmsplanen, aktualiserade än en gång Ålandsfrågan. Sovjetunionens avvisande hållning och krigsutbrottet 1939 försvårade dock förhandlingarna, som definitivt avbröts, då Sverige efter vinterkrigets utbrott vägrade att medverka vid försvaret av Åland.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Eriksson, Johannes (1961). Ålandsfrågan 1917–1921: minnen och upplevelser. sid. 25 
  2. ^ Bra Böckers lexikon, 1981.