Notoscincus ornatus
(Omdirigerad från Ablepharus ornatus)
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Notoscincus ornatus | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Skinkar Scincidae |
| Släkte | Notoscincus |
| Art | Notoscincus ornatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Notoscincus ornatus | |
| Auktor | Broom 1896 |
| Synonymer | |
|
Notoscincus wotjulum Greer 1974[1] Ablepharus wotjulum Glauert 1959[2] Ablepharus ornatus Broom 1896[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Notoscincus ornatus[3] är en ödleart som beskrevs av Robert Broom 1896. Notoscincus ornatus ingår i släktet Notoscincus och familjen skinkar.[4][5]
Underarter[redigera | redigera wikitext]
Arten delas in i följande underarter:[4]
- N. o. ornatus
- N. o. wotjulum
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Greer, A.E. (1974) The generic relationships of the scincid lizard genus Leiolopisma and its relatives., Austr. J. Zool. (Suppl.) 31: 1-67.
- ^ Glauert, L. (1959) Herpetological miscellanea. IX. Ablepharus wotjulum, a new skink from West Kimberley., West. Aust. Nat. 6: 192-193
- ^ [a b] Broom, R. (1896) On two new species of Ablepharus from north Queensland., Ann. Mag. Nat. Hist. (6) 18: 342-343
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (25 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/notoscincus+ornatus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Notoscincus ornatus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|