Vinterguadalupestormsvala

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ainleystormsvala)
Vinterguadalupestormsvala
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljNordstormsvalor
Hydrobatidae
SläkteHydrobates
ArtVinterguadalupestormsvala
H. cheimomnestes
Vetenskapligt namn
§ Hydrobates cheimomnestes
AuktorAinley, 1980
Utbredning
Synonymer
  • Oceanodroma leucorhoa cheimomnestes
  • Hydrobates leucorhous cheimomnestes
  • Oceanodroma cheimomnestes
  • Ainleystormsvala

Vinterguadalupestormsvala[2] (Hydrobates cheimomnestes) är en fågel i familjen nordstormsvalor inom ordningen stormfåglar.[3] Den förekommer utanför Baja California i västra Mexiko och behandlades fram tills nyligen som en underart till klykstjärtad stormsvala.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vinterguadalupestormsvala är en medelstor stormsvala, ungefär 18 centimeter i kroppslängd. Den har relativt långa trubbspetsade vingar och en medellång kluven stjärt. Kroppsfärgen är mörkt sotbrun som på avstånd ser ut som svart. Övergumpen är vit och U-formad, i mitten ett mörkare diffust område. Näbb, ben och fötter är svarta och fötterna sticker inte utanför stjärten i flykten.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Vinterguadalupestormsvala häckar vintertid på skär utanför Guadalupeön utanför västra Mexiko.[5] Utbredningsområdet utanför häckningstid är dåligt känt men sprider sig tydligen i östra Stilla havet, åtminstone så långt som till Galápagosöarna.[5]

Vinterguadalupestormsvala häckar endast vintertid på Guadalupeön.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen beskrevs arten som en underart till klykstjärtad stormsvala (Hydrobates leucorhous),[6] på basis av fysiologi, morfologi och läte, skild från sommarguadalupestormsvala som häckar på samma ö sommartid, medan vinterguadalupestormsvala häckar vintertid.[7] Numera urskiljs den oftast som egen art, bland annat baserat på skillnader i läten.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades arten i släktet Oceanodroma. DNA-studier visar dock att stormsvalan (Hydrobates pelagicus) är inbäddad i det släktet.[8][9][10][11] Numera inkluderas därför arterna Oceanodroma i Hydrobates, som har prioritet.[1][5][3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln tillbringar mycket tid på öppet hav där dess beteende troligen liknar klykstjärtad stormsvala. Under häckningssäsongen ses den i farvatten utanför Baja California. Vid häckningskolonin är arten nattlevnade. Den häckar i klippskrevor och bohålor.[4]

Status[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar med tanke på att den endast häckar på tre små öar. Världspopulationen uppskattas till mellan 2 500 och 10 000 vuxna individer.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det vetenskapliga artnamnet cheimnonestes syftar på att arten häckar på vintern.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2018 Forpus spengeli . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 10 december 2018.
  2. ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024. 
  3. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.1.
  4. ^ [a b] Howell, Steve N.G.; Patteson, J. Brian; Shearwater, Debra (2012). Petrels, Albatrosses, and Storm-Petrels of North America: A Photographic Guide. Princeton University Press. sid. 392–394. ISBN 0-691-14211-4. https://books.google.com/books?id=okwEOt84iewC&pg=PA392 
  5. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  6. ^ Oceanodroma leucorhoa. Neotropical Birds. The Cornell Lab of Ornithology. http://neotropical.birds.cornell.edu/portal/species/overview?p_p_spp=104636. Läst 5 januari 2017. 
  7. ^ Ainley, David G. (1980). ”Geographic Variation in Leach's Storm-Petrel”. The Auk 97 (4): sid. 837–853. 
  8. ^ Sausner, J., J.C. Torres-Mura, J. Robertson, and F. Hertel (2016), Ecomorphological differences in foraging and pattering behavior among storm-petrels in the eastern Pacific Ocean, Auk 133, 397-414.
  9. ^ Penhallurick, J. och Wink, M. 2004. Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariiformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial DNA genome. Emu 104: 125–147.
  10. ^ Robertson, B.C., Stephenson, B.M. och Goldstein, S.J. 2011. When rediscovery is not enough: Taxonomic uncertainty hinders conservation of a critically endangered bird. Mol. Phylogen. Evol. 61: 941–952.
  11. ^ Wallace, S. J., Morris-Pocock, J.A., González-Solís, J., Quillfeldt, P. och Friesen, V.L. 2017. A phylogenetic test of sympatric speciation in the Hydrobatinae (Aves: Procellariiformes). Mol. Phylogen. Evol. 107: 39–47.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]