Agonist

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För den muskel som aktivt utför ett arbete, se agonist (fysiologi).
Inverse agonist 3.svg

Inom farmakologin är en agonist en ligandläkemedel, eller annan substans, som binder till en receptor och stimulerar receptorns aktivitet[1]. Detta till skillnad från antagonisten, som hämmar/stoppar aktivering av en recpetor[1].

Exempel på agonister är bensodiazepiner och barbiturater. En agonist kan antingen binda till receptorns aktiva yta eller till en regulatorisk domän på receptorn, vilket därmed förändrar receptorns egenskaper[2].

Fullständig och Partiell agonist[redigera | redigera wikitext]

Det finns så kallade fullständig agonist och partiell agonist.

Fullständig agonist[redigera | redigera wikitext]

Den agonist som utlöser, det som vi uppfattar, är en maximal aktivering av en receptor[1].

Partiell agonist[redigera | redigera wikitext]

En partiell agonist (ex. buspiron, aripiprazol eller norklozapin) aktiverar en receptor, men ger bara ett partiellt fysiologiskt svar jämfört med en full agonist[1]. De kan också vara betraktade som en ligand, som visar både agonistiska och antagonistiska effekter.

En ko-agonist fungerar med andra ko-agonister för att ge den önskade effekten tillsammans. En antagonist blockerar en receptor från aktivering av agonister[2].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Illustrerad farmakologi (Upplaga 1:1). 2021. ISBN 978-91-44-13975-3. OCLC 1264450280. https://www.worldcat.org/oclc/1264450280. Läst 14 februari 2022 
  2. ^ [a b] Okänd källa