Adolf Åström

Från Wikipedia

Adolf Åström, född 5 november 1863 i Åryds församling, död 3 oktober 1932 i Malmö,[1][2] var en svensk jurist och rättshistoriker.

Åström blev student vid Lunds universitet 1886, filosofie kandidat 1888, avlade hovrättsexamen 1890 och blev juris utriusque kandidat 1893. Han var docent i närings- och finansrätt mellan 1899 och 1917. Åström blev juris utriusque licentiat och juris utriusque doktor 1903. Han var tillförordnad professor i speciell privaträtt 1903–1908 och i stats-, förvaltnings-, kyrko- och folkrätt 1908–1910.

Åström var sekreterare i vattenfallskommittén 1899–1903, ombudsman i Skånes stadshypoteksförening från 1910 och advokat i Malmö från 1907. Han är begravd på Östra kyrkogården i Malmö.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Adolf Åström var son till hemmansägaren Olof Åström och Ingeborg Jonsdotter. Han var gift med Ida Natalia Nilsson, född 1876, dotter till hemmansägaren Salomon Nilsson och Petronella Andersdotter.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Wikisource har originalverk relaterade till Om svensk jordäganderätt. , 1897.
  • Om svensk vattenrätt, 1899.
  • Das Wasserrecht in Nord- und Mitteleuropa, 1905.
  • Samhällets jordäganderätt, 1907.
  • Valkretsordningen till riksdagens första kammare, 1910.
  • Efter strand eller efter byalag, 1915.
  • Om det vattenrättsliga preklusionsförfarandets räckvidd, 1916.
  • Loi sur le régime des eauc du 28 juin 1918, 1918–1919.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Minnesruna i Dagens Nyheter, 4 oktober 1932, sid. 9
  2. ^ Åström, Adolf i Vem var det? (1944)