Övraby kyrkoruin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Övraby kyrkoruin
Minnessten över S:t Jörgens hospital vid Örjans vall

Övraby kyrkoruin är en kyrkoruin från 1100-talet i Halmstad i Halland, ovanför forsen vid Slottsmöllan, nära stadsdelen Kärleken.

Kyrkobyggnadens historia[redigera | redigera wikitext]

Ruinen visar platsen där Halmstad ursprungligen låg. Ruinen i Övraby består av absid, kor och långhus samt ett vapenhus. Halmstads Vårfrukyrka, Maria kyrka, i Övraby uppfördes redan ungefär år 1000. Den ersattes av en stenkyrka omkring år 1100. Den genomgick flera omändringar. Denna kyrka blev sedan fram till reformationen enligt katolsk sed moderkyrka för de nya kyrkor som kom att uppföras efter 1320 i den nya befästa staden Broktorp-Halmstad. Det nya Halmstad uppfördes vid Nissans mynning i ett sankområde på gården Broktorps mark.

På 1320-talet flyttades således Halmstad till sitt nuvarande läge. Det gamla Halmstad kom att kallas Övraby, den övre byn. Efter hand bildade Övraby en egen socken och församling, Övraby socken och Övraby församling.
Svenska arméns härjningar på 1560-talet under Nordiska sjuårskriget innebar slutet för "den övre byn". Då 1563 brändes Övraby ner, samhället och dess kyrka, Vårfrukyrkan, som sedan förföll. Kyrkans silver räddades och dess kyrkklocka infördes till Nikolai kyrka i Halmstad. Ruinen grävdes ut av arkeologer i mitten av 1930-talet. Arbetet leddes av landsantikvarie Erik Salvén. Kyrkan var murad av gråsten och dess yttermått var 28 x 9 meter inkluderande vapenhus och kor[1].

Vid utgrävning av kyrkoruinen 1978 av arkeolog Jan-Erik Augustsson fann man innanför stenmurarna rester av gropar efter halvmetertjocka stolpar. Det anses att dessa hållit upp väggarna i en stavkyrka i trä som troligen uppfördes på 1000-talet. Denna författare menar att stenkyrkan sedan uppfördes 1160[2].

På 1260-talet låg ett dominikanerkloster med dess S:t Örjans kapell strax söder om staden, vid nuvarande Örjans vall. Dominikanermunken och författaren Petrus de Dacia besöker dominikanerklostret i Halmstad 1270-71 och skriver ett brev till sin älskade Kristina av Stommeln. Detta är det äldsta kända dokumentet skrivet i Halmstad.
Att dominikaner slog sig ner här bör betyda att samhället redan då hade status som stad, även om de äldsta stadsprivilegierna är daterade till 1307. Under 1300-talet och i början av 1400-talet flyttade dominikanerna in i Halmstad och 1430 stod klostret S:t Katarina klart innanför Halmstads portar och vallgravar. När dominikanerna flyttade till det nya Halmstad lämnades åtminstone en byggnad kvar, S:t Örjans kapell som sedan omnämns som hospital, förvaltat av ärkebiskopen i Lund. Tegelruinen efter klostrets kapell fraktades bort 1861. Kapellets grundmurar har frilagts vid 1900-talets början och 1922. Kapellet utgjorde en rektangel, 15x11,5 meter. En minnessten restes 1922 till minnet över S:t Örjans (Jörgens) hospital. På stenen står, Här låg under medeltiden S:t Jörgens hospital. Konventbyggnaden låg sydost om kapellet. Söder om kapellet har man påträffat en kyrkogård.

Invid S:t Örjans kapell och hospital har det funnits en väl dokumenterad kyrkogård. Nära Nissan låg S:t Örjans källa[3].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Medeltida studier om kyrkor i Halland, Del I, Bror Jansson
  2. ^ Medeltida studier om kyrkor i Halland, Del II, Bror Jansson
  3. ^ Medeltida studier om kyrkor i Halland, Del II, Bror Jansson

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • S:t Nikolai kyrka i Halmstad, Ludvig Kollberg 1996, ISBN 91-973034-0-2
  • Föreningen Gamla Halmstads Årsbok 2004, Åttioförsta Årgången

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]