Hoppa till innehållet

7 Iris

Från Wikipedia
7 Iris Astronomisk symbol för 7 Iris
Animation av Iris omloppsbana
Upptäckt[1]
UpptäckareJ. R. Hind
UpptäcktsplatsLondon
Upptäcktsdatum13 augusti 1847
Beteckningar
MPC-beteckning7 Iris
AlternativnamnA847 PA
Uppkallad efterIris[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium2,936403984 AU
439 279 783 km
Perihelium1,8361303 AU
274 681 190 km
Halv storaxel2,386267155 AU
356 980 485 km
Excentricitet0,23054285
Siderisk omloppstid1 346,40905 d (3,69 år)
Medelomloppshastighet19,261 km/s
Medelanomali111,5356°
Inklination5,523063°
Longitud för uppstigande nod259,65081°
Periheliumargument145,26278°
Fysikaliska data
Dimensioner260×220×155[4] km
199,83[3] km
Massa2,39±0,18×1019[5]kg
Medeldensitet5,7[5] g/cm³
Siderisk rotationsperiod7,1388[6] h
Polekliptisk latitud15°[4]
Polekliptisk longitud+25°[4]
Albedo0,2766[3] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~171
Max: 175
SpektraltypS
Skenbar magnitud6,7-11,4
Absolut magnitud (H)5,51

7 Iris var den sjunde asteroiden som upptäcktes. Den upptäcktes av den brittiske astronomen J. R. Hind den 13 augusti 1847 i London. Iris döptes efter regnbågsgudinnan i den grekiska mytologin.[7]

Ljuskurveanalyser visar att den är liksom 6 Hebe, kantig. Iris yta uppvisar skiftande albedo, kanske har den en stor ljus fläck på den norra hemisfären. Ytan är i allmänhet väldigt ljus och är troligtvis en blandning mellan nickel-järn metaller och magnesium.

Radarstudier från Arecibo-observatoriet antyder att ytan är jämn på decimeternivå men uppvisar ojämnheter när man kommer upp över meternivån. Det finns anledning att tro att det finns plana ytor på asteroiden.[4]

Radarobservationer vid Arecibo-observatoriet visar att den ockulterade en stjärna den 26 maj 1995 och senare 25 juli 1997. Båda observationerna visar att Iris har en diameter på ca 200 km.

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 5 februari 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 13, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] ”JPL Small-Body Database Browser on Iris” (på engelska). NASA, JPL. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=7. Läst 31 augusti 2011. 
  4. ^ [a b c d] David L. Mitchell, Steven J. Ostro, Keith D. Rosema, R. Scott Hudson, Donald B. Campbell, John F. Chandler and Irwin I. Shapiro (november 1995). ”Radar Observations of Asteroids 7 Iris, 9 Metis, 12 Victoria, 216 Kleopatra, and 654 Zelinda”. Icarus. sid. Volume 118, Issue 1, Pages 105-131. doi:10.1006/icar.1995.1180. Arkiverad från originalet den 26 maj 2011. https://www.webcitation.org/5yxiywyfy?url=http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL. Läst 5 februari 2009. 
  5. ^ [a b] Yu. Chernetenko. ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 27 september 2008. 
  6. ^ M. aasalainen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:10.1006/icar.2002.6907. Arkiverad från originalet den 16 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080216072340/http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. Läst 13 september 2008. 
  7. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 13. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA13&dq=7+Iris&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=7%20Iris&f=false. Läst 27 april 2015 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]