93 Minerva

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
93 Minerva
Upptäckt[1]
UpptäckareJ. C. Watson
UpptäcktsplatsAnn Arbor
Upptäcktsdatum24 augusti 1867
Beteckningar
MPC-beteckning93 Minerva
Alternativnamn1949 QN2, A902 DA
Uppkallad efterMinerva[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium3,14419 AU
470 364 128 km
Perihelium2,3640813 AU
353 661 540 km
Halv storaxel2,75413567 AU
412 012 832 km
Excentricitet0,1416249
Siderisk omloppstid1 669,46155 d (4,57 år)
Medelomloppshastighet17,950 km/s
Medelanomali233,40166°
Inklination8,56183°
Longitud för uppstigande nod4,08845°
Periheliumargument275,1442°
Månar2
Fysikaliska data
Dimensioner141,55[3][4] km
Massa2,9×1018 kg
Siderisk rotationsperiod5,982[3][4] h
Albedo0,0733[3][4] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~168
SpektraltypCU[3]
Absolut magnitud (H)7,70
Hitta fler artiklar om astronomi med

93 Minerva är en stor asteroid upptäckt 24 augusti 1867 av J. C. Watson i Ann Arbor. Asteroiden har fått sitt namn efter gudinnan Minerva inom romersk mytologi.[5] Den har två naturliga satelliter.

93 Minerva har en mörk yta och består troligtvis av karbonater.

En ockultation av en stjärna observerades 22 november 1982 från Frankrike, Spanien och USA. Dessa observationer gav en diameter på 170,8 ± 1,4 km.[6][7]

Två naturliga satelliter[redigera | redigera wikitext]

Den 16 augusti 2009 upptäckte F. Marchis med flera från Keck-observatoriet att asteroiden har två stycken månar. De bär sedan december 2013 namnen Aegis och Gorgoneion.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 26 maj 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 22, ISBN 978-3-642-29717-5
  3. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Minerva” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 7 december 2011. https://www.webcitation.org/63kLPatTD?url=http://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=93. Läst 7 december 2011. 
  4. ^ [a b c d] ”(93) Minerva, Aegis, and Gorgoneion”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/astmoons/am-00093.html. Läst 16 januari 2015. 
  5. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 22. ISBN 3-540-00238-3. http://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA22&dq=93+Minerva&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=93%20Minerva&f=false. Läst 29 april 2015 
  6. ^ R. L. Millis, L. H. Wasserman, E. Bowell, O. G. Franz, R. NyeW. OsbornA. Klemola (January 1985). ”The occultation of AG+29°398 by 93 Minerva”. Icarus. sid. Volume 61, Issue 1, Pages 124-131. doi:10.1016/0019-1035(85)90159-9. http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6WGF-4731BSR-71&_user=10&_rdoc=1&_fmt=&_orig=search&_sort=d&view=c&_acct=C000050221&_version=1&_urlVersion=0&_userid=10&md5=314ad74971f23d8f981acab3ba6c85de. 
  7. ^ Observed minor planet occultation events, version of 2005 July 26

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]