1934 och 1941 års steriliseringslagar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Källor:[1][2] Antalet steriliseringar som rapporterats till den centrala myndigheten, Medicinalstyrelsen eller Socialstyrelsen, under åren 1935 till 1979 med uppdelning på de olika indikationerna. När det från och med 1976 inte längre behövdes tillstånd för sterilisering ökade antalet snabbt.

1934 och 1941 års steriliseringslagar i Sverige innehöll bestämmelser om sterilisering av vissa psykiskt undermåliga eller med svårare sjukdom eller kroppsfel behäftade personer. I regel fordrades samtycke av den, som skulle steriliseras, samt tillstånd av Medicinalstyrelsen.[3] Lagen upphörde att gälla från och med 1976.

Operationer gjordes med varierande grad av frivillighet. Det var aldrig tillåtet att använda fysiskt tvång.[4] Sedan 1975 ligger initiativet helt hos den sökande. Ursprungligen var syftet med steriliseringspolitiken att skydda samhället från personer som uppfattades som en belastning och lagen riktade sig mot så kallade sinnesslöa och andra som ansågs som undermåliga. Denna praxis nådde sin kulmen vid mitten av 1940-talet. År 1944 utfördes 85 % på eugenisk indikation. Från cirka 1950 och framåt användes lagen framför allt i den enskildes intresse, på sociala eller medicinska grunder, om än ofta efter varierande grader av påtryckning från läkare och socialarbetare.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den första motionen till riksdagen om att införa en lag om sterilisering lades 1922 av Alfred Petrén,[5] och ledde till en utredning,[6] vars lagförslag han var missnöjd med.[7] Petrén motionerade om samma fråga igen 1933.[8]

Steriliseringslagen av år 1934 kritiserades för att lämna fältet fritt för användande av sterilisering som en självvald preventivmetod.[9][10] Efter en motion av moderaten Georg Bissmark,[11] begärde riksdagen en ny utredning och 1941 utvidgades lagen i syfte att både förhindra att oönskade steriliseringar genomfördes och att önskade steriliseringar verkligen kom till stånd.[12][13]

Person som på grund av rubbad själsverksamhet inte var i stånd att lämna giltigt samtycke till sterilisering kunde steriliseras utan sådant. I alla övriga fall fordrades samtycke av den som skulle steriliseras. Sterilisering fick, med vissa undantag, inte utföras utan tillstånd.[14]

Ofta skedde dock steriliseringarna med skenbar frivillighet, då personerna övertalades. Fysiskt våld fick dock inte användas. Sterilisering kunde tillåtas i tre fall,[15] nämligen på:

  • eugenisk indikation (senare kallad genetisk indikation),[16] då det kunde antas att en person genom arvsanlag på avkomlingar kunde överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet, svårartad sjukdom eller lyte av annat slag.
  • social indikation, då personen ansågs vara "uppenbart olämplig" att handha vårdnaden om barn på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten eller på grund av asocialt levnadssätt.
  • medicinsk indikation då personen ansågs lida av sjukdom, kroppsfel eller annan svaghet kunde hon steriliseras för att förebygga ett havandeskap som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

I praktiken steriliserades framför allt kvinnor - många unga och från socialt utsatta grupper - på ganska godtyckliga grunder, exempelvis för att en läkare bedömde dem som promiskuösa eller som tattare. I flera fall fick kvinnan inte veta vad ingreppet skulle få för konsekvenser. Exempelvis kunde sjukhuspersonal lura kvinnan att ingreppet var en blindtarmsoperation. Anledningen var bland annat att man befarade att en patient som var medveten om att hon var steril hade kunnat bli mera sexuellt lössläppt, vilket man ville förhindra med tanke på ökad spridning av könssjukdomar.

En statlig utredning nådde slutsatsen att den studerade gruppen människor som steriliseras inte visar tydliga utslag vad gäller etniska minoriteter. Undantaget utgörs av personer utpekade som "tattare", men utredningsresultatet, trots att det inte ger stöd för att steriliseringarna var särskilt riktade mot kalderashromer eller samer, hävdar även att "noteras bör dock att det är svårt att approximera från så små tal", med referens till den lilla mängd människor som undersöktes.[15]Resande, som var den absoluta majoriteten av dem som kallades för "tattare", var den enda etniska grupperings som drabbades av steriliseringar pga deras bakgrund, enligt de efterforskningar som gjorts. Resande fick nämligen sin härkomst nedskriven som "heriditet" i steriliseringsansökningarna, något liknande har inte kunnat återfinnas i samma utsträckning när det gäller till exempel judar och samer.[17][18]

Steriliseringslagarna stöddes av RFSU.[19]

Från lagens tillkomst fram till 1975, då Sveriges riksdag beslöt att från 1976 slutligen avskaffa lagen helt, steriliserades sammanlagt cirka 63 000 människor, varav övervägande delen kvinnor. En statlig utredning (SOU 2000:20) uppskattade att mellan 20 000 och 30 000 av dessa steriliseringar skedde med tvång, varav de allra flesta från mitten av 1930-talet till mitten av 1950-talet. Steriliseringslagarna var nära knutna till lagstiftning om abort; till exempel var man ibland tvungen att genomgå sterilisering för att få göra abort. Både lagstiftningen för abort och sterilisering användes som redskap när man bearbetade det så kallade "folkmaterialet". Därför infördes reformerna parallellt med varandra med bara några få års mellanrum, för att till slut bli avreglerade med fritt och frivilligt utövande år 1975.

Ersättning[redigera | redigera wikitext]

1999 infördes en lag om ersättning till de som tvångssteriliserats enligt de gamla steriliseringslagarna, eller före år 1976 med myndighets medverkan men utan stöd av lag. Ersättning kunde ansökas om skriftligt till och med december 2002. De som kunde få ersättning var de som steriliserats och som uppfyllde något av följande krav[20]:

  • 1. varken undertecknat ansökan om sterilisering eller skriftligen samtyckt till sterilisering,
  • 2. vid tidpunkten för ansökan om sterilisering eller då sterilisering utfördes var omyndig eller underårig,
  • 3. vid tidpunkten för ansökan om sterilisering eller då sterilisering utfördes var intagen på anstalt, vårdhem eller liknande institution,
  • 4. steriliserats på grund av att han eller hon var diagnostiserad som sinnessjuk, sinnesslö eller epileptiker,
  • 5. enligt uttryckligt myndighetskrav steriliserats för att få dispens att ingå äktenskap, för att få genomgå abort eller för att få mödrahjälp eller annat statligt eller kommunalt bidrag, eller
  • 6. får antas ha samtyckt till steriliseringen på grund av att en myndighet har utövat otillbörlig påverkan eller varit försumlig.

En särskild nämnd prövade sedan ansökningarna vartefter de kom in. Mellan 2 100 och 2 400 ansökningar kom in och nästan åttio procent beviljades ersättning.[21] Att det var så få ansökningar antogs bero på att de flesta tvingande steriliseringar låg relativt långt tillbaka i tiden.[21] Totalt ersattes ungefär 1 600 personer av ca 20 000 tvångssteriliserade[22].

Efterföljder och debatt[redigera | redigera wikitext]

Under 1950 blev steriliseringslagen en stor sak i media efter att en lärarinna vid sinnesslöanstalten Bodaborg utanför Sundsvall meddelat skolöverstyrelsen att svåra missförhållanden rådde vid anstalten.[23] Bland anklagelsepunkterna togs sterilisering upp som första punkt i lärarinnans brev. Hon menade att ledningen på Bodaborg sänkte resultaten från intelligenstesterna för att lättare få medicinalstyrelsens tillstånd till sterilisering.[24] Även tre andra sinnesslöanstalter kom i medias blickfång 1950: Ekhagen i Blekinge och Ulleberg i Värmland och Solvikshemmet.[25] Särskilt upprörande fann man ett fall som rörde en man från Ekhagen, i media kallad Sölvesborgsynglingen,[26] som steriliserats som sinnesslö. Vid den militära mönstringen erhöll han goda resultat vid intelligenstestningen.[27]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tydén, Mattias (2002). Från politik till praktik: de svenska steriliseringslagarna 1935-1975. Stockholm studies in history, 0491-0842 ; 63 (2., utvidgade uppl.). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Libris 8407930. ISBN 91-22-01958-8 
  2. ^ Allmän hälso- och sjukvård [Elektronisk resurs]. Stockholm. 1913-1982. Libris 12400195. http://www.scb.se/Pages/List____324988.aspx 
  3. ^ Norstedts uppslagsbok 1948
  4. ^ Tydén, Mattias (2002). Från politik till praktik. Sid. 586. ISBN 9789122019589. https://books.google.com/books?id=JgS8AAAAIAAJ&q=physical+force. Läst 9 augusti 2018. ”The Swedish laws never allowed the use of physical force. Furthermore the great majority of sterilisations were made following a personal application. Nevertheless many sterilisations took place in a context of compulsion or coercion, as it would be defined today.” 
  5. ^ Petrén, Alfred (1922-01-18). Bihang till riksdagens protokoll vid lagtima riksdagen i Stockholm år ... 1922 Samling 3 Bd 1 Motioner i Första kammaren nr 38 [Elektronisk resurs]. Stockholm. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:riks-19567975. 
  6. ^ Lindstedt, Gustaf; Essen-Möller, Elis; Sjövall, Einar; Wigert, Viktor; Borgström, Carl; Gadelius, Bror (1929-04-30). SOU 1929: 14 Betänkande med förslag till steriliseringslag [Elektronisk resurs]. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1929:14. Stockholm. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:sou-1280017. 
  7. ^ Petrén, Alfred (1930-03-28). ”Steriliseringsfrågan ur rashygienisk och social synpunkt”. Tiden (4): sid. 221–. http://runeberg.org/tiden/1930/0225.html. Läst 12 juni 2020. 
  8. ^ Petrén, Alfred (1933-01-20). Bihang till riksdagens protokoll vid lagtima riksdagen i Stockholm år ... 1933 C 16 Samling 3. Bd 1. Motioner i Första kammaren nr 188 [Elektronisk resurs]. Stockholm. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:riks-19568516. 
  9. ^ Hofsten, Nils von (12 september 1933). ”Det nya förslaget till steriliseringslag”. Svenska Dagbladet (Stockholm). ”Om lagförslaget antages, utan att bestämmelser rörande sterilisering av rättskapabla personer utfärdas, blir konsekvensen ofrånkomligen den, att sterilisering av personer, som på detta bekväma, ofarliga och fullt effektiva sätt önska förebygga barnalstring, praktiskt taget alltid kan anses juridiskt tillåten; risken för rättslig påföljd i tvivelaktiga fall bleve i alla händelser ytterst ringa. [...]
    [...]; en steriliseringslag bör, såvitt jag kan förstå, ha till uppgift icke blott att tillåta önskvärda utan också att förhindra icke önskvärda steriliseringar.”
     
  10. ^ Hofsten, Nils von (1938-01). ”Sterilization in Sweden”. The Eugenics Review 29 (4): sid. 257–260. PMID 21260293. PMC: PMC2985764. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2985764/. Läst 14 december 2017. ”Thus, the Swedish sterilization law is strictly limited. Voluntary sterilization of persons who can give legal consent is outside the scope of the law. This does not mean that such sterilizations are not allowed. On the contrary, since the Act came into force, relying on the above-mentioned intention, the position is now accepted that voluntary sterilization is allowed on adequate grounds. It occurs without legal procedure.”. 
  11. ^ Tydén, Mattias (2002). Från politik till praktik: de svenska steriliseringslagarna 1935-1975. Stockholm studies in history, 0491-0842 ; 63. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Sid. 170. ISBN 91-22-01958-8. ”År 1934 lade den socialdemokratiska regeringen sitt förslag till lag om sterilisering utan samtycke av icke-rättskapabla. Samtidigt motionerade Georg Bissmark (nationella partiet[101]) om en utvidgad steriliseringslag som även skulle omfatta frivillig sterilisering av rättskapabla. Ett enigt lagutskott tillstyrkte såväl propositionen som motionen ...
    __________
    101 År 1935 bildade första kammarens nationella parti och delar av andra kammarens lantmanna- borgareparti högerns riksdagsgrupp.
     
  12. ^ Befolkningskommissionen; von Hofsten, Nils; Nilsson-Ehle, N. H.; Sjögren, K. G. T. (1936-10-19). SOU 1936: 46 Betänkande angående sterilisering [Elektronisk resurs]. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1936:46. Stockholm: Nord. bokh. i distr. Sid. 46. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:sou-1378736. ”Det nuvarande svenska systemet måste ovillkorligen och sannolikt ganska hastigt leda till en fullständig frihet. Den som på grund av en extremt individualistisk uppfattning anser, att varje människa har rätt att fritt förfoga över sin kropp, bör fördenskull givetvis sympatisera med den nuvarande ordningen. Den, som ej betraktar sterilisering som en privatangelägenhet utan anser, att individens intresse måste underordnas samhällets, måste däremot finna en reglering nödvändig.” 
  13. ^ Nationalencyklopedin. ”Den svenska steriliseringspolitiken - Uppslagsverk - NE.se”. Den svenska steriliseringspolitiken - Uppslagsverk - NE.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sterilisering/den-svenska-steriliseringspolitiken. Läst 27 februari 2018. ”Ett viktigt motiv för att inte släppa steriliseringen fri var att den då skulle kunna användas för privat barnbegränsning.”. 
  14. ^ Hadding, Carl Fredrik; Johansson, Harald; Giertz, Gustav; Lindsten, Jan; Ström, Turid; Gerle, Bo; Olsson, Elvy; Freese, Jan; et al. (1974-06). SOU 1974: 25 Fri sterilisering. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1974:25. Stockholm: Allmänna förl. Sid. 8. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:sou-7257753. ”Nu gällande steriliseringslag (1941:282) är restriktiv. Den kräver tillstånd för sterilisering och tillstånd kan lämnas endast under vissa begränsade förutsättningar, nämligen om eugenisk, social eller medicinsk indikation föreligger. Den medicinska indikationen gäller bara kvinna. Lagstiftningen tillgodoser i inte ringa mån samhällets intressen i högre grad än individens. Så kan t. ex. ansökan om sterilisering göras av vissa myndigheter och institutioner eller företrädare för sådana.” 
  15. ^ [a b] SOU 2000:20 Arkiverad 5 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  16. ^ Hadding, Carl Fredrik; Johansson, Harald; Giertz, Gustav; Lindsten, Jan; Ström, Turid; Gerle, Bo; Olsson, Elvy; Freese, Jan; et al. (1974-06). SOU 1974: 25 Fri sterilisering. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1974:25. Stockholm: Allmänna förl. Sid. 58. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:sou-7257753. ”Begreppet eugenisk (eugenik = rashygien) används i dag inte särskilt mycket i fackkretsar. Det innehåller en värdering som omfattar en "förbättring" av befolkningens genetiska sammansättning. Begreppet eugenisk kan med fördel bytas ut mot "genetisk".” 
  17. ^ Arvid Bergman (15 mars 2020). Jon Pettersson. red. ”Steriliseringar av resande- en mörk historia”. Drabbrikan (Frantzwagner-sällskapet) (15). https://4ef43296-3b6e-4394-8c78-345727fa5676.filesusr.com/ugd/994e00_2ab11df9595b4b2fbceaa01b72324257.pdf. 
  18. ^ Arvid Bergman (September). ”Sterilisering av resande 1938-1947”. Drabbrikan (Frantzwagner-sällskapet) (Nr 21). https://www.drabbrikan.se/. 
  19. ^ ”Läkartidningen: Steriliseringarna ej följd av social ingenjörskonst. Arkiverad från originalet den 8 december 2011. https://web.archive.org/web/20111208141937/http://ltarkiv.lakartidningen.se/1998/temp/pda16874.pdf. Läst 31 januari 2010. 
  20. ^ [1]
  21. ^ [a b] En genomgång av 1997 års tvångssteriliseringsdebatt i svensk dagspress levandehistoria.se Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  22. ^ [2]
  23. ^ [3]
  24. ^ Tydén, Mattias (2002). Från politik till praktik: de svenska steriliseringslagarna 1935-1975. Stockholm studies in history, 0491-0842 ; 63 (2., utvidgade uppl.). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. sid. 433. Libris 8407930. ISBN 91-22-01958-8 
  25. ^ Tydén, Mattias (2002). Från politik till praktik: de svenska steriliseringslagarna 1935-1975. Stockholm studies in history, 0491-0842 ; 63 (2., utvidgade uppl.). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. sid. 436. Libris 8407930. ISBN 91-22-01958-8 
  26. ^ Dagens Nyheter 22 mars 1950
  27. ^ Tydén, Mattias (2002). Från politik till praktik: de svenska steriliseringslagarna 1935-1975. Stockholm studies in history, 0491-0842 ; 63 (2., utvidgade uppl.). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. sid. 437. Libris 8407930. ISBN 91-22-01958-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]