Afghanistan

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
دولت اسلامی افغانستان
د افغانستان اسلامي دولت
Da Afghanistan Islami Dawlat
Dawlat-e-Islami-e-Afghanestan
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Sououd-e-Melli
HuvudstadKabul
Största stad Kabul (3,6 miljoner invånare 2015)[1]
Officiella språk dari, pashto[2]
Demonym afghan[3]
Statsskick Republik
 -  president Mohammad Ashraf Ghani
 -  regeringschef Abdullah Abdullah
Självständighet självständighetsförklarat 
 -  Erkänd 19 augusti 1919 
Yta
 -  Totalt 652 230 km² [4](42:a)
 -  Vatten (%) försumbart
Befolkning
 -  2017 (juli) års uppskattning 34 124 811 [5](39:e)
 -  Befolkningstäthet 52,3 inv./km² (126:e)
BNP (PPP) 2014 års beräkning
 -  Totalt 36,9 miljarder dollar 
 -  Per capita 1 177 dollar 
HDI (2018) 0,496[6] (170:e)
Valuta afghani (AFA)
Tidszon UTC+4:30
Topografi
 -  Högsta punkt Nowshak, 7 485 m ö.h.
 -  Största sjö Hamun-i-Saberi
 -  Längsta flod Helmandfloden, 1 200 km
Nationaldag 19 augusti
Nationalitetsmärke AFG
Landskod AF, AFG, 004
Toppdomän .af
Landsnummer 93 [7]

Afghanistan, formellt Islamiska republiken Afghanistan,[3] persiska: جمهوری اسلامی افغانستان; pashto: د افغانستان اسلامي جمهوریت, är ett land i södra Asien. Afghanistan räknas enligt olika källor till Centralasien[8], Sydasien[9] eller Mellanöstern.[10] Landet är bergigt och saknar kust. Det gränsar till Pakistan i söder och öster,[11] Iran i väst, Turkmenistan, Uzbekistan och Tadzjikistan i norr, och Kina allra längst i öster. En stor del av Afghanistans 652 000 kvadratkilometer stora yta täcks av bergskedjan Hindukush vid den västra änden av Himalaya, som skiljer Amu Darja- och Indusdalen. Kabul är huvudstad och största stad.

Statistiken om landet är mycket bristfällig och man vet inte ens hur många invånare det finns, men folkmängden uppskattades 2019 till mellan 26 och 33 miljoner.[12][13] Cirka 70 procent av befolkningen är under 25 år.[13] Etniskt sett består befolkningen framför allt av etniska pashtuner, tadzjiker, hazarer och uzbeker.

Afghanistan är en Islamisk republik. Det är medlem av FN, Organisationen för islamiskt samarbete (OIC)[14], FN-gruppen G77, den ekonomiska samarbetsorganisationen ECO[15] och den alliansfria rörelsen[16]. Afghanistans ekonomi är världens 108:e största, med en BNP på 201,167 miljarder SEK;[17] När det gäller BNP per capita (PPP) är placeringen mycket sämre, med rankningen 167 av 186 länder i en rapport från Internationella valutafonden 2016.[18] Afghanistan var 2017 Asiens fattigaste land. Enligt Världsbanken kom 96 procent av de offentliga utgifterna från utländska givare.[19] Afghanistan är (2018) ett av världens mest korrupta länder.[20]

Afghanistan har en mycket gammal historia. Det fanns jordbruk i området kring 6000 f.Kr.eller ännu tidigare. Regionen har genom tiderna erövrats av olika imperiers arméer. Det strategiska läget längs Sidenvägen kopplade området till kulturerna i Mellanöstern och andra delar av Asien. I slutet av 1800-talet blev Afghanistan en buffertstat i det "stora spelet" mellan Brittiska Indien och det ryska imperiet.

Efter det tredje anglo-afghanska kriget 1919 var landet formellt helt självständigt och blev 1926 en monarki. Den siste kungen var Zahir Shah som störtades 1973 då republik inrättades. År 1978, efter en andra kupp, blev Afghanistan en socialistisk stat, som från december 1979 upprätthölls med hjälp av stora militära insatser från Sovjetunionen.1979–1989 pågick det afghansk-sovjetiska kriget mellan sovjetiska styrkor och USA-stödda väpnade grupper. Sedan Sovjetunionen lämnat landet 1989 fortsatte kriget mellan olika afghanska grupper. År 1996 erövrades större delen av Afghanistan av den islamiska fundamentalistgruppen Taliban, som styrde större delen av landet som en totalitär stat i över fem år. Taliban slogs tillbaka av en Nato-ledd koalition och en ny demokratiskt vald politisk struktur infördes gradvis från 2002, men inbördeskriget fortsatte och 2019 kontrollerade taliban en betydande del av landet.[21]

År 2018–2019 var Afghanistan det land i världen som hade flest dödsfall förorsakade av krigshandlingar[22] och terrorbrott[23].

Namn[redigera | redigera wikitext]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Det område som idag utgör Afghanistan har historiskt sett oftast inte varit en separat stat med eget namn. Under antiken kallades en del av området Ariana. Baktrien var och är området kring Amu Darja i norr. Under medeltiden användes namnet Khorasan (”soluppgångens land”) för ett större område, som innefattade norra Afghanistan.

Namnet Afghānistān betyder ”afghanernas land”. Det finns olika teorier om ordet afghans ursprung, ålder och mening:

  • Ordet "abgan" nämns i skrifter från det persiska Sasaniderriket på 200-talet e.Kr och antas då ha syftat på folkgruppen pashtuner.[24][25]
  • Pashtunerna verkar ha börjat använda termen afghan som ett namn om sig själva från den muslimska perioden och framåt.[26]
  • Enligt W. K. Frazier Tyler, M. C. Gillet och andra forskare förekommer ordet afghan först i den persiska geografiboken Hudud-al-Alam år 982.[26]
  • Den iranske polyhistorn Biruni, verksam kring år 1000, ansåg att afghaner var olika stammar som levde bland de västra bergen vid floden Indus, vilket skulle vara Sulaimanbergen.[27]

Sista stavelsen i namnet, -stān, är ett efterled som betyder ”plats” på persiska. Ordet förekommer i flera språk i regionen. Termen ”Afghanistan” användes av mogulrikets kejsare Babur i hans memoarer under 1500-talet för att hänvisa till områdena söder om Kabul, som beboddes av pashtuner (kallade ”afghaner” av Babur).[28]

Fram till 1800-talet användes namnet endast för pashtunernas nedärvda områden, medan kungariket som helhet var känt som kungariket Kabul, som omnämns av den brittiske statsmannen och historiken Mountstuart Elphinstone.[29] Andra delar av landet var under vissa perioder erkända som självständiga kungariken, som till exempel kungariket Balkh under det sena 1700-talet och tidiga 1800-talet.[30]

När landet expanderade och centraliserades antog afghanska myndigheter namnet ”Afghanistan” och utvidgade betydelsen till att gälla hela kungariket. Den engelska översättningen "Afghanland" hade redan förekommit i olika fördrag mellan Brittiska Indien och den persiska Qajardynastin, och då avsett områden som lydde under Barakzaidynastin i Kabul.[31]

Afghanistan blev det officiella namnet, när landet erkändes av världsgemenskapen 1919 sedan det blivit helt självständigt från britterna,[32] vilket bekräftades i nationens grundlag 1923.[33]

Statens namn under olika perioder[redigera | redigera wikitext]

Staten Afghanistan har haft en rad olika namn, som speglat statsskick och makthavarnas ideologi.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Afghanistans historia

Det område som idag utgör Afghanistan ligger i skärningspunkten mellan olika makt- och kulturområden och har inte utgjort en separat enhet förrän på 1700-talet. Hela eller delar av området har hört till riken med centrum i Iran, Centralasien och Indien, och delar av området har också utgjort centrum för större riken. Det har också skett flera stora invasioner från långväga imperiebyggare, och området har varit viktigt för handeln mellan Östasien och Medelhavsområdet. Därmed har kulturen utvecklats genom påverkan från många olika håll.

Forntiden och antiken[redigera | redigera wikitext]

Området har varit bebott mycket länge. I den norra delen av landet har man hittat 50 000 år gamla lämningar av en människa tillsammans med verktyg. I samma område fanns under yngre stenåldern (9 000 - 6 000 f.Kr) en kultur baserad på jordbruk och boskapsskötsel. Vid Helmandflodens delta i Sistanbäckenet, som idag delas mellan Iran och Afghanistan, uppstod på 4000-talet f.Kr. stadskulturen Shar-e Sokhta som utvecklades till en av de största stadsbildningarna mellan Persien och Indien.

Någon gång på 2000-talet f.Kr.bosatte sig de indoeuropeiska arierna i området. Sedan dess är dess historia nära sammanknuten med den övriga iranska världen där den zoroastriska religionen kom att dominera. Balkh i norr blev på 500 talet f.Kr. huvudstad i den persiska provinsen Baktrien och ett viktigt ekonomiskt och ekonomiskt centrum.

Alexander den store erövrade området år 330 f.Kr. Han grundade Herat som en grekisk kolonistad, levde några år i Balkh och lade grunden till ett hellenistiskt rike i Baktrien. Ungefär samtidigt blev området söder om Hindukush en del av det indiska Mauryariket som introducerade buddhismen i området.

Redan före vår tideräknings början skedde handel mellan Öst- och Sydasien och länderna kring Medelhavet, och en del av det nät av handelsvägar som med ett gemensamt namn kallades Sidenvägen gick genom det som nu är Afghanistan. Wakhankorridoren mellan Pamir och Hindukush var en viktig passage[34] och städerna Balkh, Bamiyan, Herat, Badakhshan och Kabul låg utefter handelsvägarna. Detta gjorde att varor och idéer från både öst och väst nådde området.[35]

Från 100 f.Kr. invaderades den norra och östra delen av området av centralasiatiska nomadfolk. De etablerade det buddhistiska Kushanriket som hade sin höjdpunkt på 200-talet e.Kr. Därefter följde några århundraden av nya angrepp från norr och skiftande maktförhållanden.

Arabiska och mongoliska invasioner[redigera | redigera wikitext]

År 663 intogs Kabul av arabiska erövrare som tvingade staden att lämna buddhismen och övergå till islam och att betala årliga skatter, men inget av detta blev bestående. Först 871, efter en ny arabisk ockupation, konverterade stadens invånare slutgiltigt till islam, och nästa år besegrade araberna det lilla kungadömet Bamiyan. Därmed blev området en del av den islamiska världen. Med den nya religionen följde ny byggnadskonst och diktkonst.

I början av 1220-talet invaderades området av de mongoliska stammar som enats av Djingis Khan. Hans krigföring var mycket hård och skonade varken människor eller byggnader. Efter Djingis Khans död delades riket upp i flera khanat, som först hölls samman under en stor-khan men efter Kublai Khans död 1294 blev självständiga riken. De khaner som härskade över nuvarande Afghanistan övergav så småningom mycket av den mongoliska kulturen till förmån för islam.

På 1380-talet kom en ny mongolisk erövring ledd av den turk-mongoliske härskaren Timur Lenk. Med utgångspunkt från sin huvudstad Samarkand skapade han ett sammanhängande rike från Indus till Svarta havet. Efter hand död 1405 splittrades hans välde genom strider mellan hans ättlingar, timuriderna. Den västra delen hade under 1400-talet sin huvudstad i Herat, som blev ett centrum för persisk litteratur och konst.

Mellan Mogulriket och Persien[redigera | redigera wikitext]

Östra delen av nuvarande Afghanistan erövrades år 1504 av mogulfursten Babur, som härstammade från både Djingis Khan och Timur Lenk. När han 1526 erövrade Delhi blev området kring Kabul en del av Mogulriket. Perserna behärskade västra delen kring Herat medan kontrollen över Kandahar växlade mellan de båda imperierna. Området norr om Hindukush behärskades av de uzbekiska khanaten i Chiva och Buchara.

1709 ledde den pashunske stamhövdingen Mirwais Khan Hotak i Kandahar ett framgångsrikt uppror mot Persien. Han utropade provinsen Kandahar till ett självständigt kungadöme. Hans son Mahmud Hotaki fortsatte bekämpa perserna och utropade sig till 1722 till shah över Persien, men hans efterträdare förlorade 1738 både Persien och Kandahar till Persiens härskare Nadir Shah. Nadir Shah fortsatte sitt fälttåg och erövrade 1738-1739 Ghazni, Kabul och Lahore från Mogulriket. De inbördes fientliga pashtunska stammarna i nuvarande Afghanistan enades för att bekämpa honom, men upproret slogs ned och Nadir Shah tvångförflyttade en del av de upproriska stammarna till områden som än i dag bebos av deras ättlingar. 1747 dödades Nahir Shah av sina egna officerare. Därefter bröt Ahmed Durrani loss Afghanistan som ett självständigt rike.

Afghanistan grundas[redigera | redigera wikitext]

Ursprunget till dagens afghanska stat var det rike som bildades 1747 under Huset Durranis regent Ahmed Shah Durrani, med Kandahar som huvudstad.[36] Senare flyttades huvudstaden till Kabul. Kring 1800 började riket falla samman, och utan stark överhet förvandlades stam- och klanhövdingar till självsvåldiga krigsherrar. Riket föll sönder med återupprättades i början av 1820-talet av emiren Dost Mohammed.[37]

Mellan Storbritannien och Ryssland[redigera | redigera wikitext]

Afghanistan som buffertzon i det storpolitiska spelet. Karikatyr som föreställer Shir Ali Khan med «vännerna» Ryssland och Storbritannien (1878).


Att den svaga afghanska staten alls kunde bestå under 1800-talet var en effekt av stormaktsrivaliteten mellan Storbritannien och Ryssland, där Afghanistan kom att fungera som buffert.Konflikten mellan de båda stormakterna har av bland andra Rudyard Kipling kallats det stora spelet.[38] Eftersom det aldrig helt har erövrats av någon utomstående makt har Afghanistan blivit kallat "oövervinnbart" [39] [40] och "imperiernas kyrkogård".

Första anglo-afghanska kriget 1839-1842 ledde till att britterna accepterade emiren Dost Mohammed, men sedan gradvis tog över delar av landet som därmed förlorade sin kust. Efter andra anglo-afghanska kriget 1878-1880 blev Afghanistan i praktiken ett brittiskt protektorat utan rätt till egen utrikespolitik. 1880-1901 styrdes landet av emiren Abdur Rahman som strävade efter att modernisera landet och skapa en stark centralmakt. Han slog ned 40 uppror och har kommit att kallas "järnemiren" på grund av sin hänsynslöshet.

Stormakterna bestämde hur Afghanistans gränser skulle dras utan att den svaga afghanska regeringen hade något att säga till om. Gränsen till brittiska Indien, Durandlinjen, drogs 1893 men har inte erkänts av den afghanska regeringen, något som har lett till ansträngda förbindelser med Pakistan sedan detta land blev självständigt 1947.

Tredje anglo-afghanska kriget 1919 ledde till att Afghanistan blev självständigt från Storbritannien.

Självständigt kungadöme[redigera | redigera wikitext]

Landet uppnådde full självständighet efter det tredje anglo-afghanska kriget. Landet skiljdes helt från Storbritannien den 19 augusti 1919. 1933 till 1973 var en politiskt stabil period då landet styrdes av kung Zahir Shah. 1946 blev landet medlem av Förenta nationerna.

Statskupper och sovjetisk ockupation[redigera | redigera wikitext]

1973 grep kungens svåger Mohammed Daoud Khan makten genom en oblodig militärkupp. Kungen avsattes och republik utropades. Daoud och hela hans familj mördades 1978 då det afghanska kommunistpartiet tilltvingade sig makten genom en militärkupp (Saur-revolutionen).[41]

Efter det kommunistiska maktövertagandet förbjöds alla andra politiska partier än det kommunistiska PDPA. Regimen utmanades av den USA- och Pakistanstödda mujaheddingerillan. Genom Central Intelligence Agency utbildades och beväpnades minst 35 000 mujaheddinsoldater. En del av dessa var frivilliga från andra länder. Samtidigt bekämpade olika fraktioner av PDPA varandra. Partiets förste president Nur Muhammad Taraki mördades hösten 1979 och efterträddes av Hafizullah Amin. När regeringen närmade sig kollaps invaderades Afghanistan, i december 1979, av sovjetiska trupper. Amin dödades och ersattes av Babrak Karmal. År 1986 ersattes han som president av Mohammad Najibullah.

1979-89 härjades Afghanistan av det Afghansk-sovjetiska kriget, en konflikt där uppskattningsvis 15 000 sovjetiska soldater miste livet. Dessa förluster i kombination med Sovjetunionens förestående sammanbrott och omfattande internationella påtryckningar föranledde att de sovjetiska stridskrafterna drog sig tillbaka 1989.[41] Antalet afghanska dödsoffer i kriget är oklart - olika källor anger mellan 562 000 och två miljoner människor. Ungefär sex miljoner flydde till grannländerna Iran och Pakistan.[42]

Inbördeskrig och talibanstyre[redigera | redigera wikitext]

Det sovjetiska uttåget följdes av en utdragen maktkamp mellan olika mujaheddinfraktioner. 1992 störtades den kommunistiska regeringen och det upprättades ett provisoriskt ledarråd för att styra landet, men striderna mellan olika grupper fortsatte. Nya författningar antogs 1993 och i juli 1996 utan att de tillämpades på grund av det pågående inbördeskriget. Dess blodigaste strider rasade 1994 då 10 000 milismän dödades i drabbningar i och runt Kabul. 1994 uppstod som en motreaktion mot kaoset och laglösheten talibanrörelsen.[43]

Talibanerna kom till makten i september 1996 och dödade då president Najibullah. Som mest kontrollerade talibanerna 90 procent av landets yta. I nordöst utmanades islamiströrelsen av Norra alliansen. Talibanerna införde islamistiska sharialagar och ändrade landets namn till Islamiska emiratet Afghanistan. Mohammed Omar fick titeln amir al-muminin (de troendes härförare). Landet utvecklades under slutet av 1990-talet till ett tillhåll för militanta islamister, bland annat Usama bin Ladins rörelse al-Qaida. 1998 sprängde al-Qaida de amerikanska ambassaderna i Kenya och Tanzania. I efterspelet av attackerna krävde USA att Afghanistan skulle utlämna bin Ladin. När talibanregimen vägrade lät Clinton-administrationen bomba vad man trodde var al-Qaidas träningsläger i Afghanistan, vilket visade sig vara civila byar. 1999 införde FN sanktioner mot Afghanistan.[43]

Talibanregimen blev allt mer isolerad och fundamentalistisk. I mars 2001 lät regimen skjuta sönder två 1 500 år gamla Buddhastatyer. Omvärlden rasade mot förstörelsen av dessa världsarvsförklarade kulturminnen.[43]

Perioden från 2001[redigera | redigera wikitext]

11 september-attackerna 2001 föranledde USA att ånyo att kräva Usama bin Ladin utlämnad. Regimen i Kabul tog avstånd från terrorattackerna efter påtryckningar från Pakistan. Afghanistan erbjöd sig att utlämna bin Laden om USA kunde presentera bevis för att denne hade planerat attackerna. USA avvisade kravet.[källa behövs]

Afghanistan angreps 7 oktober 2001 av USA. Kriget ledde till att talibanregimen avsattes. Målet var enligt USA att tillfångata eller döda Usama bin Ladin. I december 2001 hade invasionsstyrkorna tagit kontroll över Afghanistan. Vid årsskiftet enades afghanska ledare, talibanmotståndare, vid en konferens i Bonn om att bilda en interimsregering under Hamid Karzai. 2002 hölls ett traditionellt Loya jirga för att dra upp riktlinjer för landets framtid efter Taliban.[källa behövs]

I slutet av 2001 tog FN:s säkerhetsråd initiativ till den fredsbevarande styrkan International Security Assistance Force (ISAF). Styrkans mandat var att bistå president Karzais regering att upprätthålla lag och ordning samt att återuppbygga landets infrastruktur. [ifrågasatt uppgift] Under 2005 ingick USA och Afghanistan ett avtal om samverkan, vilket band samman de båda länderna i en långvarig relation. Samtidigt har det internationella samfundet bidragit med flera miljarder USA-dollar för att återuppbygga landet.[källa behövs]

Efter invasionen 2001 fortsatte USA att ha ett stort antal soldater i Afghanistan och att lägga ned mycket stora summor pengar på kriget. I december 2019 avslöjade tidningen Washington Post att ledande generaler, politiker och statstjänstemän under denna tid medvetet förde den amerikanska allmänheten bakom ljuset genom att hävda framgångar som inte stämde med verkligheten och genom att förneka att kriget inte gick att vinna. Tvärt emot sina uttalade intentioner och sina försäkringar till allmänheten har man inte lyckats bromsa korruptionen eller opiumhandeln och inte heller lyckats bygga upp en fungerande afghansk militär- eller poliskår. Totalt har mer än 775 000 amerikanska soldater tjänstgjort i Afghanistan under perioden 2001-2019, många av dem i flera omgångar. USA:s försvarsdepartement anger att 2300 soldater har dödats och 20 000 sårats i strid.[44] Chefen för FN:s Afghanistansats (Unama) Tadamichi Yamamoto skriver i december 2019 att minst 100 000 civila har dödats eller skadats i kriget sedan 2009 när Unama började dokumentera dödsfall och skador bland civilbefolkningen.[45]

2002–2014 styrdes Afghanistan av president Hamid Karzai. Denne handplockades från början av Bush-administrationen för att leda en övergångsregering efter talibanernas fall. Presidentval hölls 9 oktober 2004. Över 10 miljoner afghaner registrerade sig för att rösta. 17 kandidater utmanade interimspresident Karzai. Flera av dessa hävdade att valfusk förekom och manade till valbojkott. En oberoende kommission fastslog att valfusk hade förekommit, dock inte i en sådan omfattning att valets utgång hade påverkats. Karzai fick 55,4 procent av rösterna. Valet var det första i Afghanistan sedan val till parlamentet 1969. I Karzais regering ingick medlemmar ur Norra alliansen och andra regionala och etniska grupper. Exkungen Mohammed Zahir Shah återflyttade till Afghanistan, men saknade utsikter att bli återinsatt. Zahir Shah avled 23 juli 2007. Landets nya författning trädde i kraft 4 januari 2004. [källa behövs]

Våldet trappades upp inför valet 18 september 2005. Inom tio dagar i maj dödades den uttalat antitalibanske ledaren för det islamska rådet, Mawlawi Abdullah Fayaz och polischefen i Kabul, Akram Khakraizwall. En internationell givarkonferens arrangerades i London den 1 februari 2006 där Afghanistan fick löfte om 10 miljarder amerikanska dollar. Hårda strider har rasat mellan de Natoledda ISAF-styrkorna och motståndsgrupper (bland andra talibaner) sedan mars 2006. Den 12 maj 2007 dödades en av talibanernas befälhavare Mulla Dadullah Akhund i Helmand. I en vedergällningsaktion 23 juli svarade talibaner med att tillfångata och föra bort 23 sydkoreanska missionärer.[källa behövs] Talibanrörelsen gick under jorden för att senare återkomma. År 2008 kontrollerade talibanerna 10 procent av landet År 2019 uppskattade Svenska Afghanistankommittén att talibanerana fanns i nästan hela landet och att regeringen och talibanerna vardera kontrollerade 20-30% av landet medan övriga områden var föremål för konstanta aktiv dispyter.[46]

Hamid Karzai svärs in som president 7 december 2004.

2014 hölls ett nytt presidentval. Efter en utdragen process med ömsesidiga beskyllningar om valfusk fastställdes ett valresultat genom förhandlingar i oktober 2014. Resultatet blev att de två huvudkandidaterna till presidentposten delade upp makten mellan varandra. Ashraf Ghani utsågs till president och Abdullah Abdullah blev regeringschef. Resultatet blev en regering där de båda ledarna delade på departementen och där samarbetet och koordineringen fungerade dåligt.[47]

Ashraf Ghani (till vänster) och Abdullah Abdullah 2014

I september 2019 hölls presidentval, efter att ha skjutits upp flera gånger. Endast 1,8 av 9,6 miljoner registrerade väljare deltag i valet. Huvudkandidaterna, president Ashraf Ghani och chefsministern Abdullah Abdullah, utropade sig båda som segrare.[47] Först i december 2019 tillkännagavs ett preliminärt resultat som innebar att Ghani fått 50,64 procent av rösterna och därmed vunnit valet utan en andra valomgång. Abdullah Abdullah kom på andra plats med 39,5 procent av rösterna.[48] I februari 2020 presenterades samma resultat som definitivt. Abdullah underkände det med hänvisning till valfusk och sade sig vilja bilda en skuggregering.[49]

Både talibanerna, IS och andra upprorsgrupper agerar i Afghanistan, och regeringen har ända sedan USA-invasionen 2001 varit beroende av NATO-styrkor för att behålla makten. Sommaren 2019 förhandlade USA med talibanerna om ett tillbakadragande av amerikanska trupper, men utan att komma till någon överenskommelse. Inbördeskriget fortsatte, och hösten 2019 präglades av kraftigt ökat våld, som ofta riktade sig mot civila.[42][50]

Säkerhetsläget 2018–2019[redigera | redigera wikitext]

Uppsala konfliktdatabas rapporterar att Afghanistan år 2018 var det land i världen som hade störst antal döda i organiserat våld och väpnad konflikt. Nästan 26 000 människor dog av sådant våld, det största antalet sedan 1989. Under första halvåret 2019 var antalet konfliktrelaterade dödsfall nästan 14 000, varav 96 procent berodde på konflikten mellan regeringen och talibanerna.[22] FN rapporterar att de civila förlusterna mellan juli och september 2018 var 1 174 döda och 3 139 skadade, en nivå som betecknas som "utan motstycke" med "totalt oacceptabelt" våld. Förlusterna är 42 procent högre än under samma period i fjol och FN lägger det största ansvaret på grupper som talibanerna och terrorrörelsen IS.[51]

Under 2018 var Taliban den terrorgrupp i världen som dödade flest människor, enligt Vision of Humanity 6 103 personer. I Afghanistan agerade också den afghanska grenen av IS, som var världens fjärde dödligaste terrorgrupp med mer än tusen döda i terrordåd. Detta gjorde Afghanistan till det land som var värst drabbat av terrorism, mätt i antalet döda.[23] I november 2019 kontrollerade Taliban en större del av landets yta än någon gång sedan de störtades 2001.[52]

På grund av säkerhetsläget har svenska utrikesdepartementet sedan 2006 avrått från alla resor till Afghanistan.[53] Det svenska Migrationsverkets Center för landinformation och landanalys inom migrationsområdet (Lifos) publicerar regelbundet rapporter om säkerhetsläget i ett antal länder. Nedan sammanfattas den (nov 2019) senaste fullständiga rapporten om Afghanistan, publicerad i december 2018.[54]

Väpnat våld[redigera | redigera wikitext]

Den afghanska regeringen har länge varit i försvarssituation mot talibanerna. I juli 2018 kontrollerar regeringen cirka 65 procent av landet. I september fanns i landet uppskattningsvis 20 000 internationella soldater inom den Nato-ledda styrkan Resolute Support. Under 2018 gjorde talibanerna ingen stor våroffensiv som tidigare år, utan genomförde en mängd mindre attacker.mot polis- och arméposteringar runt om i landet. De attackerade även provinshuvudstäderna i Farah och Ghazni, enligt Lifos tolkning som en demonstration inför befolkningen av sin egen styrka och svagheten hos den valda regeringen, som talibanerna ser som USA-kontrollerade marionetter. Antalet totala dödsoffer under januari–augusti var klart högre än motsvarande period 2017, medan antalet civila offer var något lägre. Lifos ser dock en ökande risk för civilbefolkningen att drabbas av självmordsattacker och andra sprängdåd och av regeringens flygbombningar. Speciellt pekar man på sekteriska attacker mot landets shiamuslimska minoritet i västra Kabul och i Herat.[54]

Huvudstaden Kabul är under regeringskontroll men har trots detta utsatts för ett ökande antal självmordsbombningar som var och en har skördat många offer. Invånarna i Kabul upplever en stor otrygghet som begränsar deras rörlighet i staden. Det största antalet civila dödsfall inträffade i Kabul samt i provinserna Nangarhar, Ghazni, Faryab och Helmand. Lifos ser en stor krigströtthet hos befolkningen och uttrycker försiktiga förhoppningar om förhandlingslösningar på konflikten, men betonar att detta i så fall är på lång sikt, bland annat för att IS har etablerat sig i Afghanistan och inte är intresserade av förhandlingar. Som ett tänkbart värre scenario ser Lifos riskerna för ökat sekteristiskt våld mot den shiamuslimska hazariska minoriteten, som befaras försvara sig med vapen.[54]

Flyktingar[redigera | redigera wikitext]

Läger för internflyktingar i Kabul 2010

Vid halvårsskiftet 2018 fanns enligt uppskattningar nästen 1,5 miljoner internflyktingar i Afghanistan. Vissa av dem har lämnat sina hem eftersom torka gjort det omöjligt att försörja sig, men de flesta har flytt på grund av det pågående våldet. De flesta internflyktingarna har tagit sin tillflykt till större städer inom sitt närområde.[54]

I början av 2018 fanns cirka 5 miljoner afghanska medborgare i grannländerna Iran och Pakistan. Under första halvåret 2018 återvände drygt en halv miljon av dem till Afghanistan. Huvuddelen av dem återvänder från Iran, där det på grund av den politiska och ekonomiska utvecklingen blivit allt svårare för afghanska flyktingar att försörja sig. Återvändare från övriga världen är mycket färre. Enligt uppgifter från Eurostat återvände 4 265 afghanska medborgare från EU år 2017, och 2016 uppgick antalet till 8 340. De studier och uppföljningar som har gjorts visar att många av de som återvänt från Europa har en vilja att återigen lämna Afghanistan.Det finns också uppgifter om att personer som har sin familj i Iran tenderar att relativt omgående lämna Afghanistan och ta sig till Iran.[54]

Möjligheten till försörjning och sysselsättning är generellt sett sämre för internflyktingar och återvändare jämfört med befolkningen i stort. 84% av återvändarna var 2018 i en akut situation med brist på mat. En del av återvändarnas svårigheter beror på att det är svårt att etablera sig och hitta jobb och bostad på en ny plats i Afghanistan utan ett nätverk bestående av familj, släkt eller nära vänner. Bristen på rent vatten är generellt ett stort problem, som förefaller drabba internflyktingar och återvändare hårdare än befolkningen i stort.[54]

Rättssäkerhet[redigera | redigera wikitext]

I en rapport om situationen per 31 december 2018 konstaterar svenska utrikesdepartementet att situationen i Afghanistan är svår vad gäller mänskliga rättigheter. Rättssystemet har stora brister, både på grund av begränsad kapacitet och utbredd korruption. Många afghaner saknar grundläggande rättssäkerhet. Kvinnor och barn är extra utsatta. Enligt konstitutionen har kvinnor samma rättigheter som män, men diskriminering, grova kränkningar och våld är vanligt förekommande i synnerhet utanför större städer. Hederskultur, inklusive hedersbaserat våld och stark kontroll av släktingar förekommer och påverkar kvinnors möjligheter att åtnjuta de mänskliga rättigheterna negativt.[55]

Geografi och natur[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Afghanistans geografi
Nordöstra Afghanistan vid gränsen till Tadzjikistan
Engelskspråkig karta över Afghanistan.

Gränser[redigera | redigera wikitext]

Afghanistan saknar kust och gränsar till sex länder: Iran och Turkmenistan i väster, Uzbekistan och Tadzjikistan i norr och Pakistan och Kina i öster.

De flesta gränserna fastslogs under 1800-talet genom fördrag mellan stormakterna Ryssland och Storbritannien och skär till stor del rakt igenom områden med enhetlig historia och befolkning. Gränsen i norr utgörs av floden Amu Darja, som delar den gamla provinsen Baktrien. Den smala Wakhankorridoren i nordöst har en kort gräns mot Kina och tilldelades Afghanistan för att Ryssland och Brittiska Indien inte skulle gränsa till varandra. Gränsen i väster innebär att de pashtunska områdena delas mellan Afghanistan och Pakistan och är fortfarande omstridd.[56]

Gränsen mot Iran fastslog slutligt först 1935. I dess södra del är frågan om fördelningen av Helmandflodens vatten ett problem i relationen mellan grannländerna.[56]

Geografiska huvuddrag[redigera | redigera wikitext]

Bergskedjan Hindukush går från nordöstra delen av landet till västra gränsen. Bergsmassiven bildar gränser mellan landets regioner. Den högsta punkten är berget Nowshak som når 7 485 meter.

Slättland täcker landets norra och sydvästra delar. Drygt 12,3 procent, eller 8 miljoner hektar, av landets yta består av odlingsbar mark, varav mer än hälften är konstbevattnad.[57]

Större delen av Afghanistan är fattigt på nederbörd. Avrinningen sker genom floderna Amu-Darja mot norr, Hari Rud mot nordväst, Helmand mot sydväst och Kabul mot öster. Endast vattnet från Kabulfloden och dess bifloder når havet, via Indus i Pakistan. Många av Afghanistans vattendrag är endast periodvis vattenförande.

De största städerna är huvudstaden Kabul, Mazar-e Sharif och Kunduz i norr, Herat i väster, Jalalabad i öster och Kandahar i söder.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Afghanistan har inlandsklimat med varma somrar och kalla vintrar. Torka råder i stora delar av landet, vilket gör att färskvattentillgången blir begränsad.

Luftföroreningar[redigera | redigera wikitext]

Kabul hör till de städer i världen som är värst drabbade av luftföroreningar, och forskningsgruppen State of Global Air beräknar att luftföroreningarna skördade 26 000 liv i Afghanistan under år 2017.[58]

Styre och politik[redigera | redigera wikitext]

USA:s ambassad i Kabul.

Styrelsesätt[redigera | redigera wikitext]

Afghanistans nuvarande konstitution antogs 2004.[59] Landet är enligt konstitutionen en islamisk republik där makten är uppdelad på den verkställande, lagstiftande och dömande makten. Deras respektive maktutövning ska vara självständig. Konstitutionen ger dock presidentämbetet förhållandevis stora befogenheter som förstärks av den politiska dynamiken, där den verkställande makten har det största inflytandet. Lagar antas ofta genom presidentdekret, vilket sker i en konstitutionell gråzon.[55]

Presidentval ska äga rum vart femte år och höll senast 2019. Val till parlamentets underhus (wolesi jirga) ska också hållas vart femte år. Det senaste valet försenades med över tre år och hölls i oktober 2018. Det året fanns 74 politiska partier registrerade. Partiernas strukturer är ofta svaga och de bygger i regel mer på etnisk tillhörighet än på gemensamma politiska intressen eller ideologi. Det finns få tydliga skiljelinjer mellan olika grupperingar i parlamentet. Valsystemet bygger inte på proportionell mandatfördelning vilket leder till ett starkt individfokus.[55][60]

Sedan valet är president Ashraf Ghani stats- och regeringschef. Hans huvudmotståndare i valet 2014 Abdullah Abdullah innehar en post ungefär motsvarande premiärminister (Chief Executive), en funktion utan stöd i konstitutionen som inrättades som maktdelningskompromiss till följd av det omtvistade valresultatet.[55] Valresultatet från 2019 tillkännagavs definitivt i februari 2020, fem månader efter valet, och innebär att Ghani fick 50,64 procent av rösterna och sitter kvar på sin post. Abdullah underkände resulatet med hänvisning till valfusk och sade sig vilja bilda en skuggregering.[49]

Samverkan mellan parlamentet och regeringen fungerar dåligt.[60] Regeringens arbete hämmas av inbördes konflikter mellan olika ministerier. Skiljelinjerna är ofta etniska, där president Ghani (pashtun) och premiärminister Abdullah (tadjik) favoriserar sina egna folkgrupper vid tillsättningar av poster och tilldelning av utvecklingsprogram. Andra folkgrupper, som hazarer och uzbeker, exkluderas vilket i sin tur leder till ökade etniska och regionala motsättningar. Korruptionen är ett mycket stort hinder för en effektiv och rättssäker förvaltning.[61][62]

Provinsindelning[redigera | redigera wikitext]

Numrerad karta över Afghanistans 34 provinser.
Karta över Afghanistans 34 provinser.

Afghanistan består av 34 provinser, eller velayat. Regionerna styrs formellt av centralt utnämnda guvernörer.

  1. Badakhshan
  2. Badghis
  3. Baghlan
  4. Balkh
  5. Bamiyan
  6. Daikondi
  7. Farah
  8. Faryab
  9. Ghazni
  10. Ghowr
  11. Helmand
  12. Herat
  1. Jowzjan
  2. Kabul
  3. Kandahar
  4. Kapisa
  5. Khost
  6. Konar
  7. Kondoz
  8. Laghman
  9. Lowgar
  10. Nangarhar
  11. Nimruz
  1. Nurestan
  2. Oruzgan
  3. Paktia
  4. Paktika
  5. Panjshir
  6. Parvan
  7. Samangan
  8. Sar-e Pol
  9. Takhar
  10. Wardak
  11. Zabol

(Se karta för överensstämmande numrering)

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Afghanistan är ett av Asiens fattigaste länder.[63] Landet är ett outvecklat agrarland med låg medellivslängd. De reformer som inletts raserades under 1980-talets krig och inbördesstrider, då även närings- och samhällsliv lamslogs. Men landet har stora, ännu outnyttjade naturresurser, bland annat kol och järnmalm och riklig tillgång på vattenkraft. I norr utvinns stora mängder naturgas; huvuddelen exporterades tidigare till Sovjetunionen. Industrin är svagt utvecklad och omfattar mest lätt produktion (livsmedel, textilier, byggnadsmaterial). Omkring hälften av befolkningen lever av jordbruk och boskapsskötsel. Konstbevattnade odlingar i floddalarna ger spannmål, grönsaker, sydfrukter och bomull. Karakulfåren ger pälsverk (persian) och ull, som används för tillverkning av de berömda afghanmattorna. Viktiga handelspartner före kriget var Sovjet, Pakistan och Indien.[uppdatering behövs]

Valutan är afghani. För en svensk krona kan 6 afghani erhållas. Under de senaste åren har opiumhandeln ökat kraftigt i landet, och 2006 beräknades den utgöra cirka 35 procent av Afghanistans BNP.[64] Afghanistan svarar för 93 procent av den totala opiumproduktionen i världen (2007).[65][uppdatering behövs]

Afghanistan har en bruttonationalprodukt (köpkraftsparitet) på 23 468 000 000 internationella dollar (2009).[66] Landet hade samma år en bruttonationalprodukt (köpkraftsparitet) per capita på 812 internationella dollar.[66][uppdatering behövs]

Jordbruk och boskapsskötsel[redigera | redigera wikitext]

En bonde nära Bamiyan skördar alfalfa 2012
Bönder bygger bevattningskanal 2005

Jordbrukssektorn är den största i landets ekonomi. Uppgifterna om hur stor del av befolkningen som lever på jordbruk varierar mellan 60 procent[67] och mer än 70 procent.[68] Endast 12-15 procent av landytan lämpar sig för jordbruk. Den ligger utspridd i dalarna och på slätterna runt de större städerna. Ungefär hälften av den tillgängliga jordbruksmarken utnyttjas, och av den är cirka 26 procent konstbevattnad. Jordbruksproduktionen är mycket lägre än vad den skulle kunna vara med mer utvecklade metoder och konstbevattning. Våren 2028 uppskattade FAO att nästan 2,2 miljoner människor lever i kronisk livsmedelsosäkerhet, och av dem riskerar 1,4 miljoner att drabbas av akut livsmedelsbrist på grund av torka.[68]

För att bevattna de regnfattiga delarna av landet har man i mer än tvåtusen år använt underjordiska bevattningstunnlar (kariz) som fört vatten från bergen ut på de torra slätterna. Enligt en uppskattning fanns det i mitten av 1900-talet ungefär 20 000 sådana tunnlar i landet. De underhölls av de bybor som använde dem.[69] Krig och samhällelig oro har senare lett till att många anläggningar har förfallit.[70] Vintrarnas snöfall i bergen är livsviktigt för dalarnas bevattningssystem och förvaltningen av vattenresurserna spelar en avgörande roll i den utveckling av jordbruket som krävs för att försörja en växande befolkning.[68]

Vete är den viktigaste grödan. Dessutom odlas korn, maj och ris. Bomull för avsalu odlas främst i norr och längs Helmandfloden. På konstbevattnad jordbruksmark odlas frukt och grönsaker för export och för de lokala marknaderna.[68]

I Afghanistan odlas 80–90 procent av all världens opium, vilket gör landet till världens största producent av denna råvara till bland annat heroin. 2017 är omkring 350 000 jordbrukarfamiljer i Afghanistan är helt eller delvis beroende av att odla opiumvallmo för att kunna försörja sig, och UNODC (FN:s drog- och brottsbekämpningsorgan) uppskattar att opiumodlingen genererar ytterligare cirka 350 000 årsarbeten för inhyrd arbetskraft. Opiumskörden 2017 var omkring 9 000 ton. Över hälften skördades i södra delen av landet, och hela 44 procent enbart i provinsen Helmand. Uppskattningsvis odlas opium på 328 000 hektar jordbruksmark.[71][72].

Saffran är världens dyraste krydda. Den saffran som odlas i Afghanistan bedöms ha mycket god kvalitet och regeringen uppmuntrar odling av saffranskrokus som ett alternativ till opievallmo. Exporten av saffran är fortfarande liten men har ökat kraftigt under de senaste åren (2018). Jorden i området kring Herat bedöms vara särskilt lämpad för odling av saffran.[73]

Boskap är en viktig källa till inkomster och livsmedel för Afghanistans jordbrukarfamiljer, som håller får, getter och nötboskap framför allt för husbehov. Yoghurt, hårdost och färskost tillverkas och säljs av småproducenter, men som helhet är mejeriproduktonen låg och dåligt koordinerad. För nomaderna (kuchi) är djuren den främsta inkomstkällan. I norra delarna av landet föder man upp karakulfår, vars nyfödda lamm slaktas för sin tätlockiga päls som säljs under namnet persian. En rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO 2003 visar att antalet djur hade minskat kraftigt sedan 1995 och att 60 procent av kuchi-hushållen hade förlorat all sin boskap.[68][74]

Industri och hantverk[redigera | redigera wikitext]

Tillverkningsindustrin i Afghanistan är mycket liten och framför allt inriktad på förädling av jordbruks- och boskapsprodukter. Viktigast är bomullsindustrin, som dock inte tillgodoser det inhemska behovet. Det finns också industriell tillverkning av konstgödsel, cement, socker, vegetabilisk olja och ylletyger.[67]

En mängd konsumtionsprodukter tillverkas i hantverksbaserad småindustri. Afghanska mattor tillverkas hantverksmässigt för export, och andra hantverksprodukter är koppar-, läder och guldsmedsarbeten.[67]

Industri, gruvdrift och byggverksamhet beräknas 2019 svara för en dryg femtedel av Afghanistans BNP.[75] Antalet industriarbetare anges av olika källor vara högst 10 procent av den totala arbetskraften [75] eller cirka 18 procent (inkluderar byggindustri) av de yrkesverksamma männen år 2017.[67]

Naturtillgångar[redigera | redigera wikitext]

Afghanistans främsta naturtillgångar är olja och naturgas. Det finns också koppar, järnmalm och andra mineraler. Majoriteten av naturgasen används inom landet. Oljan finns främst i norr. Den får utvinnas genom ett avtal med ett kinesiskt bolag, men utvinningen försvåras av väpnad konflikt i de aktuella områdena (2017). Kopparfyndigheten i Aynak antas vara världens näst största icke exploaterade fyndighet. Ett exploateringsavtal finns med ett kinesiskt bolag, men utvinningen har ännu (2019) inte påbörjats.[76]

Amerikanska forskare konstaterar efter en inventering 2006 att Afghanistan förutom koppar och järn har mycket rika fyndigheter av guld, silver, aluminium och andra metaller. Exempelvis finns i Helmandprovinsen en enorm mängd sällsynta och värdefulla jordartsmetaller.[77]

Export[redigera | redigera wikitext]

Afghanistans lagliga export av varor och tjänster svarade år 2026 för endast sju procent av BNP. Den illegala ekonomin med opiumproduktion, smuggling och internationell handel med heroin beräknas motsvara 20-32 procent av BNP och skapar vinster som framför allt går till smugglare och deras kontakter inom politiken.[68]

Energiförsörjning[redigera | redigera wikitext]

Afghanistan har år 2020 kapacitet att generera 519 megawatt energi årligen, varav ungefär hälften vattenkraft och häften förbränningsenergi. Årligen importeras ungefär 2000 megawatt från grannländerna. 65 procent av landets invånare saknar tillgång till elektricitet. Integrity Watch Afghanistan kritiserar regeringen för att inte bygga ut resurserna som beslutat och menar att detta främjar korruption och är en viktig orsak till landets svaga ekonomi. Regeringen tillbakavisar kritiken.[78]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Då det saknas en aktuell och genomgripande folkräkning varierar uppgifter om folkmängden och folkgruppernas procentuella andel.[79] Den senaste officiella folkräkningen genomfördes 1979. Enligt Svenska Afghanistankommittén har Afghanistan år 2019 24–36 miljoner invånare, varav 45 procent är under 15 år och 1,5–2,5 miljoner nomader.[80]

Befolkningen utgörs av fyra större och ett trettiotal mindre folkgrupper. En källa från 1998 uppgav att pashtuner utgjorde 62,73 procent av befolkningen. De andra folkgrupperna som nämndes var tadzjiker (12,4 procent), hazarer (9 procent), uzbeker (6 procent) aimaker (2,68 procent) och turkmener (2,69 procent).[81] En annan källa från 2019 uppger att 40–45 procent är pashtuner, 25 procent tadzjiker och 10–15 procent vardera hazarer och uzbeker.[80]

Omkring 17 procent av befolkningen bor i städer, men huvuddelen lever i byar på landsbygden. Tätast befolkade är floddalarna och slätten i norr.[källa behövs]

I ett land med en sådan etniskt mångfald som Afghanistan har den gemensamma religionen, islam, spelat en viktig roll för att ena de olika folkgrupperna. Omkring 80 procent av befolkningen är sunnimuslimer, 19 procent är shiamuslimer och cirka 1 procent har annan trostillhörighet.[82] Den mest genomgripande skillnaden mellan Afghanistan och det stora flertalet länder i dess befolkningsstorlek är att det är ett stamsamhälle, antagligen världens största.[källa behövs]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Afghanistan har en av de högsta befolkningsandelarna i världen som ej är läs och skrivkunniga.[83] Siffror från 2006 visar att uppskattningsvis 28 procent av befolkningen kunde läsa och skriva, fördelat mellan könen så var cirka 43 procent av männen och 13 procent av kvinnorna läskunniga.[84] Enligt en annan källa från 2015 kunde 31 procent av befolkningen över 15 läsa och skriva, där andelen var 17 procent för kvinnor. Andelen läskunniga kvinnor varierade kraftigt olika delar av landet. För män var läskunnigheten högst i Kabul med 68 procent och lägst i Helmand med 41 procent.[83]Uppgifterna är dock mycket osäkra, vilket illustreras av att vidstående diagram från UNESCO visar andra siffror.

UNESCO Institute of Statistics Afghanistan läskunnighet för befolkningen över 15 år 1980–2015

2006-2007 har mer än fyra miljoner manliga och kvinnliga studenter påbörjat studier i skolor runt om i landet. På grund av bristande finansiering, osäkra skolbyggnader, kulturella normer och en stor mängd icke ackrediterade lärare återstår det dock ännu omfattande problem med utbildningen i Afghanistan. Bristen på kvinnliga lärare är ett problem för vissa afghanska föräldrar, framförallt i mer konservativa områden, då de inte vill att deras döttrar skall undervisas av män.[85][uppdatering behövs]

Enligt Världsbanken fanns i slutet av 2016 över 120 privata och statliga universitet och högskolor med totalt över 300 000 studerande. Kvaliteten varierade mycket och de allra flesta av institutionerna var relativt nystartade. År 2001 fanns bara drygt tio motsvarande institutioner med uppskattningsvis 10 000 studenter.[86]

Äktenskap och kvinnorättigheter[redigera | redigera wikitext]

Enligt FN är Afghanistan ett av världens mest ojämlika länder. Huvuddelen av alla kvinnor är förtryckta av patriarkala sedvänjor och kvinnor diskrimineras inom utbildning, politik och arbetsmarknad på grund av en utbredd kvinnodiskriminerande kultur.[87][88] Nästan 9 av 10 kvinnor utsätts för fysiskt, sexuellt eller psykiskt våld och vanligen utövas våldets av offrets egen familj.[89] Kvinnors levnadsvillkor bestäms till stor del av kvinnans far eller make.[88] När maken dör förlorar kvinnan sin identitet och ställning i samhället.[90]

Burkaklädda kvinnor handlar mat, 2010

Purdah[redigera | redigera wikitext]

Afghanistan var redan under antiken ett starkt patriarkalt samhälle, vilket inte förändrades i och med islams ankomst. I synnerhet på landsbygden i de södra och östra delarna av landet präglas livet av de normer och regler som kallas pashtunwali.Det innebär bland annat att mannen har ansvaret att försörja och skydda sina kvinnliga familjemedlemmar i syfte att försvara sin egen heder, ära och rykte.[91] En rad vardagliga levnadsregler (purdah) håller män och kvinnor skilda åt och innebär bland annat att kvinnor inte visar sina ansikten utanför hemmet.[60][92]

Drottning Soraya Tarzi i Berlin år 1928.

En viss begränsad förändring inleddes på 1920-talet av den då västvänlige monarken Amanullah Khan lät sin drottning Soraya och sina döttrar visa sig offentligt utan slöja som ett sätt att uppmuntra kvinnornas frigörelse.[93] Kungaparet blev mycket kritiserat och avsattes 1929, men reformerna fortsatte om än i långsammare takt. 1959 blev adelsmännen och hovfunktionärerna uttryckligen uppmanade att låta sina hustrur visa sig utan slöja på ett liknande sätt som Shahen i Iran gjorde 1936.[källa behövs] Dessa reformer begränsade sig dock till de större städerna.

Fram till 1959 hade nästan inga kvinnor i Kabul eller övriga landet visat sina ansikten utanför hemmet. På självständighetsdagen 1959 genomförde ett antal kvinnor, främst sådana som var gifta med högt uppsatta dignitärer, en aktion och visade sina ansikten offentligt. Aktionen väckte starka reaktioner och flera av kvinnorna fängslades under kort tid.[92]

Under Taliban-regimens styre förlorade kvinnor rätten till utbildning och var förbjudna att lämna hemmet utan en manlig släkting eller att vistas i offentliga miljöer utan en heltäckande slöja.[89]

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

Afghanistan Independent Human Rights Commission rapporterar att upp emot 80 procent av alla äktenskap äger rum utan samtycke från bruden som i nästan hälften av fallen är under 18 år. Mellan 60 och 80 procent av alla äktenskap är tvångsäktenskap. Enligt organisationens intervjuer med överlevande kvinnor som försökt begå självmord var den vanligaste orsaken att undslippa äktenskapet.[94] I pashtunwali ingår hos vissa familjer att ett allvarligt brott kan sonas genom att förövarens familj kan ge bort en flicka eller kvinna för giftermål för att sluta fred och undvika blodshämnd. Det finns också en tradition med bytesäktenskap, alltså att ett syskonpar (bror och syster) gifts bort med ett syskonpar från en annan familj, men detta är idag mindre vanligt förekommande.[91]

Afghanistan har en hög andel äktenskap mellan personer som är släkt. En studie från 2012 i åtta provinser visade att äktenskap mellan kusiner i första led utgjorde 28 procent av alla äktenskap, äktenskap mellan dubbelkusiner utgjorde 7 procent och äktenskap mellan sysslingar utgjorde 6 procent av alla äktenskap.[95]

Kvinnors utbildning och politiska inflytande[redigera | redigera wikitext]

Majoriteten av Afghanistans kvinnor bor på landsbygden och en stor del av dem är fattiga. Deras liv präglas av hårt arbete, låg utbildning och låg förväntad livslängd.[96] Kvinnors läs- och skrivkunnighet var 2015 i snitt 17 procent, högst i Kabul med 24,7 procent och i vissa områden på landsbygden så låg som 1,5 procent.[83]

I Afghanistans historia nämns ett fåtal kvinnor som spelat en stor politisk roll och även kvinnliga makthavare: Timuriddrottningen Gauhar Shad (c:a 13781459) i Herat spelade en stor politisk roll.[97] 1556–1564 regerade drottning Mah Cucak Begum i Kabul.[98]

Drottning Soraya, som hade stort politiskt inflytande 1919-1929, var utbildad i Damaskus och dotter till en journalist och författare som levt många år i Europa och Syrien. Soraya var sin mans enda fru, vilket bröt mot traditionen. Hon deltog aktivt i regeringsarbetet och var förmodligen Afghanistans mest inflytelserika kvinna någonsin. Hon var före sin tid. Andra kvinnor i den lilla urbana överklassen började utbildas först på 1950-talet.[92]

1964 års konstitution hänvisar till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och ger allmän och lika rösträtt åt både kvinnor och män.[99] År 2001 antogs ett antal nationella dokument som ger kvinnor rätt att delta i den nationella utvecklingen.[96] I parlamentets underhus (Wolesi Jirga) med 249 ledamöter är 68 platser kvoterade för kvinnor.[100]

Det är dock mycket långt kvar till verklig jämställdhet. År 2018 finns framgångsrika kvinnor inom olika delar av samhället, men både deras och andra kvinnors möjlighet till utbildning och förvärvsarbete är fortfarande beroende av tillåtelse och stöd från familjens manliga överhuvud.[101]

Barn och unga[redigera | redigera wikitext]

Hazarapojkar i provinsen Daykundi 2011

Afghanistan är (2017) Asiens fattigaste land och 40 procent av barnen är kroniskt undernärda.[13]

FN rapporterade i oktober 2019 att en tredjedel av alla civila offer för krigsvåld under 2015-2018 var barn, och att det under denna period gjorts 832 attacker mot skolor.[102] Internationella Rädda Barnen rapporterade i november 2019 att två tredjedelar av barnen i Kabul har råkat ut för eller bevittnat explosioner och annat våld och att ungefär hälften av landets barn lider av sömnlöshet och nedstämdhet på grund av rädsla.[103]

UNICEF rapporterade i december 2019 att Afghanistan är det farligaste landet i världen för barn. Mellan 2009 och 2018 dödades nästan 6500 barn av våld i väpnad konflikt, och ytterligare nästan 15 000 skadades.

- 3,8 miljoner barn behövde humanitär hjälp

- 3,7 miljoner barn i skolåldern gick inte i skolan

- 600 000 barn under 5 år var undernärda

- 30 % av barnen användes för fysisk arbetskraft.[104]

Det rapporteras att både talibanerna och IS använder barn som soldater och självmordsbombare.[105][106] Det finns också rapporter om att afghanska flyktingpojkar i Iran tvångsrekryterats till att strida i iranska förband på Assad-regimens sida i Syrien, ofta med dödlig utgång.[107][108]

FN uppskattade 2008 att cirka 70–80 procent av alla äktenskap var tvångsäktenskap, vilket inte ska förväxlas med arrangerade äktenskap.[109] Flickor men även pojkar tvingas till äktenskap och gifts bort medan de fortfarande är barn[110]. Afghanistan Independent Human Rights Commission rapporterar att det är vanligt med självmord och självmordsförsök bland flickor och unga kvinnor som vill slippa giftas bort.[111] Unga pojkar riskerar att utnyttjas som sexslavar genom seden bacha bazi, som formellt är förbjuden men som tillämpas av rika och inflytelserika män.[112][113][114]

Islams roll i samhället[redigera | redigera wikitext]

Den stora majoriteten av Afghanistans befolkning är muslimer, varav 85-90 procent tillhör huvudriktningen sunni och 10-15 procent är shia.[115] Folkgruppen hazara är till största delen shiamuslimer, medan andra folkgrupper framför allt är sunni.[116]

Islam är statsreligion i Afghanistan och allmänt erkänns sharia som lagstiftning. Olydnad mot islamiska påbud har dödsstraff i straffskalan. År 2004 infördes en lag som förbjöd texter som kan uppfattas som anti-islamiska. Individer har blivit bestraffade för hädelse för sådana handlingar som att fördöma kvinnors behandling i islamiska samhällen, att fördöma brott som enligt förövaren begåtts i islams namn eller att publicera en inofficiell översättning av Koranen.[117] Att lämna islam för en annan religion eller helt avsäga sig religion (apostasi) ses som en kränkning av islam, ett allvarligt brott som kan bestraffas med döden.[118] Enligt FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, löper individer som avsagt sig sin muslimska tro eller konverterat löper en verklig risk för förföljelse och dödsstraff i Afghanistan.[119][120]

För de allra flesta, särskilt på landsbygden, är islam en obestridlig och självklar del av livet. Många traditionella sedvänjor, till exempel den hederskodex och de levnadsregler som sammanfattas med uttrycket pashtunwali, uppfattas som en del av islam utan att ha någon egentlig grund i koranen.[115] I städerna finns en förhållandevis liten utbildad grupp som är sekulär och i mycket står för västerländska värderingar, men de uttrycker sällan sina åsikter offentligt för att inte betraktas som "fiender mot islam".[115]

Ytligt sett är skillnaden mellan de både muslimska inriktningarna inte särskilt stor, men shiiternas historia som ofta undertryckt och förföljd grupp har bland annat lett till en offermystik, symboliserad av den tredje imamen Husains martyrdöd i Karbala år 680.[115] Motsättningar mellan sunni- och shiamuslimer underblåstes och utnyttjades av "Järnemiren" Abdur Rahman, när han på 1890-talet svarade på ett hazariskt uppror med att mana sunnimuslimska landsbygdsbor till jihad mot de shiamuslimska hazarena som beteckandes som "otrogna". Resultatet blev vad många betecknar som ett folkmord på hazarer.[121]

Under 1900-talet försvagades religionens betydelse i det politiska livet, men en vändpunkt kom med den kommunistiska statskuppen i april 1978. Den nya regimens iver att förändra landet i grunden ledde till en reaktion med starka religiösa förtecken, som förstärktes av regimens hårda repression. Sovjetunionens inmarsch 1979 förstärkte islam som en avgörande politisk kraft, till försvar för religionen och traditionella värden.[115]

Talibanernas ideologi innefattar en anti-imperialistisk version av islam, sunnitisk extremism med starka anti-shiitiska inslag och pashtunska folkliga föreställningar.[115] Deras mål är att bilda ett islamiskt emirat i Afghanistan, styrt av islamisk lag. En gren av IS, Islamiska staten i Khorasan provinsen - ISKP - bildades 2015 och vill upprätta ett internationellt islamiskt kalifat. Deras terrordåd har i hög grad riktat sig mot shiamuslimska hazarer.[122]


Kultur[redigera | redigera wikitext]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Afghanistan har två officiella språk, dari och pashto, som båda tillhör den iranska grenen av den indoeuropeiska språkfamiljen. Vissa provinser har även andra officiella språk, både indoeuropeiska och tillhörande anda språkgrupper.

Enligt en källa från 2007 talas dari, som är en högspråksvariant av persiska, tillsammans med närliggande persiska dialekter av cirka 50 procent, främst tadzjiker (egentligen tadzjikiska), hazarer (egentligen hazaragi) och aimaker (egentligen aimaq). Pashto talas av cirka 35 procent. Vidare talar 11 procent turkspråk, främst uzbekiska (10 procent av hela befolkningen) och turkmenska, men även kirgiziska, och utöver detta talas 30 mindre språk (främst baluchiska, pashai och nuristanska språk) av cirka 4 procent.[82]

Tvåspråkighet är vanlig och sambandet mellan folkgrupp och språk är inte alltid exakt.[123]

Media[redigera | redigera wikitext]

Medierna kontrollerades tätt under talibanperioden och andra perioder i landets historia, och var relativt fria under andra. Under talibanperioden lades televisionen ned 1996 och tryckt media förbjöds att publicera kommentarer, fotografier eller läsarnas brev.[124] Den enda radiostationen sände religiösa program och propaganda och sände ingen musik.[124]

Efter att talibanregimen störtades 2001, släpptes pressens begränsningar gradvis och privat media diversifierades. Yttrandefriheten och pressen främjas i 2004 års grundlag och censur bannlys, även om att förtala personer eller att producera material som motsätter sig islams principer är förbjudet. 2008 listade Reportrar utan gränser mediamiljön som 156 av 173, den första som är någorlunda fritt.[125] 400 publikationer har nu registrerats och 60 radiostationer, en stor informationskälla, existerar nu.[126] Även utländska radiostationer, exempelvis BBC, sänder i landet.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Afghansk litteratur skrivs på något av landets språk, främst persiska (kallat dari i Afghanistan sedan 1964) men även pashto, uzbekiska och tadzjikiska. En stor del av den persiska litteraturen är poesi.[127] Ända sedan medeltiden har litteratur och miniatyrmåleri i Afghanistan och Iran tillhört en gemensam kulturtradition. Många afghanska författare publiceras på förlag i Iran.

Byggnadskonst[redigera | redigera wikitext]

Flera av landets historiska monument har blivit skadade eller förstörda under krigen de senaste åren. Två kända statyer av Buddha i Bamianprovinsen förstördes av talibanerna som ansåg och påstod att de kunde påverka folkets tro. Dessa två Buddhastatyer tillhör Hazarafolkets kulturarv och har funnits mer än 1500 år.

Andra kända orter är Herat, Ghazni och Balkh. Vid Hari Rud finns ett av Afghanistans världsarv, Hari Ruds minaret och fornlämningarna i Jam.

Världsarv[redigera | redigera wikitext]

I Afghanistan finns det två världsarv:

Sverige - Afghanistan relationer[redigera | redigera wikitext]

Sverige har haft diplomatiska relationer med Afghanistan sedan 1930-talet och sedan 2008 finns en svensk ambassad i Kabul.[130]

Åren 2002-2014 bidrog Sverige till den Nato-ledda internationella säkerhetsstyrkan ISAF. Sedan 2015 bidrar Sverige till Natos utbildnings- och rådgivningsinsats Resolute Support Mission. År 2019 bestod den svenska delen av insatsstyrkan av cirka 30 personer.[130]

Afghanistans president Ashraf Ghani besökte Sverige 2015. Sveriges utrikesminister Margot Wallström besökte Afghanistan 2017.[130]

I oktober 2016 ingicks ett samförståndsavtal mellan Sverige och Afghanistan. Avtalet reglerade villkoren för hur och under vilka omständigheter Sverige skulle kunna verkställa utvisningar av afghanska medborgare som sökt men nekats asyl i Sverige.[131]

Sveriges bistånd till Afghanistan[redigera | redigera wikitext]

Sveriges bistånd till Afghanistan 1998-2019

Källa: openaid.se[132]

Afghanistan är sedan 2013 det största mottagarlandet för svenskt bistånd och Sverige har gjort ett politiskt åtagande att bidra med 8 - 8,5 miljarder svenska kronor i utvecklingssamarbete under 2014-2024. Biståndets fokus är på demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, samt på utbildning och ekonomisk utveckling.[130] Biståndet förmedlas av Sida och uppgick 2018 till cirka 1,3 miljarder.[133]

Svenska Afghanistankommittén (SAK) är en medlemsbaserad bistånds- och solidaritetsorganisation som arbetar med kvinnor, barn, internflyktingar och personer med funktionsnedsättning i Afghanistan. Huvuddelen av finansieringen kommer från Sida (193 miljoner år 2018) som en del av det statliga biståndet, och dessutom samlar man in pengar från medlemmar och andra i Sverige.[134][135]

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2019 152 av 180
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2019 121 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2018 172 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 170 av 189

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Afghanistan, 19 januari 2015.

För de avsnitt som hänvisar till andra svenska wikipediasidor som huvudartiklar hänvisas till dessa för referenser.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ GeoHive: Afghanistan Arkiverad 21 juli 2015 hämtat från the Wayback Machine. Läst 19 februari 2016. (På engelska)
  2. ^ The Constitution of Afghanistan Läst 20 januari 2013.
  3. ^ [a b] (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 65. http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf 
  4. ^ ”Afghanistan, Geography”. The World Factbook. CIA. 10 juli 2013. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/af.html. Läst 21 juli 2013. 
  5. ^ ”The World Factbook — Central Intelligence Agency” (på en). www.cia.gov. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/af.html. Läst 4 oktober 2018. 
  6. ^ ”Human Development Report 2019” (på engelska) (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). United Nations Development Programme. sid. 300-303. http://hdr.undp.org/sites/default/files/hdr2019.pdf. Läst 8 januari 2019. 
  7. ^ https://www.eniro.se/landsnummer
  8. ^ ”Landguiden: Afghanistan”. Utrikespolitiska institutet. 13 november 2019. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/afghanistan/. Läst 17 november 2019. 
  9. ^ ”Geographic Regions”. United Nations Statistics Division. https://unstats.un.org/unsd/methodology/m49/. Läst 17 november 2019. 
  10. ^ ”Mellanöstern”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/mellan%C3%B6stern. Läst 22 november 2019. 
  11. ^ Delar av gränslandet mot Pakistan ingår i den omstridda regionen Kashmir som Indien gör anspråk på.
  12. ^ ”Afghanistans befolkning”. Svenska Afghanistankommittén. 2019-01-17. https://sak.se/afghanistan/befolkning. Läst 9 november 2019. 
  13. ^ [a b c] ”Sociala förhållanden”. Svenska Afghanistankommittén. 22 maj 2018. https://sak.se/afghanistan/sociala-forhallanden. Läst 9 november 2019. 
  14. ^ ”Organisation of Islamic Cooperation”. https://www.oic-oci.org/home/?lan=en. Läst 12 januari 2020. 
  15. ^ ”Economic Cooperation Organization ECO”. http://eco.int/. Läst 12 januari 2020. 
  16. ^ ”Non Aligned Movement”. https://mnoal.org/nam-members/. Läst 12 januari 2020. 
  17. ^ ”Afghanistan GDP | 2019 | Data | Chart | Calendar | Forecast | News”. tradingeconomics.com. https://tradingeconomics.com/afghanistan/gdp. Läst 27 augusti 2019. 
  18. ^ ”Report for Selected Countries and Subjects”. www.imf.org. https://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2017/01/weodata/weorept.aspx?pr.x=43&pr.y=5&sy=2016&ey=2016&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=512,672,914,946,612,137,614,546,311,962,213,674,911,676,193,548,122,556,912,678,313,181,419,867,513,682,316,684,913,273,124,868,339,921,638,948,514,943,218,686,963,688,616,518,223,728,516,836,918,558,748,138,618,196,624,278,522,692,622,694,156,142,626,449,628,564,228,565,924,283,233,853,632,288,636,293,634,566,238,964,662,182,960,359,423,453,935,968,128,922,611,714,321,862,243,135,248,716,469,456,253,722,642,942,643,718,939,724,644,576,819,936,172,961,132,813,646,199,648,733,915,184,134,524,652,361,174,362,328,364,258,732,656,366,654,734,336,144,263,146,268,463,532,528,944,923,176,738,534,578,536,537,429,742,433,866,178,369,436,744,136,186,343,925,158,869,439,746,916,926,664,466,826,112,542,111,967,298,443,927,917,846,544,299,941,582,446,474,666,754,668,698&s=PPPPC&grp=0&a=. Läst 27 augusti 2019. 
  19. ^ ”Sociala förhållanden”. Svenska Afghanistankommittén. 22 maj 2018. https://sak.se/afghanistan/sociala-forhallanden. Läst 9 november 2019. 
  20. ^ ”Corruption Perceptions Index 2018”. Transparency International. https://www.transparency.org/cpi2018. Läst 1 juli 2019. 
  21. ^ ”Afghanistan: Who controls what”. www.aljazeera.com. https://www.aljazeera.com/indepth/interactive/2016/08/afghanistan-controls-160823083528213.html. Läst 27 augusti 2019. 
  22. ^ [a b] ”AFGHANISTAN in the first half of 2019” (Pdf). Uppsala universitet: Department of Peace and Conflict Research. 5 september 2019. https://pcr.uu.se/research/ucdp/publications/ucdp-bulletin/. Läst 8 november 2019. 
  23. ^ [a b] ”Global Terrorism Index”. Vision of Humanity. 2019. http://visionofhumanity.org/indexes/terrorism-index/. Läst 20 november 2019. 
  24. ^ ”Afghanistan History”. Encyclopædia Britannica Online. Encyclopædia Britannica, Inc. http://www.britannica.com/eb/article-129450/Afghanistan. Läst 25 januari 2020. 
  25. ^ Carl-Johan Gardell (1 juli 2002). ”Afghanistan”. Forskning och Framsteg. https://fof.se/tidning/2002/5/artikel/afghanistan. Läst 13 januari 2020. 
  26. ^ [a b] ”Afghanistan Business Law Handbook Volume 1 Strategic Information and Basic Laws”. International Business Publications USA. 2013. sid. 10. https://books.google.se/books?id=seqRAAAAQBAJ&pg=PA10&lpg=PA10&dq=W.+K.+Frazier+Tyler&source=bl&ots=7yC7_Z6O7k&sig=ACfU3U0M7T2QdRw8TQyI1A6DNH30snpRHA&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwiq4rian6LnAhWPl4sKHQ1UBcwQ6AEwAHoECAIQAQ#v=onepage&q=W.%20K.%20Frazier%20Tyler&f=false. Läst 26 januari 2020. 
  27. ^ Morgenstierne, G. (1999). "AFGHĀN". Encyclopaedia of Islam (CD-ROM-utgåva v. 1.0). Leiden, The Netherlands: Koninklijke Brill NV
  28. ^ "Transactions of the year 908 Arkiverad 11 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine." av Zāhir ud-Dīn Mohammad Bābur i Bāburnāma, översatt av John Leyden, Oxford University Press: 1921.
  29. ^ Elphinstone, M., "Account of the Kingdom of Cabul and its Dependencies in Persia and India", London 1815; publicerad av Longman, Hurst, Rees, Orme & Brown
  30. ^ E. Bowen, "A New & Accurate Map of Persia" i A Complete System Of Geography, tryckt för W. Innys, R. Ware [etc.], London 1747
  31. ^ E. Huntington (1907). ”The Anglo-Russian Agreement as to Tibet, Afghanistan, and Persia”. Bulletin of the American Geographical Society (University of California Press) 39 (11). 
  32. ^ M. Ali, "Afghanistan: The War of Independence, 1919", Kabul [s.n.], 1960
  33. ^ ”Constitutions of the Past (1923)”. Afghanistan Online. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131006075140/http://www.afghan-web.com/history/const/const1923.html. Läst 25 juni 2008. 
  34. ^ Suzanne Levi-Sanchez (21 oktober 2018). ”Commentary: Along the Silk Road, a corridor of power”. CNA. https://www.channelnewsasia.com/news/commentary/belt-road-initiative-afghanistan-china-military-base-10843336. Läst 25 januari 2020. 
  35. ^ ”Silk Roads: Dialogue, Diversity & Development”. UNESCO. https://en.unesco.org/silkroad/countries-alongside-silk-road-routes/afghanistan. Läst 25 januari 2020. 
  36. ^ ”Ahmad Shah Durrani”. Encyclopædia Britannica Online. Encyclopædia Britannica, Inc. http://www.britannica.com/eb/article-9004137/Ahmad-Shah-Durrani. Läst 25 juni 2008. 
  37. ^ Carl-Johan Gardell (1 juli 2002). ”Afghanistan”. Forskning och Framsteg. https://fof.se/tidning/2002/5/artikel/afghanistan. Läst 13 januari 2020. 
  38. ^ Anwar-ul-Haq Ahady (1995). ”The Decline of the Pashtuns in Afghanistan”. Asian Survey (University of California Press) 35 (7): sid. 621–634. 
  39. ^ Dalrymple, William (9 mars 2014). ”Is Afghanistan really impossible to conquer?” (på en-GB). https://www.bbc.com/news/magazine-26483320. Läst 27 augusti 2019. 
  40. ^ Feb 6, ADITYA MENON | Updated:; 2010; Ist, 13:07. ”Afghanistan: Most invaded, yet unconquerable - Times of India” (på en). The Times of India. https://timesofindia.indiatimes.com/world/south-asia/Afghanistan-Most-invaded-yet-unconquerable/articleshow/5542209.cms. Läst 27 augusti 2019. 
  41. ^ [a b] Skovmand, sidan 499
  42. ^ [a b] Uppgiften hämtad från artikeln Afghanistan i engelskspråkiga Wikipedia. https://en.wikipedia.org/wiki/Afghanistan#Recent_history_.282002.E2.80.93present.29
  43. ^ [a b c] Who are the Taleban? BBC News. Publicerat 28 februari 2008. Besökt 28 april 2008.
  44. ^ Craig Whitlock (9 december 2019). ”At war with the truth”. Washington Post. https://www.washingtonpost.com/graphics/2019/investigations/afghanistan-papers/afghanistan-war-confidential-documents/. Läst 26 december 2019. 
  45. ^ ”Kriget i Afghanistan: 100 000 civila offer sedan 2009”. Svenska Dagbladet. 26 december 2019. https://www.svd.se/100000-civila-offer-i-afghanistan-sedan-2009. Läst 26 december 2019. 
  46. ^ ”Kvinnor bävar för fredens pris i Afghanistan”. Aftonbladet. 21 september 2019. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/b5Wamd/kvinnor-bavar-for-fredens-pris-i-afghanistan. Läst 31 december 2019. 
  47. ^ [a b] ”Presidentval splittrar ansträngt Afghanistan”. Upsala NyaTidning. 22 november 2019. https://www.unt.se/nyheter/omvarld/presidentval-splittrar-i-oroligt-afghanistan-5456840.aspx. Läst 23 november 2019. 
  48. ^ ”Afghanistan president Ghani on track to win second term”. The Guardian. 22 december 2019. https://www.theguardian.com/world/2019/dec/22/afghanistan-president-ashraf-ghani-on-track-to-win-second-term. Läst 25 december 2019. 
  49. ^ [a b] ”Förloraren i Afghanistan bildar skuggregering”. Aftonbladet. 18 februari 2020. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/3JdPQq/forloraren-i-afghanistan-bildar-skuggregering. Läst 19 februari 2020. 
  50. ^ ”Michael Winiarski: Ökande våld när Afghanistan går till val”. Dagens Nyheter. 23 september 2019. https://www.dn.se/nyheter/varlden/michael-winiarski-okande-vald-nar-afghanistan-gar-till-val/. Läst 8 november 2019. 
  51. ^ ”FN: Antalet civila dödsoffer i Afghanistan saknar motstycke”. Dagens Nyheter. 17 oktober 2019. https://www.dn.se/nyheter/varlden/fn-antalet-civila-dodsoffer-i-afghanistan-saknar-motstycke/. Läst 8 november 2019. 
  52. ^ ”Insurgent Bureaucracy: How the Taliban Makes Policy”. United Stades Institute of Peace. 19 november 2019. https://www.usip.org/publications/2019/11/insurgent-bureaucracy-how-taliban-makes-policy?fbclid=IwAR2xrO2_RNF62M4g3Tuzrf5dhRqpDDFfWWvovA5sQ6i5sO7V6YnBrGRCNKc. Läst 23 november 2019. 
  53. ^ ”Afghanistan - avrådan”. Regeringskansliet. 20 februari 2015. https://www.regeringen.se/uds-reseinformation/ud-avrader/avradan-till-afghanistan/. Läst 8 november 2019. 
  54. ^ [a b c d e f] ”Lifosrapport: Säkerhetsläget i Afghanistan” (Pdf). Migrationsverket. 4 december 2018. sid. 5-8, 83-108. https://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=42414. Läst 8 november 2019. 
  55. ^ [a b c d] ”Afghanistan – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer: situationen per den 31 december 2018” (Pdf). Regeringskansliet. 18 juni 2019. https://www.regeringen.se/rapporter/2019/06/manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-i-afghanistan-20152016/. Läst 16 februari 2020. 
  56. ^ [a b] Fänge, Anders (2018). ”Afghanistans nationsgränser”. i Markus Håkansson. Förstå Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén. sid. 68 
  57. ^ Nationalencyklopedin Afghanistans jordbruk. Läst 2011-08-03.
  58. ^ ”Afghan capital's air pollution may be even deadlier than war”. AP. 13 november 2019. https://apnews.com/1e566a9f6cd647d2998ec9c2582a6176. Läst 1 januari 2020. 
  59. ^ ”Constitution”. The Embassy of Afghanistan, Washington DC. https://web.archive.org/web/20120212211647/http://www.embassyofafghanistan.org/constitution.html. Läst 16 februari 2020. 
  60. ^ [a b c] Kristiansson, Bengt (2018). ”En tid av krig och konflikt. Och utveckling”. i Markus Håkansson. Förstå Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén. sid. 35-61 
  61. ^ ”Afghanistan: The Future of the National Unity Government”. International Crisis Group. 10 april 2017. https://www.crisisgroup.org/asia/south-asia/afghanistan/285-afghanistan-future-national-unity-government. Läst 16 februari 2020. 
  62. ^ Fänge, Anders (2018). ”Etnicitet - en fråga om tillhörighet och makt”. i Markus Håkansson. Förstå Afghanistan. sid. 103-109 
  63. ^ CIA Factbook - GDP - per capita (PPP) - Landet ligger på plats 217 på en lista över GDP Per capita]
  64. ^ http://www.nytimes.com/2006/09/03/world/asia/03afghan.html?ex=1314936000&en=77aca21e09c8576e&ei=5088&partner=rssnyt&emc=rss.
  65. ^ http://www.unodc.org/pdf/research/AFG07_ExSum_web.pdf
  66. ^ [a b] ”Report for Selected Countries and Subjects” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2009/01/weodata/weorept.aspx?pr.x=86&pr.y=2&sy=2009&ey=2009&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=512&s=PPPGDP&grp=0&a=. Läst 9 augusti 2009. 
  67. ^ [a b c d] ”Afghanistan: Näringsliv”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/afghanistan/näringsliv/industri. Läst 15 februari 2020. 
  68. ^ [a b c d e f] Saltmarshe, Douglas (2018). ”Landsbygden föder Afghanistans befolkning.”. i Markus Håkansson. Förstå Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén. sid. 86-89 
  69. ^ ”Karez: Afghanistan’s Traditional Irrigation System”. Alternative Developement Knowledge Network. 20 november 2007. https://web.archive.org/web/20090307202938/http://www.adkn.org/EN/agriculture/article.asp?a=67. Läst 7 december 2019. 
  70. ^ [www.sida.se › 197rsrapport-afghanistan-2002---juli-2003_572 ”Årsrapport januari 2002–juli 2003 Afghanistan”] (PDF). SIDA. sid. 13. www.sida.se › 197rsrapport-afghanistan-2002---juli-2003_572. Läst 7 december 2019. 
  71. ^ Almqvist, Börje (2018). ”Världens största producent av opium”. i Markus Håkansson. Förstå Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén. sid. 94-95 
  72. ^ ”Opiumproduktion i Afghanistan”. Svenska Afghanistankommittén (SAK). https://sak.se/afghanistan/ekonomi-och-naringsliv/opium. Läst 13 juni 2019. 
  73. ^ Markus Håkansson, red (2018). ”Saffran”. Förstå Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén. sid. 96 
  74. ^ ”Karakul”. Nationalencyklopedien. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/karakul. Läst 9 februari 2020. 
  75. ^ [a b] ”Landguiden Afghanistan”. Utrikespolitiska institutet. 18 januari 2019. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/afghanistan/industri/. Läst 15 februari 2020. 
  76. ^ ”Naturresurser”. Svenska Afghanistankommittén (SAK). https://sak.se/afghanistan/ekonomi-och-naringsliv/naturresurser. Läst 22 maj 2019. 
  77. ^ ”Rare Earth: Afghanistan Sits on $1 Trillion in Minerals”. NBC News. 5 september 2014. https://www.nbcnews.com/science/science-news/rare-earth-afghanistan-sits-1-trillion-minerals-n196861?fbclid=IwAR0VWcbTaWtXgWxOERBEdbLcXQDyWgZHHy-_7MIRBneVI-CP0G97voANYCA. Läst 18 januari 2020. 
  78. ^ ”65% Afghans have no access to electricity – Integrity Watch Afghanistan”. Ariana News. 8 februari 2020. https://ariananews.af/65-afghans-have-no-access-to-electricity-integrity-watch-afghanistan/?fbclid=IwAR3yLAB6vzFW4gKbv-jBE4UYnSbHFSGZRDfI9awyZb8kr4otvYkXH17RpG0. Läst 9 februari 2020. 
  79. ^ Hewad Afghanistan – The ethnic composition of afghanistan in different sources, avläst 2012-01-12.
  80. ^ [a b] Ett 30-tal folkgrupper lever i Afghanistan. Svenska Afghanistankommitténs webbplats. Läst 11 september 2019.
  81. ^ Maley, ed. by William (1998). Fundamentalism reborn? : Afghanistan and the Taliban (3. impr., new preface.). New York: New York Univ. Press. ISBN 0814755852 
  82. ^ [a b] ”Afghanistan” (på engelska). The World Factbook. CIA. 13 december 2007. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/af.html. 
  83. ^ [a b c] ”Enhancement of Literacy in Afghanistan III | United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization”. www.unesco.org. http://www.unesco.org/new/en/kabul/education/youth-and-adult-education/enhancement-of-literacy-in-afghanistan-iii/. Läst 27 oktober 2019. 
  84. ^ Landguiden - Länder i fickformat (9 april 2007). ”Afghanistan - Faktablad : Utbildning”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/. Läst 7 augusti 2009. 
  85. ^ Mojumdar, Aunohita (9 april 2007). ”Afghan Schools' Money Problems”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/south_asia/6533379.stm. Läst 7 augusti 2009. 
  86. ^ ”Svensk och afghansk skola”. Svenska Afghanistankommittén. 17 juni 2017. https://sak.se/afghanistan/utbildning/svensk-och-afghansk-skola. Läst 24 december 2019. 
  87. ^ ”Med förebyggande insatser får afghanska kvinnor del av mänskliga rättigheter”. www.sida.se. http://www.sida.se/Svenska/har-arbetar-vi/Asien/Afghanistan/resultatexempel/Med-forebyggande-insatser-far-afghanska-kvinnor-del-av--manskliga-rattigheter/. Läst 19 oktober 2019. 
  88. ^ [a b] Welle (www.dw.com), Deutsche. ”Frauenrechte in Afghanistan | DW | 05.04.2014” (på de-DE). DW.COM. https://www.dw.com/de/frauenrechte-in-afghanistan/a-17504113. Läst 19 oktober 2019. 
  89. ^ [a b] ”Afghanistan: No Country for Women”. www.aljazeera.com. 3 juli 2015. https://www.aljazeera.com/programmes/101east/2015/06/afghanistan-country-women-150630115111987.html. Läst 26 oktober 2019. 
  90. ^ Welle (www.dw.com), Deutsche. ”Afghan widows would 'rather die' | DW | 30.01.2013” (på en-GB). DW.COM. https://www.dw.com/en/afghan-widows-would-rather-die/a-16562576. Läst 19 oktober 2019. 
  91. ^ [a b] Adel, Enayatullah (2010-02-01). ”Pashtunwali”. i Markus Håkansson. Förstå Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén. sid. 110-111 
  92. ^ [a b c] Almqvist, Börje (2018). ”Det moderna Afghanistan tar form”. i Markus Håkansson. Förstå Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén. sid. 21-34 
  93. ^ ”Women in power 1900-1940”. http://www.guide2womenleaders.com/womeninpower/Womeninpower1900.htm.  Women in power 1900
  94. ^ Welle (www.dw.com), Deutsche. ”Afghan women escape marriage through suicide | DW | 18.04.2013” (på en-GB). DW.COM. https://www.dw.com/en/afghan-women-escape-marriage-through-suicide/a-16750044. Läst 19 oktober 2019. 
  95. ^ Saify, Khyber; Saadat, Mostafa (2012-1). ”Consanguineous marriages in Afghanistan”. Journal of Biosocial Science 44 (1): sid. 73–81. doi:10.1017/S0021932011000253. ISSN 1469-7599. PMID 21729362. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21729362. Läst 18 november 2019. 
  96. ^ [a b] Azarbaijani-Moghaddam, Sippi (2018). ”Det krävs en "revolution" för att lyfta Afghanistans kvinnor”. i Markus Håkansson. Förstå Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén. sid. 123-127 
  97. ^ ”Gauhar Shad”. Encyclopedia.com. https://www.encyclopedia.com/women/dictionaries-thesauruses-pictures-and-press-releases/gauhar-shad-c-1378-1459. Läst 28 januari 2020. 
  98. ^ Peter Truhart (1985). ”Regents of Nations Part 2. Asia, Australia-Oceania”. K.G. Saur. sid. 995. https://books.google.se/books?id=r4pdDwAAQBAJ&pg=PA995&lpg=PA995&dq=1556-1564+kabul&source=bl&ots=EV-G9aOBR6&sig=ACfU3U2mtUHZokkSYXtIpsqbf95CzGARKg&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjiy7G1iLPnAhWoxaYKHRJ8B3YQ6AEwAnoECAQQAQ#v=onepage&q=1556-1564%20kabul&f=false. Läst 2 februari 2020. 
  99. ^ ”Constitution of the Kingdom of Afghanistan”. Wikisource. 1964. https://en.wikisource.org/wiki/Constitution_of_the_Kingdom_of_Afghanistan. Läst 2 februari 2020. 
  100. ^ Markus Håkansson, red (2018). ”Det politiska systemet”. Förstå Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén. sid. 156-157 
  101. ^ Kouvo, Sari (2018). ”Fortfarande lång väg att vandra”. i Markus Håkansson. Förstå Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén. sid. 118-122 
  102. ^ ”Krigsvåld mot barn ökar i Afghanistan”. SVT. 5 oktober 2019. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/krigsvald-mot-barn-okar-i-afghanistan?cmpid=del%3Afb%3A20191005%3Akrigsvald-mot-barn-okar-i-afghanistan%3Anyh%3Alp&fbclid=IwAR2lohdxgFiEZtXxW1_eV-D2YQwUPSEuE4HLXshA5GsOk-Gg_nke4QIgEeY. Läst 8 november 2019. 
  103. ^ ”In war-torn Afghanistan, these children are too scared to walk to and from school”. SBS News Australia. 21 november 2019. https://www.sbs.com.au/news/in-war-torn-afghanistan-these-children-are-too-scared-to-walk-to-and-from-school?fbclid=IwAR2sAh1Z1b743ZojtldVUWJ79MyIu_zNICbYnvbYunJ84O7dxrffXML3Lig. Läst 22 november 2019. 
  104. ^ ”Preserving hope in Afghanistan”. UNICEF. December 2019. https://www.unicef.org/reports/preserving-hope-afghanistan-2019. Läst 19 december 2019. 
  105. ^ ”Blast At Wedding Ceremony In Nangarhar Leaves Six Dead”. Tolo News. 12 juli 2019. https://www.tolonews.com/afghanistan/blast-wedding-ceremony-nangarhar-leaves-five-dead?fbclid=IwAR3VeOrZC10QDzfU2AU7B8kAmMezStdcp0RHE1my5zC5eVhJh-I2wVrnq_w. Läst 15 juli 2019. 
  106. ^ ”‘The Taliban Made Me Fight’: What to Do With Child Recruits After They Serve Time?”. New York Times. 13 januari 2019. https://www.nytimes.com/2019/01/13/world/asia/afghanistan-children-suicide-bombers.html. Läst 15 juli 2019. 
  107. ^ ”Iran: Afghan Children Recruited to Fight in Syria”. Human rights watch. 21 oktober 2017. https://www.hrw.org/news/2017/10/01/iran-afghan-children-recruited-fight-syria?fbclid=IwAR0avT3Dn8PTCB2ugPg3KSycZuX36YXWJfxmskHAtQdj3OmJKBlDsJQww3w. Läst 7 juli 2019. 
  108. ^ ”The Two Faces of the Fatemiyun (I): Revisiting the male fighters”. Afghanistan Analysts Network. 8 juli 2019. https://www.afghanistan-analysts.org/the-two-faces-of-the-fatemiyun-i-revisiting-the-male-fighters/?fbclid=IwAR39EyCiQ4-qUl3eDOCAlekFS6GCOmOfdtK1-aJrhEZFrttLL6Lh-QT-1XA. Läst 4 oktober 2019. 
  109. ^ ”LIfos temarapport Afghanistan: Hedersproblematik och moralbrott” (Pdf). Migrationsverket. 19 januari 2018. sid. 10-11. https://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=40791. Läst 8 november 2019. 
  110. ^ ”Boys With Brides: Afghanistan’s Untold Dilemma Of Underage Marriages”. RAWA News. 13 augusti 2019. http://www.rawa.org/temp/runews/2019/08/13/boys-with-brides-afghanistan-s-untold-dilemma-of-underage-marriages.html?fbclid=IwAR2xgbrztBfnxdfnBb_2vwgDXxh1jOAECdcogJVOOVj8Yl7IyLtQnWb285U. Läst 8 november 2019. 
  111. ^ ”Afghan women escape marriage through suicide”. DW. 18 april 2013. https://www.dw.com/en/afghan-women-escape-marriage-through-suicide/a-16750044. Läst 13 november 2019. 
  112. ^ ”SVT granskar: Gruppvåldtäkter bland ensamkommande pojkar”. SVT. 15 juni 2017. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/svt-granskar-overgrepp-bland-ensamkommande. Läst 8 november 2019. 
  113. ^ ”Barn till salu: Bacha bazi i Afghanistan” (TV-program). UR Skola. 2017. https://urskola.se/Produkter/202611-Barn-till-salu-Bacha-bazi-i-Afghanistan?fbclid=IwAR3sn3SiDU38H1XoxpUEvrC6ltsV1XQRylroPKblCtSmFD_dyttXZsyDaes. Läst 9 november 2019. 
  114. ^ Ivar Arpi (18 februari 2006). ”Flyktingpojkar utnyttjas sexuellt”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/flyktingpojkar-utnyttjas-sexuellt. Läst 9 november 2019. 
  115. ^ [a b c d e f] Utas, Bo; Thomas Ruttig, Anders Fänge (2018). ”Religion - en del av samhället”. i Markus Håkansson. Förstå Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén. sid. 178-183 
  116. ^ ”Afghanistan: Who are the Hazaras?”. Aljazeera. 27 juni 2016. https://www.aljazeera.com/indepth/features/2016/06/afghanistan-hazaras-160623093601127.html. Läst 2 februari 2020. 
  117. ^ University, Berkley Center for Religion, Peace and World Affairs at Georgetown. ”National Laws on Blasphemy: Afghanistan” (på en). berkleycenter.georgetown.edu. https://berkleycenter.georgetown.edu/essays/national-laws-on-blasphemy-afghanistan. Läst 28 december 2019. 
  118. ^ ”Lifos temarapport Afghanistan. Kristna, apostater och ateister.”. Migrationsverket. 21 december 2017. https://lifos.migrationsverket.se/nyhetsarkiv/2018-01-08-temarapport-afghanistan---kristna-apostater-och-ateister-version-1.0.html. Läst 28 december 2019. 
  119. ^ ”Sverige kritiseras av FN-kommitté för utvisningsbeslut”. Dagens Nyheter. 26 januari 2020. https://www.dn.se/sthlm/sverige-kritiseras-av-fn-kommitte-for-utvisningsbeslut/?fbclid=IwAR0qNCG6OMCxOQUA-cogEt_RYDx7Rx0qgk5iacK-71o5H9u4MKC8m7wHsVg. Läst 27 januari 2020. 
  120. ^ ”UN Treaty Body Database: CCPR/C/127/D/3070/2017” (Wordfil att ladda ned.). United Nations Humans Rights Office of the High Commissioner. 16 januari 2020. https://tbinternet.ohchr.org/_layouts/15/treatybodyexternal/Download.aspx?symbolno=CCPR%2fC%2f127%2fD%2f3070%2f2017&Lang=en. Läst 31 januari 2020. 
  121. ^ ”Hazara.ii History”. Encyclopaedia Iranica. 20 mars 2012. http://www.iranicaonline.org/articles/hazara-2. Läst 18 januari 2020. 
  122. ^ Almqvist, Börje (2018). ”IS i Afghanistan”. i Markus Håkansson. Förstå Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén. sid. 189 
  123. ^ ”Afghanistan: Languages”. Encyclopaedia Britannica. https://www.britannica.com/place/Afghanistan/Languages. Läst 18 november 2019. 
  124. ^ [a b] Dartnell, M. Y. Insurgency Online: Web Activism and Global Conflict. University of Toronto Press, 2006. ISBN 978-0-8020-8553-5.
  125. ^ Press Freedom 2008 Index, Reporters Without Borders.
  126. ^ Afghanistan Press Report 2008, Freedom House.
  127. ^ "Arts and Culture". Arkiverad 17 februari 2016 hämtat från the Wayback Machine. afghanembassy.net. Läst 10 november 2015. (engelska)
  128. ^ Centre, UNESCO World Heritage. ”Minaret and Archaeological Remains of Jam” (på en). UNESCO World Heritage Centre. https://whc.unesco.org/en/list/211/. Läst 13 juni 2019. 
  129. ^ Centre, UNESCO World Heritage. ”Cultural Landscape and Archaeological Remains of the Bamiyan Valley” (på en). UNESCO World Heritage Centre. https://whc.unesco.org/en/list/208/. Läst 13 juni 2019. 
  130. ^ [a b c d] ”Regeringskansliet: Afghanistan”. Regeringen.se. https://www.regeringen.se/sveriges-regering/utrikesdepartementet/sveriges-diplomatiska-forbindelser/asien-och-oceanien/afghanistan/?fbclid=IwAR1tW_iW1VwlkdK8XS9Zd9JJJzE3yrhibiU1xUWSzS5lFg9UY7ts9lv-L9A. Läst 28 november 2019. 
  131. ^ [https://www.regeringen.se/4ab5e0/contentassets/da1ae2805f5d41bd9782c1779d916e92/avtal-mellan-sverige-och-afghanistan.pdf ”Samförståndsavtal mellan Sveriges regering och Islamiska republiken Afghanistans regering om samarbete på migrationsområdet”] (pdf). Regeringen.se. 5 oktober 2016. https://www.regeringen.se/4ab5e0/contentassets/da1ae2805f5d41bd9782c1779d916e92/avtal-mellan-sverige-och-afghanistan.pdf. Läst 7 november 2019. 
  132. ^ ”Sveriges bistånd till Afghanistan inom alla sektorer under 2018 / Table with total aid per year”. Openaid.se. https://openaid.se/sv/aid/. Läst 29 december 2019. 
  133. ^ ”Utvecklingssamarbete med Afghanistan”. Sida. 5 december 2019. https://www.sida.se/Svenska/har-arbetar-vi/Asien/Afghanistan/Samarbetet-i-siffror/. Läst 30 december 2019. 
  134. ^ ”Om Svenska Afghanistankommittén”. Svenska Afghanistankommittén. 29 maj 2019. https://sak.se/om-oss. Läst 30 december 2019. 
  135. ^ ”Årsrapport 2018”. Svenska Afghanistankommittén. Pdf. sid. 59. https://sak.se/om-oss/dokument. Läst 30 december 2019. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]