Émile Lahoud

Från Wikipedia
Émile Lahoud
Född12 januari 1936[1] (88 år)
Baabdat, Libanon
Medborgare iLibanon
Utbildad vidBritannia Royal Naval College
Naval War College
Brummana gymnas
SysselsättningPolitiker[2], officer
Befattning
Libanons överbefälhavare
Libanons president (1998–2007)
Politiskt parti
partilös
BarnÉmile Lahoud jr. (f. 1975)
FöräldrarJamil Lahoud
Utmärkelser
Se lista
Redigera Wikidata

Émile Jamil Lahoud (arabiska: اميل لحود), född 12 januari 1936 i Beirut, är en libanesisk politiker och general. Han var Libanons president från 1998 till 2007.

Lahoud är kristen maronit och Syrienvänlig.[3] Han är motståndare till Saad Hariri, vars 14 mars-allians dominerar Libanons regering.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Émile Lahoud föddes i Beirut 1936, som son till generalen och socialministern Jamil Lahoud ("den röde generalen") och hans armeniska hustru Adrinee Badjakian (alt. stavning Bajakian). Fadern deltog i Libanons självständighetsförklaring, och var en framträdande person i landet, bland annat genom sitt engagemang för de fattiga. Émiles bror Nasri Lahoud är ordförande i rådet för Högsta domstolen.

Efter gymnasiet och studier till mariningenjör, valde Émile att gå i sin faders fotspår och inskrevs 1956 som kadett vid militärakademin - en del av sin militära utbildning fick han i Storbritannien och USA. 1959 var han underlöjtnant, 1962 löjtnant, 1969 kommendörlöjtnant, 1974 kommendör, 1980 kapten, vice amiral 1989. 1983-1989 var han chef för militäravdelningen vid krigsdepartementet, och utsågs 28 november 1989 till general.

Lahoud blev arméchef under tiden Libanon genomgick en svår konflikt, med inbördes strider och komplicerade utrikesrelationer, till bland annat Syrien, Israel och USA. Hans första uppdrag blev att återställa armén.

Den 15 oktober 1998 valdes han till landets president. När hans förlängda mandatperiod löpte ut, kunde inte parlamentet enas om en efterträdare, varför hans maktbefogenheter den 24 november 2007 formellt överlämnades till regeringen. Eftersom regeringen under Fuad Siniora är antisyrisk, överlämnade han makten i stället till militären.[4]

Lahoud är gift med Andrée Amadouny, och paret har tre barn.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Munzinger Personen, Emile Lahoud, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 26 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  3. ^ FN sätter press på Syrien Arkiverad 24 maj 2007 hämtat från the Wayback Machine., svt.se 2007-10-25. Hämtad 2007-11-20.
  4. ^ "Maktvakuum i presidentlöst Libanon", Beirut TT-AFP, 23 november 2007, 23:34
  5. ^ läs online, archiv.prezident.sk, läst: 24 oktober 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ Postanowienie Prezydenta Rzeczypospolitej Polskiej z dnia 5 lipca 2004 r. o nadaniu orderów (på polska), Monitor Polski, 5 juli 2004, läs online.[källa från Wikidata]