Abba (hederstitel)
Abba (arameiska: ’abbā), vanligen återgivet som "(min) fader"[1], är ett intimt och respektfullt tilltal som i Nya testamentet förekommer på grekiska som ἀββᾶ (abbá). Ordet fick tidigt ställning både som förtroligt gudstilltal och som hederstitel för andliga ledare.
Etymologi och härledda ord
[redigera | redigera wikitext]Formen motsvarar egentligen substantiv med artikel: pappan. Men eftersom substantiv med suffix för första person inte används, blev abba i Jesu mun faktiskt lika med min pappa. Sedan fick abba betydelsen av egennamn för Gud, så att de grekiskt talande kristna översatte formen med fadern (se även Rom. 8: 15). I senare judendom blev abba en titel för skriftlärda: Abba Josse med flera. Det är härifrån som orden abbé, abbot, abbate och abt samt abba, abuna (vår fader) hos syrianer, kopter och etiopier[förtydliga] stammar.
I Nya testamentet
[redigera | redigera wikitext]Jesus kallar till exempel Gud för Abba i Markusevangeliet 14:36:
- "Han sade: Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."[2]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Abba i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
- ^ Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974
- ^ Svenska Bibelsällskapets översättning av Nya Testamentet 1981