Stormfåglar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stormfåglar
Vitpannad albatross i förgrunden och en lira i bakgrunden.
Vitpannad albatross i förgrunden och en lira i bakgrunden.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Underklass Neornithes
Infraklass Neognata fåglar
Neognathae
Överordning Neoaves
Ordning Stormfåglar
Procellariiformes
Vetenskapligt namn
§ Procellariiformes
Auktor Fürbringer, 1888[1]
Familjer
Synonymer
  • Petrellfåglar
Maoristormsvala (Oceanites maorianus), som tillhör de mindre arterna i ordningen, är dåligt känd och i 150 år trodde man att den var utdöd tills den återfanns igen 2003.
Maoristormsvala (Oceanites maorianus), som tillhör de mindre arterna i ordningen, är dåligt känd och i 150 år trodde man att den var utdöd tills den återfanns igen 2003.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Stormfåglar[2] (Procellariiformes) är en ordning i klassen fåglar som omfattar de fem familjerna sydstormsvalor, albatrosser, nordstormsvalor, liror och dykpetreller.[3]

Utbredning och ekologi[redigera | redigera wikitext]

Gruppen är utpräglat pelagisk och förekommer över hela klotet men flest arter lever söder om ekvatorn och störst biodiversitet finns kring Nya Zeeland. Många av arterna inom ordningen besöker endast land under häckningstid och flera arter då ofta nattetid. De häckar ofta i kolonier på klippiga ensliga öar och kuster, där det finns få predatorer. De större arterna har sina bon direkt på marken medan mindre arter ofta placerar dem i naturliga fördjupningar i marken eller egna utgrävda jordhålor. Dom uppvisar stark filopatri, det vill säga återvänder till kolonin där de föddes för att häcka och häckar på samma plats i kolonin under många år. Stormfåglarna är monogama och bildar par under många år, ibland livet ut. De lägger ett ägg per häckningsförsök och ofta häckar de bara en gång om året. De större albatrosserna häckar ibland bara vartannat år. Båda föräldrarna ruvar och tar hand om ungen, och ruvperioden, och perioden innan ungen är flygg är i förhållande till andra fåglar mycket lång. Så fort fågeln är flygg upphör föräldrarnas omvårdnad.

Utseende och anatomi[redigera | redigera wikitext]

Procellariiformes är i storlek en mycket varierande grupp från den minsta stormsvalan på 15 cm till den gigantiska vandringsalbatrossen med ett vingspann på över tre meter. De större fåglarna har långa smala vingar och seglar långa sträckor på stela vingar ibland i imponerande höga hastigheter. När det stormar flyger de i en sorts berg- och dalbaneflykt, så kallad dynamisk glidflykt som i fågelskådarkretsar kallas för "lirflykt" eller att de "bågar". Under dynamisk glidflykt utnyttjar fågeln uppåtvindar som bildas på vågornas lovartsidor. Ju mer det blåser desto kraftigare uppåtvindar. Sedan kan fågeln glidflyga på läsidan av vågen. De mindre arterna, som exempelvis stormsvalorna tar sig istället fram i vågdalarna med korta fladdriga vingslag.

Färgskalan på stormfåglarna är svart, vit och grå med vissa inslag av brunare fjädrar. De har rak näbb med nedåtböjd spets. Det mest särskiljande draget hos denna grupp fåglar är dock att de har en eller två rörformiga näsöppningar på näbben. Bakom pannan sitter en körtel som koncentrerar saltet ur de havsvatten som fågeln dricker och detta saltkoncentrat rinner ut ur de rörformiga näsöppningarna som en tår från näbben. Den del i hjärnan som är förknippad med lukt är också förstorad hos ordningen men man vet idag inte exakt hur detta används.

Stormfåglar och människan[redigera | redigera wikitext]

Människan och stormfåglarna har en lång gemensam historia. De har utgjort en viktig födotillgång och fortsätter att jagas på grund av detta, och ägg plockas i vissa delar av världen. Deras fett har även använts till olika ändamål, bland annat för att göra ljus. Speciellt albatrosserna har en viktig symbolisk position i många kulturer och folkliga föreställningar.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Stormfåglarna är en av de mest hotade fågelgrupperna, där många arter är utrotningshotade på grund av introducerade predatorer på häckningsplatserna, miljöförstöring i haven och att de fastnar eller skadar sig på fisknäringens fångstredskap.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Ordningen har tidigare ibland kallats "tubinares"[4] och även kallats "petrellfåglar".

Familjer[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Brands, Sheila (Aug 14 2008). ”Systema Naturae 2000 / Classification - Parker (1982)”. Project: The Taxonomicon. http://sn2000.taxonomy.nl/Parker/1982/Classification/51469.htm. Läst 12 februari 2009. 
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2015) Världens fågelordningar / Bird orders of the world version 11, <www.sofnet.org>, läst 2015-09-17
  3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2015) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter. Del 1: Icke-tättingarna (Version 3, 16 augusti 2015), <www.sofnet.org>, läst 2015-10-07
  4. ^ Alfred Brehm (1926) Djurens liv. Fåglarna. 4:e fullständigt omarbetade & tillökade upplagan, Stockholm, vol.9, sid:445