Ökenstenskvätta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ökenstenskvätta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Oenanthe deserti -Mongolia-8.jpg
Adult ökenstenskvätta av nominatformen i sommardräkt, i Mongoliet.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Flugsnappare
Muscicapidae
Släkte Stenskvättor
Oenanthe
Art Ökenstenskvätta
O. deserti
Vetenskapligt namn
§ Oenanthe deserti
Auktor (Temminck, 1829)
Adult hona i vinterdräkt.
Adult hona i vinterdräkt.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ökenstenskvätta (Oenanthe deserti) är en liten tätting som häckar från Marocko i norra Afrika genom Mellanöstern och vidare till Mongoliet, Afghanistan, Tibet och västra Kina.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Adult i vinterdräkt.

Ökenstenskvättan mäter 14,5-15 centimeter.[2] En ganska kompakt stenskvätta med stort huvud och kort hals och stjärten. Stjärten är i alla dräkter nästan helsvart och har bara lite vitt längst in på sidorna, närmast den vita övergumpen. Vingpennorna är ljust gråbruna och kontrasterar mot de mörka undre vingtäckarna. Undersidan är i alla dräkter ljust beigevit.

Adult hane i sommardräkt har kontrastrik dräkt med svart haka och kind, vitt ögonbrynsstreck, vita skuldror och varmt sandfärgad hjässa, nacke och framrygg och ljust sandfärgat bröst. Hos den sittande fågeln förbinds den svarta kinden med den i hopfällt läge svarta delen av vingen, något som skiljer den från exempelvis svartstrupig morf av medelhavsstenskvätta.

Både adult hona och hane i första vinterdräkt är rätt kontrastlösa i bleka gråbruna färger, utöver stjärten och de mörka undre vingtäckarna. De har även ett ljust ögonbrynsstreck som sträcker sig över örontäckarna som hos honan är rödbruntonade och hos hane i första vinterdräkt är gråmelerade, vilket beror på ljusa bräm som döljer de svarta fjäderbasarna.[2]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Ökenstenskvättan ingår i släktet stenskvättor (Oenanthe) som tillsammans med bland andra buskskvättorna och rödstjärtarna bildar en grupp som ibland kategoriseras som underfamiljen Saxicolinae. Tidigare placerades denna grupp i familjen trastfåglar (Turdidae) men idag placeras de ofta inom familjen flugsnappare (Muscicapidae).

Ökenstenskvätta delas in i tre underarter:[3]

  • O. d. homochroa (Tristram, 1859) – häckar i norra Afrika, från Marocko och Västsahara till området i Egypten väster om Nilen. Den är till största delen stannfågel.
  • O. d. deserti (Temminck, 1825) inklusive atrogularis[4] – häckar från nordöstra Egypten, genom Mellanöstern till Mongoliet och Afghanistan. Flyttfågel som övervintrar i nordöstra Afrika, Arabiska halvön, Irak och Pakistan
  • O. d. oreophila (Oberholser, 1900) – häckar i Himalaya, i Tibet och västra Kina.

Underarten deserti är en flyttfågel som häckar över ett stort asiatiskt område som sträcker sig från Mellanöstern och Saudiarabien, genom Iran, Baluchistan, Afghanistan, södra Caucasus, Turkestan, Tarbagatay, Altaj och nordvästra Mongoliet. Den flyttar vintertids söderut till nordöstra Afrika, Arabiaska halvön, Irak och Pakistan. Den västliga underarten homochroa häckar i Nordafrika, från Marocko och Rio de Oro till området i Egypten väster om Nilen.[5] Detta taxon är till största delen stannfåglar, men fåglar i södra och östra Marocko flyttar söderut.[6]

Ökenstenskvätta i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Ökenstenskvättan är en sällsynt men i princip årlig gäst i Sverige, med ett 50-tal fynd. Första fågeln var en hona som samlades in i Ottenby på Öland i oktober 1941. Öland och Gotland står för närapå hälften av fynden och en övervägande majoritet har setts i oktober och november.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Ökenstenskvättan förekommer i öppna habitat, stäpp, öken, saltöken, utorkade flodbäddar och andra sandiga, steniga eller klippiga miljöer. Den förekommer upp till 3500 meters höjd över havet. Vintertid uppsöker den även odlad mark på landsbygden när det även finns öppna områden i närheten.[5]

Föda och födosök[redigera | redigera wikitext]

Ägg av underarten homochroa.

Ökenstenskvättan tenderar att sitta på en gren i en buske, på ett strå i en grästuva eller på annan upphöjd plats och dyka ned på marken nedanför för att fånga insekter och andra små ryggradslösa djur, men den kan även fånga insekter i luften. Den lever främst av myror, skalbaggar, larver, flugor och insekteslarver , däribland myrlejonsländor. Den äter även en mindre mängd frön.[6]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Arten häckar från under senare delen av april eller i maj över merparten av sitt utbredningsområde. Boet placeras på klippiga sluttningar, i håligheter under stenar och liknande. Boet, som ofta döljs bakom ärttörne, buskar eller annan buskig vegetation är en prydligt byggd skål av gräs, mossa och stjälkar, fodrad med fina rötter och hår, och ibland små fjädrar. Den lägger fyra, ibland fem ljust blåaktiga ägg med fina roströda fläckar. Äggen ruvas främst av honan och båda föräldrarna tar han om ungarna.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Ökenstenskvättan har ett mycket stort utbredningsområde och den globala populationen verkar stabil. Utifrån detta listas den som livskraftig (LC) av IUCN.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Desert wheatear, 15 februari 2017.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International (2009)
  2. ^ [a b] Svensson et al., 2009, s:290–291
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi :  10.14344/IOC.ML.7.3.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  5. ^ [a b c] Witherby, H. F., red (1943). Handbook of British Birds, Volume 2: Warblers to Owls. H. F. and G. Witherby Ltd. sid. 152–154 
  6. ^ [a b] Smith, K. D. (1971). ”Notes on Oenanthe Species in Winter in Africa”. Bird Study 18 (2): sid. 71–80. doi:10.1080/00063657109476298. 
  7. ^ Ökenstenskvätta, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.

Källor[redigera | redigera wikitext]