Örontofsekorre

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Örontofsekorre
Status i världen: Sårbar[1]
Örontofsekorre, illustration från 1856
Örontofsekorre, illustration från 1856
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Underordning Ekorrartade gnagare
Sciuromorpha
Familj Ekorrfamiljen
Sciuridae
Underfamilj Sciurinae
Tribus Sciurini
Släkte Rheithrosciurus
Gray, 1867
Art Örontofsekorre
R. macrotis
Vetenskapligt namn
§ Rheithrosciurus macrotis
Auktor Gray, 1857
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Örontofsekorre (Rheithrosciurus macrotis) är en gnagare i ekorrfamiljen endemisk för Borneo.

Arten är påfallande stor. Den når en kroppslängd på 40 centimeter och därtill en cirka 30 centimeter lång, mycket stor och yvig svans. Bland däggdjuren har den volymmässigt en av de största svansarna, ca 130% i förhållande till kroppsvolymen.[2] Kroppens ovansida har en röd grundfärg. På varje sida av kroppen löper en vit och en mörkbrun strimma. Ansiktet är grå och undersidan vitaktig. Svansen är liksom hos flera andra ekorrar yvig.

Habitatet utgörs av öns tropiska regnskog. Arten saknas i Borneos norra och sydöstra delar. I skogen vistas den främst på marken men den har bra förmåga att klättra i träd. Födan utgörs främst av frukter som hamnade på marken. Mycket kring dess ekologi är okänt. Syftet med den mycket stora yviga svansen är oklar.[2]

Örontofsekorrens systematiska position är inte helt utredd. Fylogenetiska studier indikerar att dess närmsta släktingar är ett antal sydamerikanska ekorrar.[2] För närvarande listas den till släktgruppen Sciurini men den skiljer sig i några anatomiska detaljer från andra medlemmar i familjen. Till exempel är skallen bredare och mera platt.

På Borneo finns mycket folklore kopplad till ekorren. Traditionellt har den jagats både för sitt kött och för att använda svansen som utsmyckning, bland annat på machetes.[2] Det finns många berättelser om ekorrens vildsinthet och bland annat berättas det att den dödar hjortdjuret indisk muntjak genom att hoppa ned på dess rygg och med tänderna slita av halspulsådern. När djuret dött av blodförlust äter ekorren upp maginnehåll, hjärta och lever. Örontofsekorren sägs även jaga kycklingar. Huruvida dessa berättelser stämmer eller ej är mycket oklart.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 12 april 2010.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rheithrosciurus macrotisIUCN:s rödlista, auktor: Duckworth, J.W. & Meijaard, E. 2008, besökt 28 april 2010.
  2. ^ [a b c d e] Emily Meijaard, Rona Dennis, Erik Meijaard (2014) Tall Tales of a Tropical Squirrel, Taprobanica, Vol.6, Nr.1, sid:27-31, http://dx.doi.org/10.4038/tapro.v6i1.7059

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]