Återkoppling
- För andra betydelser, se Återkoppling (olika betydelser).
Återkoppling är ett sätt att styra olika typer av system, där en del av utsignalen kopplas till systemets insignal. Återkoppling används bland annat i elektriska, akustiska och mekaniska system och i matematiska modeller.[1]
Återkoppling delas upp i positiv och negativ återkoppling. Positiv återkoppling leder till resonans genom att utsignalen förstärker insignalen (de två signalerna ligger i fas). Negativ återkoppling (exempelvis B = -1 i figur 1) används i förstärkare för att motverka att den driver, genererar eget brus, är olinjär och instabil. Metoden uppfanns av Harold Stephen Black år 1927 och är det centrala elementet i alla moderna reglersystem. Vardagliga exempel på detta är farthållaren i en bil eller termostaten i en varmvattenberedare.
Om insignalen och den återkopplade signalen förstärker varandra kan det hända att systemet blir instabilt (kommer i självsvängning). Detta är vad som händer när man får "rundgång" i ett högtalar-mikrofon-system; högtalaren tjuter.
I många fall, till exempel vid bilkörning, är det människan som står för återkopplingen.
Motsatsen till återkopplade system är öppna system. Styrning i öppna system brukar kallas öppen styrning. Detta är vad som sker på en enkel elektrisk spis utan termostat, där temperaturen på plattan inte på något sätt påverkar ineffekten.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ W. Ross Ashby (1957). An introduction to cybernetics. Chapman & Hall. http://pcp.vub.ac.be/books/IntroCyb.pdf