ARL-44
| ARL-44 | |
|---|---|
 En ARL-44 uppställd vid Mourmelon-le-Grand. | |
| Typ | Stridsvagn |
| Ursprungsplats | Frankrike |
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1947 – 1953 |
| Använts av | Frankrike |
| Produktionshistoria | |
| Konstruerad | 1938 – 1944 |
| Konstruktör | Atelier de Construction de Rueil |
| Tillverkare | Renault |
| Antal tillverkade | 60 |
| Specifikationer | |
| Vikt | 40 ton |
| Längd | 10,52 meter |
| Bredd | 3,4 meter |
| Höjd | 3,2 meter |
| Besättning | 5 |
| Primär beväpning | DCA-45 90 mm kanon |
| Sekundär beväpning | 7,5 mm coaxial ksp 7,5 mm lv-ksp |
| Motor | Maybach bensinmotor 700 hk |
| Effekt/vikt | 14,6 hk/ton |
| Operativ räckvidd | 150 km |
| Hastighet | 37 km/h |
ARL-44 var en fransk tung stridsvagn som började byggas direkt efter Frankrikes befrielse för att så snabbt som möjligt börja återuppbygga Frankrikes militära styrka.
Historia
En stor nackdel med Char B1 var att dess kraftigaste vapen, en 75 mm kanon, var monterad i chassiet och inte i ett torn. Därför började Atelier de Construction de Rueil 1938 att konstruera en modifierad Char B1 med en tornmonterad grovkalibrig kanon. Projektet som kallades ARL-40 var fortfarande bara på ritningsstadiet vid Frankrikes fall 1940.
Projektet ARL-40 lades ned, men konstruktionsbyråerna fortsatte i hemlighet att arbeta under Vichyregimen efter Nazitysklands ockupation och vid befrielsen 1944 fanns en färdig konstruktion klar att ta i produktion.[1] Den första vagnen stod färdig 1946. Prototypen hade en 75 mm SA46 kanon och mindre pansar än serie versionen. Den hade även ett annat torn kallat ACL-1 och brukar ofta kallas för ARL-44 ACL-1 för det. Serie versionen hade dubbla frontpansaret från prototypen och ett större torn med en störra kanon. Den nya kanonen var en 90 milimeters SA45 kanon och kunde penetrera ca 190 mm av pansar på 100 meter. Från början planerades en serie om 600 vagnar, men bara 60 tillverkades. ARL-44 var en interimslösning i väntan på den mer avancerade vagnen AMX-50 som dock aldrig kom i tjänst. Det sextio vagnarna tjänstgjorde vid 503:e pansarregementet. 1950 blev dem omklassificerade till Pvkv och ombetecknade "Chasseur de Chars de 48 tonnes", kort "CDC 48T" (48 tons Pvkv på svenska). 1953 slutade man använda dem och skickade dem till föråd tills slutet av 1960-talet då de ersattes helt av AMX-30.
Konstruktion
Jämfört med Char B1 var ARL-44 både större och tyngre. Trots det var många detaljer kopierade rakt av från Char B1, till exempel drivbanden, bärhjulen och upphängningen. Lärdomar från kriget gjorde att ARL-44 fick en långpipig kanon i kaliber 90 mm, fullt jämförbar med den tyska 88 mm KwK 43 och den amerikanska 90 mm M3.
Versioner
- ARL-40: Orginal plan som inte byggdes men utvecklades till ARL-44.
- ARL-44 ACL-1: Prototyp med mindre pansar, annat torn och mindre kanon.
- ARL-44: Serievagn som byggdes i 60 ex.
- CDC 48T: Ny beteckning från 1950.
Källor
- Miller, David (2000) (på engelska). Tanks of the world. London: Salamander Books Ltd. sid. 76–77. Libris 6415189. ISBN 1-84065-176-8
Referenser
- ^ Jeudy, Jean-Gabriel (1997). Chars de France. Boulogne. sid. 210. ISBN 2-7268-8369-9
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör ARL-44.
| |||||||||||||||||||||||||||||