Émile Lahoud
| Émile Lahoud | |
 | |
| Född | 12 januari 1936[1] (87 år) Baabdat, Libanon |
|---|---|
| Medborgare i | Libanon |
| Utbildad vid | Britannia Royal Naval College Naval War College Brummana gymnas  |
| Sysselsättning | Politiker, officer |
| Befattning | |
| Libanons överbefälhavare Libanons president (1998–2007) | |
| Politiskt parti | |
| partilös | |
| Barn | Émile Lahoud jr. (f. 1975) |
| Föräldrar | Jamil Lahoud |
| Utmärkelser | |
| Se lista | |
| Redigera Wikidata | |
Émile Jamil Lahoud (arabiska: اميل لحود), född 12 januari 1936 i Beirut, är en libanesisk politiker och general. Han var Libanons president från 1998 till 2007.
Lahoud är kristen maronit och Syrienvänlig.[2] Han är motståndare till Saad Hariri, vars 14 mars-allians dominerar Libanons regering.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Émile Lahoud föddes i Beirut 1936, som son till generalen och socialministern Jamil Lahoud ("den röde generalen") och hans armeniska hustru Adrinee Badjakian (alt. stavning Bajakian). Fadern deltog i Libanons självständighetsförklaring, och var en framträdande person i landet, bland annat genom sitt engagemang för de fattiga. Émiles bror Nasri Lahoud är ordförande i rådet för Högsta domstolen.
Efter gymnasiet och studier till mariningenjör, valde Émile att gå i sin faders fotspår och inskrevs 1956 som kadett vid militärakademin - en del av sin militära utbildning fick han i Storbritannien och USA. 1959 var han underlöjtnant, 1962 löjtnant, 1969 kommendörlöjtnant, 1974 kommendör, 1980 kapten, vice amiral 1989. 1983-1989 var han chef för militäravdelningen vid krigsdepartementet, och utsågs 28 november 1989 till general.
Lahoud blev arméchef under tiden Libanon genomgick en svår konflikt, med inbördes strider och komplicerade utrikesrelationer, till bland annat Syrien, Israel och USA. Hans första uppdrag blev att återställa armén.
Den 15 oktober 1998 valdes han till landets president. När hans förlängda mandatperiod löpte ut, kunde inte parlamentet enas om en efterträdare, varför hans maktbefogenheter den 24 november 2007 formellt överlämnades till regeringen. Eftersom regeringen under Fuad Siniora är antisyrisk, överlämnade han makten i stället till militären.[3]
Lahoud är gift med Andrée Amadouny, och paret har tre barn.
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
7 november 1987-orden, 1987
Kommendör av Hederslegionen, 1996
Storkors av Hederslegionen, 2001
Storkorset av Vita dubbelkorsets orden, 2 april 2001[4]
Storkors av Republiken Polens förtjänstorden, 5 juli 2004[5]- Olympiska orden
Stara Planina-orden
Första klass av Jaroslav den vises orden
Haitis nationella heders- och förtjänstorden
Ungerska förtjänstorden
Al-Hussein orden
Qatars självständighetskedja
Umayyadorden
Italienska republikens förtjänstorden
Libanons förtjänsorden
Rumänska Stjärnans orden
Cederträdorden
Södra korsets orden
Frälsarens orden
Algeriets nationella förtjänstorden
Storkors av Grimaldiorden
Mesrop Masjtots orden- Hedersmedborgare i Jerevan
Nilorden
Jemens republikorden
Kung Abdulaziz-orden
_5class_BAR.svg){kind=small}
_-_ribbon_bar.gif){kind=small}
_Ribbon.png){kind=small}
_-_ribbon_bar.gif){kind=small}
Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000022830, omnämnd som: Emile Lahoud, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ FN sätter press på Syrien Arkiverad 24 maj 2007 hämtat från the Wayback Machine., svt.se 2007-10-25. Hämtad 2007-11-20.
- ^ "Maktvakuum i presidentlöst Libanon", Beirut TT-AFP, 23 november 2007, 23:34
- ^ läs online, archiv.prezident.sk, läst: 24 oktober 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Postanowienie Prezydenta Rzeczypospolitej Polskiej z dnia 5 lipca 2004 r. o nadaniu orderów (på polska), Monitor Polski, 5 juli 2004, läs online.[källa från Wikidata]