Ångspårväg
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Ångspårväg är ett begrepp, som funnits i spårvägens barndom. Det är en koncession som järnvägsinspektionen ger sträckor, som inte får koncession som järnväg. Oftast är det lägre hastighetsregler, och även enklare signalsystem. Denna lösning tillgreps bland annat för att kunna fullfölja vissa järnvägsprojekt. Under 1880-talets första hälft tillkom exempelvis inte mindre än 5 ångspårvägar i Skåne som ett sätt att kunna realisera järnvägstankar även under en rådande lågkonjunktur. Exempel på en sådan är Gärds Härads järnväg som bygger på William Rowans idé med ångvagnar där konduktören hjälpte föraren att elda, skötte biljettförsäljning och godsexpediering.
Ångspårvägar i världen[redigera | redigera wikitext]
Traditionella spårvagnsområden i världen som haft ångspårväg är följande:
Europa[redigera | redigera wikitext]
- Danmark: Köpenhamn
- Frankrike: Grenoble, Lille, Paris, Ribeauville, Rueil och Saint-Étienne
- Grekland: Volo
- Irland: Dublin, Blessington–Poulaphouca
- Italien: Milano
- Litauen: Kaunas
- Nederländerna: Rotterdam
- Portugal: Penafiel–Lixa och Porto
- Slovakien: Košice
- Spanien: Barcelona
- Storbritannien: Bristol och Glasgow
- Sverige: Stockholm och Skåne
- Tjeckien: Brno och Ostrava
- Tyskland: Berlin, Dortmund, Düsseldorf, Frankfurt am Main, Hamburg, Karlsruhe, Köln, München och Wuppertal
- Österrike: Innsbruck, Wien och Wien–Baden
Afrika[redigera | redigera wikitext]
Asien[redigera | redigera wikitext]
Oceanien[redigera | redigera wikitext]
- Australien: Adelaide, Bendigo, Bexley, Broken Hill, Leonora, Maitland, Newcastle, Parramatta, Rockhampton och Sydney
- Nya Zeeland: Christchurch och Grahams Town
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Ångspårväg.