A Connecticut Party

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

A Connecticut Party var ett parti i den amerikanska delstaten Connecticut under 1990-talet.

Grundande[redigera | redigera wikitext]

Partiet grundades av den tidigare republikanske amerikanske senatorn Lowell P. Weicker, Jr. 1990.[1] Weicker vann sedan guvernörsvalet samma år och tjänstgjorde en mandatperiod som guvernör i Connecticut. Partiet fick sitt namn med syftet att komma först i den alfabetiska ordningen på valsedlarna.[2]

Konvent 1992[redigera | redigera wikitext]

Partiet höll sitt första konvent 1992, med 350 medverkande delegater. På konventet beslutade partiet att stödja mer än hundra kandidater till Connecticuts parlament (omkring 80 demokrater, 16 kandidater för A Connecticut Party och en handfull republikanska kandidater).[3]

Val 1994[redigera | redigera wikitext]

I guvernörsvalet 1994 kandiderade Weickers viceguvernör Eunice Groark för A Connecticut Party i guvernörsvalet. Hon förlorade dock, kom trea med 18,9% av rösterna.

I övriga val till positioner i delstaten eller på federal nivå stödde partiet främst kandidater för Demokraterna, inklusive senatorn Joseph Lieberman som sökte återval till USA:s senat; till delstatens justieminister, Richard Blumenthal; delstatens skattmästare, Joseph M. Suggs Jr., och till USA:s representanthus för första distriktet den sittande Barbara B. Kennelly. Partiet stödde också Demokraternas kandidat Miles S. Rapoport till posten som secretary of the state; Charlotte Koskoff till USA:s representanthus för sjätte distriktet.[1] I valet till USA:s representanthus för andra distriktet hade partiet en egen kandidat, David Bingham, som slutade trea i ett val med tre kandidater, med 14,90%.

Utan guvernörsposten eller någon annan person som representerade partiet i hela delstaten försvann partiet så småningom under mitten av 1990-talet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] A Connecticut Party Endorses Lieberman, New York Times 7 juli 1994.
  2. ^ John F. Bibby, Louis Sandy Maisel, Two parties-or more?: the American party system.
  3. ^ Third Party Celebrates Its Second Year, New York Times 27 juli 1992.


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia