Åsa-Nisse i agentform

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Åsa-Nisse i agentform
(Åsa-Nisse 18)
GenreKomedi
RegissörArne Stivell
ProducentArne Stivell
ManusGits Olsson
Arne Stivell
SkådespelareJohn Elfström
Artur Rolén
Gustaf Lövås
Akke Carlsson
Gus Dahlström
Snoddas
OriginalmusikLennart Fors
Jules Sylvain
Hugo Lindh
ProduktionsbolagPallas Film
Premiär25 augusti 1967
Speltid90 minuter
LandSverige
SpråkSvenska Sverige
FöregångareÅsa-Nisse i raketform
UppföljareÅsa-Nisse och den stora kalabaliken
IMDb SFDb

Åsa-Nisse i agentform är en svensk komedifilm från 1967 i regi av Arne Stivell.

Handling[redigera | redigera wikitext]

En spöksändare har tagit makten över Knohults TV-sändningar vilket gör att bara fyra år gamla program visas. Åsa-Nisse och Klabbarparn bestämmer sig för att göra hemlig agent av handlare Sjökvist. Med agentens ABZ-bok lär de Sjökvist en agents alla trix; de hinner även med att uppfinna en bond-bil. Spåren leder dem till Höjdåsen, ett öde hus med dansande flickor som vakter. Sedan blir det biljakter i sann James Bond-anda.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Åsa-Nisse i agentform är den 18:e inspelade Åsa-Nissefilmen som baseras på Stig Cederholms Åsa-Nisse. Filmen premiärvisades 25 augusti 1967 på biograferna Grand i Eksjö och Saga i Vetlanda. Inspelningen skedde med exteriörer från bland annat Vallentunasjön i Täby och Eksjö Stadshotell med foto av Bengt Dalunde. För filmens dansavsnitt svarade John Ivar Deckner. Detta var Artur Roléns sista film som Klabbarparn.

Roller (Komplett)[redigera | redigera wikitext]

Filmmusik i urval[redigera | redigera wikitext]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

[...] för den här Åsa-Nissefilmen var sämre än jag någonsin kunde föreställa mig. Och bion var välfylld. När man konstaterat att situationerna inte ens nödtorftigt hängde ihop, att komiken var på det andliga blottarstadiet, att de enklaste förflyttningar drogs ut till fyllnadsgods för den absoluta fantasilösheten och att fotot var så jämmerligt att personerna mest gick omkring med skuggor och oskärpa i ansiktet - då spred sig en behaglig känsla i kroppen. För detta måste vara den fulländat dåliga filmen.
– Hanserik Hjerten, Svenska Dagbladet, 12 november 1967