49 Pales

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
49 Pales
Upptäckt[1]
UpptäckareH. Goldschmidt
UpptäcktsplatsParis
Upptäcktsdatum19 september 1857
Beteckningar
MPC-beteckning49 Pales
Alternativnamn1947 FG,
1950 XJ,
1954 MF,
1988 VU7,
A908 AF
Uppkallad efterPales[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium3,79781564 AU
568 145 133 km
Perihelium2,3855985 AU
356 880 460 km
Halv storaxel3,09170708 AU
462 512 795 km
Excentricitet0,2283879
Siderisk omloppstid1 985,61908 d (5,44 år)
Medelomloppshastighet16,927 km/s
Medelanomali95,76342°
Inklination3,17367°
Longitud för uppstigande nod286,0549°
Periheliumargument109,9756°
Månar?
Fysikaliska data
Diameter149,80[3] km
Massa3,5×1018kg
Synodisk rotationsperiod10,42[3] h
Albedo0,0597[3] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~158
SpektraltypCG[3]
Absolut magnitud (H)7,80
Hitta fler artiklar om astronomi med

49 Pales eller 1947 FG är en asteroid upptäckt 19 september 1857 av H. Goldschmidt i Paris. Asteroien har fått sitt namn efter Pales, en herdegudinna inom romersk mytologi.[4]

Måne ?[redigera | redigera wikitext]

Studier av ljuskurvor kan antyda att asteroiden har en måne.[5][6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 20 mars 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 17, ISBN 978-3-642-29717-5
  3. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Pales” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62ZMZaprC?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=49. Läst 20 oktober 2011. 
  4. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 17. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA17&dq=49+Pales&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=49%20Pales&f=false. Läst 27 april 2015 
  5. ^ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 5 oktober 2008. 
  6. ^ EDWARD F. TEDESCO (2 March 1979). ”Binary Asteroids: Evidence for Their Existence from Lightcurves”. Science. sid. Vol. 203. no. 4383, pp. 905 - 907. doi:10.1126/science.203.4383.905. http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/203/4383/905. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]