Stridsvagn 103

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stridsvagn 103
Stridsvagn 103
Stridsvagn 103 C
Typ Huvudstridsvagn
Tjänstehistoria
I tjänst 1967–1997
Använts av Sverige Sverige
Produktionshistoria
Designer Sven Berge
Designad 1956
Tillverkare Bofors
Producerad 1967-1972
Antal tillverkade 290
Varianter Strv 103-0
Strv 103A
Strv 103B
Strv 103C
Strv 103D
Specifikationer
Vikt 103A: 37 ton
103B: 39,7 ton
103C: 42,5 ton
Längd 9,00 meter
Bredd 3,4 m (utan flytutrustning)
3,6 m (med flytutrustning)
3,8 m (med bränsledunkar)(103C)
Höjd 2,14 meter
Besättning 3 (vagnchef, förare/skytt, signalist/bakåtförare)

Primär beväpning 1 × 10,5 cm kan strv 103 akan
50 patroner totalt
Sekundär beväpning 3 × 7,62 mm ksp 58 strv ksp
2750 patroner totalt
8x rökkastare för rökhgr m/56
32 rökhandgranater totalt
2x lyskastare för 71 mm lysvinggr (enbart 103C)
8 lysvinggranater totalt
Motor 103A
Diesel: Rolls-Royce K60 (240 hk)
Gasturbin: Boeing GT502 (300 hk)
103B
Diesel: Rolls-Royce K60 (240 hk)
Gasturbin: Caterpillar 553 (490 hk)
103C
Diesel: Detroit 6V-53T (290 hk)
Gasturbin: Caterpillar 553 (490 hk)
Hastighet 50 km/h (väg)
6 km/h (flytning)

Stridsvagn 103 (Strv 103), även kallad Stridsvagn S, är en svensk stridsvagn. Den är känd för sin unika konstruktion med ett tornlöst chassi. Kanonen är fast lagrad i chassit och riktning sker genom att hela fordonet manövreras. Stridsvagn 103 utvecklades i slutet av 1950- och början på 1960-talet och levererades till svenska armén mellan 1967 och 1971. Stridsvagn 103 utgjorde, tillsammans med Centurionvagnarna, huvuddelen av den svenska arméns pansartrupper fram till 1990-talet då de ersattes av Stridsvagn 121 och Stridsvagn 122.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Strv 103 S2 prototyp.

I mitten av 1950-talet började den svenska armén diskutera utvecklingen av en ny generation stridsvagnar för att ersätta de brittisktillverkade Centurionvagnarna (Strv 81 och 101). AB Landsverk, Volvo och Bofors föreslog att återuppta projektet Stridsvagn KRV, men detta ansågs för dyrt. 1956 presenterade Armétygförvaltningens Sven Berge dock förslaget Alternativ S (svenskt alternativ). Det byggde på en billigare och lättare vagn som visade mindre målyta, eftersom kanonen ställdes i pansarkroppen istället för i ett torn. Bofors utvecklade förslaget vidare tillsammans med Berge.

Inför försvarsbeslutet 1958 ställdes Alternativ S mot två utländska stridsvagnar under utveckling: Alternativ A (M60 Patton) och Alternativ T (Leopard 1). Vid 1958 års försvarsbeslut antogs Alternativ S. Senare döptes vagnen till Stridsvagn 103 (dvs. den tredje stridsvagnen i svenska armén med en kanonkaliber över 10 cm).[1]

Åren 1967–1971 levererades 290 exemplar av Stridsvagn 103. Den maximala produktionstakten var sju vagnar per månad. Stridsvagn 103 tillfördes pansarbrigaderna Södra skånska brigaden (PB 7), Skånska dragonbrigaden (PB 8), Skaraborgsbrigaden (PB 9) och Norrbottens pansarbataljon (P 5).

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Demonstration av hydraulisk upphängning.
Uppåtriktad kanon.
Nedåtriktad kanon.

Stridsvagn 103 hade inget torn, vilket gav en låg profil. Kanonen var fast lagrad i chassiet, vilket innebar att hela fordonet fick vridas för att rikta kanonen i sidled, och hela vagnen fick med hjälp av hydraulik höjas och sänkas för att rikta kanonen i höjdled.

Den tornlösa designen var ett radikalt avsteg från den rådande förståelsen av hur stridsvagnar såg ut och fungerade, och den väckte internationell uppmärksamhet. Den hade både för- och nackdelar. Avsaknaden av torn gav vagnen en låg och flack profil, vilket gjorde den svårare att träffa och motståndskraftigare mot fientlig eld. God optik och kanonens stabila montering gjorde det också möjligt att skjuta snabbt och på långa avstånd med precision. Å andra sidan var det omöjligt att rikta kanonen för skott under färd, förutom rakt fram i färdriktningen. Detta ansågs dock vara en acceptabel nackdel, eftersom vagnar med rörliga torn visserligen kunde rikta sin kanon under färd men med så låg precision att även de normalt tvingades stanna inför skott.[2] Ytterligare en unik detalj med Stridsvagn 103 var att en av de tre besättningsmännen satt vänd bakåt och hade egna styrmedel, för att kunna köra vagnen bort från fienden i hög hastighet utan att behöva blotta det tunnare sid- och bakpansaret.

Trots sin utformning var Stridsvagn 103 avsedd för anfallsstrid. Den svenska arméns pansarbrigader (PB 63), där Stridsvagn 103 ingick, var anfallsbrigader med uppgift att gå till motanfall mot fientliga brohuvuden och luftlandsättningar.[3][4] Den doktrin som uttalades i dåtidens pansarreglemente beskriver ett aggressivt stridssätt, även i defensiva situationer.[5] Utformningen av Stridsvagn 103, med dess låga profil, byggde på skydd snarare än defensivt uppförande.[3]

Strv 103 var även fullständigt amfibisk då den med hjälp av en flytbälg kunde simma med 6 km/h.

Åsikterna om huruvida Stridsvagn 103 var en framgång eller ett misslyckande går isär.[6][7] När den konstruerades hade vagnen ett gott skydd, god eldkraft och god precision jämfört med många andra moderna stridsvagnar, och den tornlösa designen medförde flera fördelar utan alltför påtagliga nackdelar. Men redan under 1970-talet började Stridsvagn 103 halka efter i den teknologiska utvecklingen. Gyrostabilisering började införas på tornvagnar, som nu kunde skjuta med god precision i olika riktningar under färd medan Stridsvagn 103 fortfarande tvingades stanna och vända sig mot målet. Att kanonen låg inne i chassit gjorde det svårt att uppgradera den till en kraftigare kaliber när detta började bli påkallat, och införandet av pilprojektiler under 1980-talet minskade skyddsvärdet hos vagnens flacka profil. Även om vagnen bjöd på flera finesser och hade god prestanda för sin tid när den först togs i bruk, blev den alltså förbisprungen av teknikutvecklingen.[8]

Kostnaderna för projektet var 665 miljoner kronor varav 120 miljoner kronor i utvecklingskostnader, vilket ger ett styckpris på 2,29 miljoner kronor per vagn. Detta var ca 1 miljon kronor mer än vad Bundeswehr betalade för den första serien Leopard 1, 1964. Dock utsåg Discovery Channel Stridsvagn 103C till den sjätte bästa stridsvagnen genom tiderna.[9][10][11][12][13]

Besättning[redigera | redigera wikitext]

Strv 103 hade tre mans besättning: vagnchef, skytt/förare och bakåtförare. Både vagnchef och skytt/förare kunde skjuta med och köra vagnen, medan bakåtföraren skötte radiopassningen. För att minska tiden från målupptäckt till skott kunde vagnchefen låta skytt/föraren köra vagnen, medan han med hjälp av sin vridbara vagnchefshuv spanade efter mål att bekämpa. Så fort vagnchefen identifierat ett mål tog han över kommandot, riktade in vagnen och sköt, varefter han lämnade tillbaka kommandot till föraren.

Kanon[redigera | redigera wikitext]

10,5 cm kanon strv 103

Huvudbeväpning på stridsvagn 103 utgjordes av en 10,5 cm räfflad automatkanon med L/62 kaliberlängd.[14] Armébeteckning var 10,5 cm kanon strv 103.[15] Kanonen utvecklades av Bofors och var utformad för att skjuta samma patron (105 × 617 mm) som användes av den brittiska Royal Ordnance L7-kanonen (armébeteckning 10,5 cm kan strv 101 och 102) som satt i stridsvagn 101 och 102. Kanonens rekylbromsar understöddes även av bandhydrauliken, vilken hjälpte till att återföra eldröret till dess exakta läge det hade precis innan avfyrningen.

Laddautomat[redigera | redigera wikitext]

Trots sin kaliber var kanonen helautomatisk med en integrerad laddautomat, vilket klassar vapnet som en automatkanon.[14] Vapnets maximala eldhastighet var 24 skott per minut, eller 2,5 sekunder mellan skott.[16][17] Den praktiska eldhastigheten var dock något lägre då skytten, beroende på omständigheterna, behövde lokalisera målet igen efter skott på grund av bland annat dammuppkast från föregående skott. Enligt ett dokument från Krigsarkivet var den praktiska eldhastigheten ca 13,5 skott per minut, eller 4,5 sekunder mellan skott.[16] Vid behov kunde man dock avge automateld genom att hålla avfyrning- och laddknapp intryckta.

Laddautomaten var belägen omedelbart efter den uppåtgående kilen på kanonens bakstycke. Centralt på vagnens övre bakpansar fanns en liten lucka för utkast av tomhylsor. Centralt på vagnens lägre bakpansar fanns även en lucka för att ta ut patroner som laddats men inte avfyrats.

Magasin[redigera | redigera wikitext]

Kanonen hade två helautomatiska magasin längst bak i vagnen, åtkomliga utifrån genom luckor under utrustningslådorna. Det högra automatmagasinet hade plats för 25 patroner medan det vänstra hade plats för 20 patroner. Vardera automatmagasin kunde enbart föra en typ av projektil åt gången, vilket normalt betydde att det ena innehöllspränggranater medan det andra innehöll pansarprojektiler. Skytt och vagnchef kunde från styrdonet elektroniskt välja vilket magasinen laddautomaten skulle använda. Det fanns även ett manuellt magasin med fem patroner för andra ändamål, vanligtvis rökgranater. Det manuella magasinet sköttes av bakåtföraren. Omladdning av samtliga magasin tog runt 10 minuter, vilket är drygt en tredjedel av tiden det tog att göra detsamma med en strv 101/102.

Ammunition[redigera | redigera wikitext]

Nedan tabell redovisar de ammunitionstyper som kunde användas i Stridsvagn 103: Vissa projektiltyper som annars fanns tillgängliga till stridsvagn 101 och 102 kunde ej användas på stridsvagn 103 då de var för långa för att passa laddautomaten.

Ammunitionstabell
Uppdelning Full beteckning Förkortning Typ Ursprung Källa
  • Patron
  • Tändskruv
  • Drivladdning
  • Projektil
  • Tändrör
  • 10,5 cm skarp patron m/612
  • eltändskruv m/501
  • laddning m/612
  • 10,5 cm spårljusspränggranat m/61A
  • ögonblickligt/fördröjt högkänsligt spetsanslagsrör m/61C
  • 10,5 cm sk ptr m/612
  • eltsk m/501
  • lng m/612
  • 10,5 cm slsgr m/61A
  • öf hk sar m/61C
Spränggranat Sverige Sverige [15]
  • Patron
  • Tändskruv
  • Drivladdning
  • Projektil
  • Tändrör
  • 10,5 cm skarp patron m/612
  • eltändskruv m/501
  • laddning m/612B
  • 10,5 cm spårljusövningsgranat m/61B
  • ögonblickligt/fördröjt högkänsligt spetsanslagsrör m/61C
  • 10,5 cm sk ptr m/612
  • eltsk m/501
  • lng m/612B
  • 10,5 cm slövngr m/61B
  • öf hk sar m/61C
Övningsgranat Sverige Sverige [15]
  • Patron
  • Tändskruv
  • Drivladdning
  • Projektil
  • Tändrör
  • 10,5 cm skarp patron m/613
  • eltändskruv m/63
  • rökladdning m/61
  • 10,5 cm rökgranat m/61
  • spetstidsrör m/53
  • 10,5 cm sk ptr m/613
  • eltsk m/63
  • röklng m/61
  • 10,5 cm rökgr m/61
  • stidr m/53
Rökgranat Storbritannien Storbritannien [15]
  • Patron
  • Tändskruv
  • Drivladdning
  • Projektil
  • 10,5 cm skarp patron m/61
  • eltändskruv m/62, alternativt m/66
  • pansarvärnsladdning m/61
  • 60 mm spårljuspansarprojektil m/61
  • 10,5 cm sk ptr m/61
  • eltsk m/62 (m/66)
  • pvlng m/61
  • 60 mm slpprj m/61
Kärnprojektil L28A1 APDS-T

Storbritannien Storbritannien

[15]
  • Patron
  • Tändskruv
  • Drivladdning
  • Projektil
  • 10,5 cm skarp patron m/61
  • eltändskruv m/62, alternativt m/66
  • pansarvärnsladdning m/62 slitskydd
  • 57 mm spårljuspansarprojektil m/62
  • 10,5 cm sk ptr m/61
  • eltsk m/62 (m/66)
  • pvlng m/62 slitskydd
  • 57 mm slpprj m/62
Kärnprojektil Sverige Sverige [15]
  • Patron
  • Tändskruv
  • Drivladdning
  • Projektil
  • 10,5 cm skarp patron m/61
  • eltändskruv m/62, alternativt m/66
  • pansarvärnsladdning m/66
  • 61 mm spårljuspansarprojektil m/66
  • 10,5 cm sk ptr m/61
  • eltsk m/62 (m/66)
  • pvlng m/66
  • 61 mm slpprj m/66
Kärnprojektil L52A1 APDS-T

Storbritannien Storbritannien

[15]
  • Patron
  • Tändskruv
  • Drivladdning
  • Projektil
  • 10,5 cm skarp patron m/61
  • eltändskruv m/80
  • pansarvärnsladdning m/80 slitskydd
  • 33 mm spårljuspansarprojektil m/80
  • 10,5 cm sk ptr m/61
  • eltsk m/80
  • pvlng m/80 slitskydd
  • 33 mm slpprj m/80
Pilprojektil M111 APFSDS-T

Israel Israel

[15]
  • Patron
  • Tändskruv
  • Drivladdning
  • Projektil
  • 10,5 cm skarp patron m/61
  • eltändskruv (hemlig)
  • pansarvärnsladdning (hemlig)
  • 24 mm spårljuspansarprojektil m/90S
  • 10,5 cm sk ptr m/61
  • eltsk (hemlig)
  • pvlng (hemlig)
  • 24 mm slpprj m/90S
Pilprojektil M426 APFSDS-T (nerkortad)

Israel Israel/Sverige Sverige

[15]
  • Patron
  • Tändskruv
  • Drivladdning
  • Projektil
  • 10,5 cm skarp patron m/614
  • eltändskruv m/501
  • pansarvärnsladdning m/82
  • 50 mm spårljusövningsprojektil m/80
  • 10,5 cm sk ptr m/614
  • eltsk m/501
  • pvlng m/82
  • 50 mm slövnprj m/80
Övningsprojektil [15]
  • Patron
  • Tändskruv
  • Drivladdning
  • Projektil
  • 10,5 cm skarp patron m/61
  • eltändskruv m/501
  • pansarvärnsladdning m/62 slitskydd
  • spårljusövningsprojektil m/67 utan huv
  • 10,5 cm sk ptr m/61
  • eltsk m/501
  • pvlng m/62 slitskydd
  • slövnprj m/67 utan huv
Övningsprojektil Sverige Sverige [15]
  • Patron
  • Tändskruv
  • Drivladdning
  • Projektil
  • 10,5 cm skarp patron m/61
  • eltändskruv m/62, alternativt m/66
  • pansarvärnsladdning m/62 slitskydd
  • spårljusövningsprojektil m/67 med huv
  • 10,5 cm sk ptr m/61
  • eltsk m/62 (m/66)
  • pvlng m/62 slitskydd
  • slövnprj m/67 med huv
Övningsprojektil Sverige Sverige [15]

Kulsprutor[redigera | redigera wikitext]

Parallellt med huvudbeväpningen fanns två st 7,62 mm kulsprutor av typen Ksp 58 strv monterade i en låda på frontpansaret framtill på vänster sida av vagnen, vardera med 500 skott. Kulsprutorna avfyrades en i taget växelvis, men var inte skottställda sinsemellan. Reglage fanns för att spänna mekanismen inifrån, men eldavbrott som inte kunde lösas med denna åtgärd fordrade att någon klättrade ur vagnen och öppnade lådan.

vagnchefens observationshuv fanns ytterligare en Ksp 58. Denna kunde manövreras runt om inifrån med stängd lucka genom att bland annat rotera huven. Vagnchefens kulspruta var stabiliserad i sidled men manuell inställning i höjdled var nödvändig.

Rök- & lysgranater[redigera | redigera wikitext]

Utöver kanon och kulsprutor var vagnen även utrustad med rökkastare, vilka kunde utlösas av vagnchefen. Vid REMO (Renovering och modifiering) till Strv 103C utrustades vagnen även med Lyran-lyskastare.

Pansarskydd[redigera | redigera wikitext]

Olika pansarskydd
Teckning som tydligt visar det sluttande pansaret.
Strv 103C som visar pansarflänsarna.
Strv 103C med skyddsgaller.

Fronten bestod av en 40 mm tjock pansarsköld försedd med luckor i samma tjocklek för att komma åt motorerna. Även taket hade en tjocklek av 40 mm. Sidorna hade en tjocklek av enbart 20 mm men var förstärkta med interna bränsletankar för extra skydd mot riktad sprängverkan. Fronten var även försedd med 30 mm höga, 40 mm djupa pansarflänsar kallade revben som ökade det frontala skyddet. På grund av frontens extrema lutning (så kallat sluttande pansar) var vagnen ogenomtränglig frontalt mot många av dåtidens projektiltyper, då dessa antingen gled av eller saknade genomslagsförmågan att slå igenom.[18] genom att absorbera mycket av den kinetiska energin från inkommande projektiler.[18] Vid mobilisering så fick vagnen även tillgång till det topphemliga[19] skyddsgallret Tillsatsutrustning 2930[20], vilket bestod av stålstänger med 30 mm i diameter som skulle monteras i framkanten av frontpansaret. För C-versionen utgjorde dieseldunkarna på sidorna av vagnen ett extra skydd mot pansarspränggranater.

När 103:an togs i bruk var skyddet ypperligt, men även här gick utvecklingen förbi: vid skjutprov utförda 1991 gick de inlånade T-72:ornas pilprojektiler obevekligen rakt igenom målet, en 103:a med monterat skyddsgaller.[21]

Versioner[redigera | redigera wikitext]

Stridsvagn 103 fanns i fyra huvudversioner:

Stridsvagn 103-0[redigera | redigera wikitext]

Stridsvagn 103-0

Innan Stridsvagn 103 beställdes för massproduktion beställdes 10 stycken förproduktionsvagnar kallade stridsvagn 103-0, även kallade nollserien. Dessa skulle användas för att utprova stridsvagn 103 i fält men kom formellt att se tjänst. De var till stor del lika stridsvagn 103A men saknade pansarflänsar bland annat och var försedda med samma observationshuv som den på Pansarbandvagn 301, minus 20 mm akan. Vagnarna användes för många olika tester och modifierades med olika funktioner med tiden. Vissa vagnar fick samma huv som stridsvagn 103A, vissa fick flytutrustning, vissa fick schaktblad, etc.[22]

Försöken pågick fram tills 1966.[23]

Stridsvagn 103A[redigera | redigera wikitext]

Det första utförandet, med en gasturbinmotor på 300 hk. 80 vagnar tillverkade.

Stridsvagn 103B[redigera | redigera wikitext]

B-versionen hade en starkare gasturbinmotor på 490 hk, monterad flytutrustning och borttagna IR-strålkastare. 210 vagnar tillverkade och levererade åren 1970-1971. Parallellt modifierades A-modellen om till B-standard.

Stridsvagn 103C[redigera | redigera wikitext]

Stridsvagn 103C utan dieselskydd.
Stridsvagn 103C med monterat minvältsaggregat

Vid försvarsbeslutet 1982 beslutades att det skulle väntas med inköp av en ny stridsvagn till 1990-talet, varpå modifiering av de befintliga vagnarna blev nödvändig. Renoveringen och modifieringen av Strv 103 innebar bland annat förbättringar på följande punkter:

  • Laseravståndsmätare integrerad med skyttens sikte
  • Ny kolvmotor från Detroit Diesel
  • Delvis ny växellåda
  • Möjlighet till utvändiga bränsledunkar
  • Lyskastare
  • Schaktblad till samtliga vagnar

Samtliga ombyggda 103B togs i bruk 1986-1988 under beteckning Strv 103C.

Stridsvagn 103D[redigera | redigera wikitext]

D-versionen var en prototyp för vidareutveckling av 103C om armén inte skulle tillföras Strv Ny.

  • Ny gasturbin
  • NBC-filter
  • Mjukare gång
  • Stabilisering i höjdled för vagnchefens kulspruta
  • Passiv IR
  • Kalkylator för ballistisk beräkningar för skjutning mot rörliga mål
  • Utvecklat skydd i framförallt den frontala sektorn

MV 103C Deminer[redigera | redigera wikitext]

MV 103C Deminer

MV 103C Deminer var ett projekt som syftade till att ta fram en minröjningsvagn baserad på stridsvagn 103C. Projektet lades ner 1997.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Stridsvagn 103 C”. Foreningenp5.com. Arkiverad från originalet den 21 april 2009. https://web.archive.org/web/20090421145547/http://www.foreningenp5.com/sv/fordon/strv_103c/strv_103c.htm. Läst 30 mars 2009. 
  2. ^ http://worldoftanks.com/en/news/pc-browser/21/The_Chieftains_Hatch_Fire_On_The_Move/
  3. ^ [a b] Hugemark, Bo (2015). Den Stora Armén. Medströms Bokförlag. sid. 27-28, 128-133, 257-260. ISBN 978-91-7329-123-1 
  4. ^ Hugemark, Bo; Björeman, Carl (2017). ”Kapitel 7, Milo S - fienden skulle hejdas vid kusten”. Den Stora Invasionen. Medströms Bokförlag. sid. 131-163. ISBN 978-91-7329-138-5 
  5. ^ ”Pansarreglemente Stridsvagnspluton, 1974”. http://tanks.mod16.org/pdf/Pansarreglemente%20stridsvagnspluton%20%281974%29.pdf. Läst 6 mars 2018. 
  6. ^ ”Strv 103 – en hemlig besvikelse”. web.archive.org. 17 januari 2008. https://web.archive.org/web/20080117095724/http://www.forsvarsframjandet.org/FMF-98-4/Strv-103.htm. Läst 15 februari 2021. 
  7. ^ ”Strv 103 - ett ”Ess” (S) i stridsvagnsleken”. web.archive.org. 10 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070610051832/http://www.forsvarsframjandet.org/fmf-03-2/Strv_103_-_ett_Ess_S_i_stridsvagnsleken.html. Läst 15 februari 2021. 
  8. ^ ”Historien bakom Strv 103 "S"”. www.ointres.se. https://www.ointres.se/strv_103.htm. Läst 15 februari 2021. 
  9. ^ FRITT MILITÄRT FORUM, 4/1998, Strv 103 – en hemlig besvikelse Överste Hans Nilsson, Skövde Arkiverad 20 juni 2007 hämtat från the Wayback Machine. (sidan besökt 7 oktober 2008)
  10. ^ FRITT MILITÄRT FORUM 2/2003, Strv 103 – ett ”Ess” (S) i stridsvagnsleken (Del 1/2) Anders Lundström, F. d. major vid P 5 Arkiverad 10 juni 2007 hämtat från the Wayback Machine. (sidan besökt 7 oktober 2008)
  11. ^ FRITT MILITÄRT FORUM 3/2003, Strv 103 – ett ”Ess” (S) i stridsvagnsleken (Del 2/2) Anders Lundström, F. d. major vid P 5 Arkiverad 10 juni 2007 hämtat från the Wayback Machine. (sidan besökt 7 oktober 2008)
  12. ^ "Pansartrupperna 1942 - 1992" 1992, Arméns Pansarcentrum, Skövde; ISBN 91-630-1253-7
  13. ^ Die Leopard Familie Andreas Richter, D-31785 Hameln (Germany) (sidan besökt 17 Februari 2013)
  14. ^ [a b] Ove Ljung (1967). ”Kungl Arméförvaltningen presenterar stridsvagn 103.”. Broschyr (Kungliga Arméförvaltningen). 
  15. ^ [a b c d e f g h i j k l] SKJTAB KAN STRV 103: 10,5 cm kanon strv 103, skjuttabeller. 1993 
  16. ^ [a b] Hemliga handlingar, Pansartruppskolan, Försöksavdelningen, utgående och inkommande skrivelser rörande Stridsvagn S som förvars tillsammans, 1960-1965, Serie F II, Volym nr 1. Datahandbok strv 103, sida 1.
  17. ^ Försvarets materielverk, Armématerielförvaltningen, Fordonsavdelningen, Centralsektionen, Serie F I, Avgångna och inkomna skrivelser ordnade efter klassifikationssystem. 1100:1-11 - 7890:1, 1969, Volym nr 10. Kapitel: RAC Equipment Trials Wing, RAC Centre Report on Swedish S Tank.
  18. ^ [a b] Flera dokument från pansartruppskolan funnet i krigsarkivet.
  19. ^ https://imgur.com/Cd8DgEk
  20. ^ http://forum.skalman.nu/posting.php?mode=quote&f=51&p=640108&sid=a9db1430f67ab82a7bd24fd6aaa32132
  21. ^ ”Historien bakom Strv 103 "S"”. www.ointres.se. https://www.ointres.se/strv_103.htm. Läst 15 februari 2021. 
  22. ^ Hemliga handlingar, Pansartruppskolan, Försöksavdelningen, utgående och inkommande skrivelser rörande Stridsvagn S som förvars tillsammans, 1960-1965, Serie F II, Volym nr 1. Hela bunten.
  23. ^ ”Historien bakom Strv 103 "S"”. ointres.se. https://www.ointres.se/strv_103.htm. Läst 27 december 2020. 

Referenser för datamall[redigera | redigera wikitext]

  • Ljung, Ove (1967). Kungl Arméförvaltningen presenterar stridsvagn 103. Kungliga Arméförvaltningen. sid. 20 
  • AMKAT: Ammunitionskatalog för armén, data och bild. Försvarets materielverk. 1994 
  • Hemliga handlingar, Pansartruppskolan, Försöksavdelningen, utgående och inkommande skrivelser rörande Stridsvagn S som förvars tillsammans, 1960-1965, Serie F II, Volym nr 1. Datahandbok strv 103, sida 1. Pansartruppskolan. 1965 
  • Stridsvagn 103B, beskrivning del 1. Försvarets materielverk. 1983 
  • Stridsvagn 103C instruktionsbok. Försvarets materielverk. 1989 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]