Adele av Flandern

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Adele
Regeringstid 1080/1081–10 juli 1086
Företrädare Margareta Hasbjörnsdotter
Efterträdare Ingegerd Haraldsdotter
Gemåler Knut den helige
Roger Borsa
Barn Karl I av Flandern
Cecilia Knutsdotter
Ingegärd Knutsdotter
Ätt Huset Flandern
Far Robert I av Flandern
Mor Gertrud av Sachsen
Född 1064 eller 1065
Död 1115

Adèle av Flandern, född 1064 eller 1065, död 1115, var genom giftermål Danmarks drottning och hertiginna av Apulien och Kalabrien. Hon var regent i Kalabrien och Apulien mellan 1111 och 1114 under sin son Vilhelms minderårighet.

I Danmark kallades hon också Edel, och till minne av henne har Edel namnsdag 10 mars i Danmark och Norge.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hon var dotter till Robert I av Flandern och Gertrud av Sachsen.

Adele gifte sig första gången 1080/1081 med kung Knut den helige av Danmark (dräpt 1086). Knut hade besökt Flandern år 1075 efter ett misslyckat tåg mot England. Äktenskapet arrangerades möjligen för att ge hennes far en allierad mot fienden England med arvsanspråk på den engelska tronen (vilket Knut hade), och för att förse Knut med arvingar besläktade med Karl den store, vilket ytterligare skulle legitimera deras kungliga börd och arvsrätt till den danska tronen.

Paret fick följande barn:

  1. Karl I av Flandern (1083/1085-1127), greve av Flandern
  2. Cecilia Knutsdotter av Danmark (ca 1085-efter 1131), gift med Erik jarl (död efter 1145)
  3. Ingegärd Knutsdotter av Danmark (född 1081/1086), gift med svensken Folke den tjocke

Knut förde en kyrkvänlig linje i sin politik. Inte mycket är känt om Adeles liv som drottning. Hennes make mördades Skt. Albani Kirke i Odense 1086. Enligt Saxo Grammaticus flydde Adele tillbaka till Flandern efter mordet på maken, och tog med sig sin son Karl men lämnade sina döttrar Cecilia och Ingegärd kvar i Danmark. Hon överlämnade dem troligen till sin svåger, makens halvbror Erik, som tog dem med sig till Sverige.

Adele levde sedan vid faderns och broderns hov fram till sin andra vigsel. Hon gav 1090 en donation till katedralen i Reims för sin mördade makes själ. Adele gifte sig andra gången år 1092 med hertig Roger I "Borsa" av Apulien och Kalabrien (död 1111).

Paret fick följande barn:

  1. Ludvig (död 1094)
  2. Vilhelm II av Apulien-Calabrien (1095/1097-1127), hertig av Apulien och Kalabrien.
  3. Guiscard

Inför sin avresa till Italien lämnade hon kvar sin son Karl i Flandern (han efterträdde 1111 hennes bror som greve av Flandern). När hennes förste make år 1100 förklarades för helgon sände hon dyrbara gåvor för att pryda hans helgonskrin. Hennes andre make avled 1111 och efterträddes av deras son, som ännu var omyndig. Hon blev som sin sons förmyndare regent i Apulien och Kalabrien. Hon beskrivs som en handlingskraftig regent. Hon regerade i tre år, fram till att sonen år 1114 myndigförklarades vid omkring arton års ålder och gifte sig. Hon avled året därpå.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Adela of Flanders, 1 januari 2010.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bengt af Klintberg: Namnen i almanackan, 2001, ISBN 91-7227-292-9