Alajstenskvätta
| Alajstenskvätta | |
_male.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Flugsnappare Muscicapidae |
| Släkte | Oenanthe |
| Art | Alajstenskvätta O. capistrata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Oenanthe capistrata | |
| Auktor | (Gould, J 1865) |
Alajstenskvätta[1] (Oenanthe capistrata) är en asiatisk fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar. Den behandlas vanligen som underart eller till och med som en färgform av orientstenskvätta. Sedan 2024 delar dock Birdlife Sverige upp orientstenskvättan i tre arter, varav alajstenskvättan är en.
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Alajstenskvättan är en svartvit, 14,5 centimeter lång fågel med det för stenskvättorna typiska svartvita "T"-mönstret på stjärten. Hanen är i övrigt i det närmaste helsvart, med vitt endast på nedre delen av buken, undergumpen och undre stjärttäckarna. Honan liknar hanen mer än övriga arter i komplexet, men vanligen gråare eller brunare. Ovansidan är sotigt gråbrun till olivbrun, med mer varierande undersida.
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Alajstenskvättan förekommer från västra Pamir till norra Indien och norra och östra Afghanistan. Den är höjdleds- eller kortflyttare. Arten kategoriseras antingen som underart eller till och med färgform av orientstenskvättan.[2][3] Sedan 2024 delar dock Birdlife Sveriges taxonomikommitté upp orientstenskvättan i tre arter: alajstenskvätta, karakoramstenskvätta (Oe. opistholeuca) och afghanstenskvätta (Oe. picata). Även i verket Handbook of Western Palearctic Birds gör samma uppdelning.[4] De är dräktsmässigt åtskilda och även om de hybridiserar med varandra i ett relativt stort område visar en studie att endast tio till 13 % av individerna i området är hybrider, vilket skulle kunna tyda på reproduktiva barriärer.[5] Till yttermera visar studier att den både utseende- och lätesmässigt mässigt samt morfologiskt avvikande arten svartvit stenskvätta är genetiskt inbäddad i artkomplexet och allra närmast afghanstenskvättan, som den även häckar sympatriskt med.[6]
Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Stenskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[7][8]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
IUCN urskiljer den inte som egen art, varför dess hotstatus inte bedömts.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Jirle, E., Asplund, G., Lagerqvist, M., Stervander, M. (2024). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). Arkiverad från originalet den 13 februari 2024. https://web.archive.org/web/20240213174013/https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2024/02/Rapport14-2024.pdf. Läst 13 februari 2024.
- ^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi : 10.14344/IOC.ML.14.1.
- ^ Shirihai, H. och Svensson, L. 2018. Handbook of Western Palearctic Birds. Vol. I, sid. 300–345. Helm, London.
- ^ Panov, E.N. 2005. Wheatears of Palearctic: Ecology, Behaviour and Evolution of the Genus Oenanthe. Pensoft Publishers, Sofia.
- ^ Alaei Kakhki, N., Schweizer, M., Lutgen, D., Bowie, R.C.K., Shirihai, H., Suh, A., Schielzeth, H. och Burri, R. 2023. A phylogenomic assessment of convergent evolution in open-habitat chats. Zool. Scr. 45: 237–251.
- ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
- ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.